Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Vitaminförsörjning och försvarsberedskap, av Ernst Abramson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
ligga inga säkra observationer över storleken av dessa
variationer. Men det är genom iakttagelser icke
minst på skolbarn väl känt, att på våren påvisbar
C-vitaminbrist förekommer, även om uttalade former
av skörbjugg trots allt äro tämligen sällsynta.
Under senare år har den avsevärda importen av de
C-vitaminrika apelsinerna säkerligen varit av stor
näringshygienisk betydelse. Även i fattigare
befolkningsskikt torde konsumtionen av dessa sydfrukter
varit att räkna med. Det är uppenbart, att vi kunna
komma i det läget, att en sådan fruktimport icke
mera är möjlig. Det är också uppenbart, att vid
så-dana utspisningar, som förekomma i en på fältfot
ställd armé, förutsättningarna för att C-vitaminet i
födoämnena skall förstöras vid tillagningen äro
mycket stora. C-vitaminet är som redan nämnts mycket
känsligt både för oxidation och för upphettning. Det,
är redan under normala förhållanden ett bestämt
önskemål att kunna höja kostens C-vitaminhalt.
Under krigstid eller vid avspärrning kan man räkna med
att skörbjugg kommer att uppträda om ej särskilda
åtgärder vidtagas.
En inventering av landets möjlighet att av egna
livsmedel tillföra kosten tillräckliga
C-vitaminmäng-der hänvisar oss till rotfrukter, frukt och bär.
Dessvärre äro våra i stora kvantiteter förekommande
skogsbär, blåbär och lingon, C-vitaminfattiga.
Detsamma är förhållandet med flera av de vanligaste
slagen av äpplen och päron. Rika på C-vitamin äro
hjortron, svarta och röda vinbär, hallon samt
rönnbär. Även andra bär innehålla avsevärda mängder.
Det vill synas, som om de i hemmen gängse
metoderna att konservera hjortron, svarta vinbär och
rönnbär icke skulle i mera avsevärd utsträckning nedsätta
bärens C-vitaminhalt, åtminstone icke i form av sylt.
Men då man även i bästa fall icke kan räkna med
att t. e. svart vinbärssylt innehåller mer än omkring
40 mg per 100 g, dvs. en knapp dagsdos, förstår man,
att stora svårigheter föreligga att genom
hemkonservering lämna något mera avsevärt bidrag till
C-vita-minförsörj ningen under hela den tid av året, då
färska frukter och grönsaker ej stå att erhålla och
då potatisens C-vitaminhalt har sitt lägsta värde.
För många familjer ställer sig detta förfaringssätt
även tämligen dyrbart.
De senaste årens forskningar hava visat, att vi
inom landet lia en frukt, vars C-vitaminhalt ställer
övriga inhemska livsmedels helt i skuggan, nämligen
nypon. I genomsnitt torde man kunna uppskatta
mängden C-vitamin till 600 mg per 100 g, dvs.
omkring 10 gånger mer än de som C-vitaminrika särskilt
berömda apelsinerna. Om nyponen tillvaratagas på
rätt tidpunkt och beredas på rätt sätt, kan ur dem
framställas produkter till förhållandevis billiga
priser innehållande ända upp till 3 % C-vitamin. Detta
förutsätter emellertid ett tekniskt förfarande som icke
är möjligt i hemmen, men som däremot väl lämpat
sig för industriell drift i stort.
Det förtjänar här framhållas, att vår armé liksom
även andra länders under innevarande vinter fått sin
kost förbättrad med ett inom landet framställt
preparat från nypon. Att detta för den personella
försvarsberedskapens upprätthållande varit av mycket
stor betydelse under en vinter, då kölden långa
perioder omöjliggjort framtransporterandet av
C-vitaminrika frukter, står utom allt tvivel. I den allvar-
liga situation, som nu föreligger, måste de största
ansträngningar vidtagas för att tillvarataga och
rationellt utnyttja höstens nyponskörd. I främsta rummet
måste därvid tillses, att tillräckliga mängder av
nypon ställas till industriens förfogande.
Åtgärder måste vidtagas för att ordna
nyponplock-ning och frukternas transport. Säkerligen blir det
ändå över till hemmen från sådana buskar, vilka det
av olika anledningar icke lönar sig att plocka för
industriens behov. De mängder det rör sig om äro
avsevärda. Landets C-vitaminbehov utgör omkring
100 000 kg per år. Av detta erhålles givetvis större
delen genom den vanliga kosten. Med några ton
C-vitaminpreparat av detta slag skulle även en på
fältfot ställd svensk armés vinterbehov vara
säkerställt och därjämte vissa andra nödvändiga,
offentliga utspisningars. Men sådana mängder kräva
oerhörda kvantiteter nypon, flera hundra ton. Det är en
stor organisationsapparat som här kräves. Om
nypon-skördens genomsnittliga storlek torde intet vara känt.
I detta sammanhang må framhållas, att preparat
framställda ur naturliga födoämnen visat sig
överlägsna det’syntetiskt framställda vitaminet. Vad
beträffar priset per viktsenhet föreligger f. n. ingen
väsentlig skillnad mellan produkter framställda enligt
ena eller andra metoden, därest icke staten genom
oförnuftiga bestämmelser lägger hinder i vägen för
deras tillhandahållande till allmänheten på billigaste sätt.
Jag skall här icke ingå på vilka åtgärder som för
övrigt böra vidtagas för att öka landets tillgångar
på C-vitamin. Som redan torde vara allmänt känt
har statens livsmedelskommission framhållit
nödvändigheten av en utvidgad rotfrukts- och
grönsaksodling särskilt på villatomter, kolonistugeområden
och liknande jordar. Utan en betydande industriell
insats kunna vi dock ej ifråga om C-vitamintillförseln
känna oss trygga för ett kommande vinterhalvår.
Ehuru man icke med något större mått av
säkerhet känner födans normala halt av D-vitamin, som
förhindrar uppkomsten av engelska sjukan, har man
anledning föreställa sig, att särskilt under den
solfattiga delen av året särskilt de uppväxande erhålla
en alltför ringa daglig mängd. Av ålder har ju också
torsklevertran, som innehåller avsevärda mängder
D-vitamin jämte A-, använts i förebyggande syfte.
Tranets halt av vitamin A är ganska växlande.
Halten i tolv på olika apotek här i landet inköpta
torsk-leveroljeprov visade sig vid undersökning växla
mellan ungefär 500 och 900 internationella enheter per
gram. Sannolikt äro växlingarna i D-vitaminhalten
åtminstone lika stora. För närvarande äro dylika
oljor icke underkastade någon obligatorisk
standardisering i egentlig mening. Det är uppenbart ett
önskemål att såväl den konsumerande allmänheten,
liksom jordbrukaren ifråga om fodertran, och den
ambitiöse tillverkaren erhåller ett tillfredsställande
skydd. Industrien har i frågan om tillverkning av
koncentrat av dessa vitaminer en stor uppgift att fylla.
Råvaran för framställning av A- och D-vitaminer
är huvudsakligen trän från olika havsfiskar eller
valar. Det torde för närvarande vara möjligt att
framställa A-vitamin till ett så billigt pris i form av
oljekoncentrat, att en dagsdos kostar omkring 0,6 öre.
Detta är avsevärt billigare än i fråga om C-vitaminet,
där dagsdosen ännu i form av syntetisk askorbinsyra
eller t. e. nyponpreparat kostar 2,5 öre. I fråga om
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
