Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Kraftförsörjningen i vattenbrist- och kolbristtider, av Åke Rusck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Kraftförsörjningen i vattenbrist- och kolbristtider.
Av driftdirektören ÅKE RUSCK, Stockholm.
Teknologföreningens beredskapskommitté har i
vinter sökt göra svenska folket till kilowatt jägare
för att åstadkomma en besparing i kolförbrukningen
för kraftverkens behov. Även kraftproducenterna
själva ha vidtagit snabba och effektiva åtgärder för
att begränsa kolåtgången, fastän dessa åtgärder icke
ådragit sig allmänhetens och pressens uppmärksamhet
på samma sätt som den nu så populära kilo watt jakten.
För icke mer än drygt ett halvt år sedan sken
kraftverksmannen av belåtenhet i kapp med
fasad-belysningen på kraftstationerna, så fort ett nytt
rekordvärde för belastningen noterades. Och det var
gott om rekordvärden förra året. Nu är
fasadbelys-ningen släckt och kraftverksmannens förtjusning i
rekordsiffror förbytt i en viss ängslan för att
morgondagens belastning skall vara större än gårdagens.
Men optimismen finns kvar. även om det har sina
bekymmer att klara dagens balans. Hittills har det gått
att övervinna svårigheterna, bl. a. tack vare ett
utmärkt samarbete på alla håll.
Belastningsstegring, vattenbrist och kolbrist ha
samverkat.
Vad är nu orsaken till att kraftförsörjningen haft
svårigheter att kämpa med? Den som icke känner
till förhållandena i detalj svarar nog tämligen
omedelbart med att hänvisa till kraftförsörjningens fiende
nr 1, nämligen vattenbristen. Men denna har icke
varit ensam. Den har haft sällskap med en som
vanligen brukar vara kraftproducentens bäste vän,
nämligen belastningsstegringen. Denne vän har allt
sedan krigsutbrottet förskaffat sig ett allt större
utrymme och har därvid gjort det något trångt för sin
forne understödjare kraftproducenten. Till sist har
kraftproducenten dragit in på kosthållet och tills
vidare inställt belastningsstegringen på ransonering.
Kraftproducenten brukar vanligen bekämpa sin
fiende nr 1 med kol. I år har emellertid vattenbristen
fått hjälp genom kriget, som i hög grad försvårat
koltillförseln, och speciella åtgärder ha därför måst
tillgripas.
Mången frågar säkert, om det verkligen hade varit
ofrånkomligt, att vi skulle komma i det nuvarande
läget för kraftförsörjningen, och om det verkligen
hade varit nödvändigt att göra de inskränkningar i
förbrukningen, som nu göras. Vattenbristen måste
man ju räkna med som något ganska normalt. Man
måste även vara förberedd på onormal
belastningsstegring, samt att kolimporten kan vålla svårigheter.
Det kan kanske sägas, att situationen borde ha varit
gynnsammare, om det i tid kalkylerats tillräckligt
kallt på behovet av elektrisk kraft och möjligheterna
att täcka detta behov.
Kraftförsörjning bör baseras på låg ångkraftandel.
Det är för en rationell kraftförsörjning av vitalt
intresse, att det för såväl mindre som större företag
uppgöres möjligast noggranna kraftbalanser, och att
den erforderliga anskaffningen av ny kraft rättas
efter dessa undersökningar.
Belastningen måste noggrant studeras. Genom att
analysera den och studera belastningsökningen inom
de olika grupperna kan mail säkrare få fram dels den
belastningsökning, varmed man normalt måste räkna,
och dels gränsvärden för densamma. De slutsatser
man kommer till beträffande belastningen få sedan
kombineras med krafttillgången. Det gäller därvid
att taga hänsyn till de olika vattensituationer, som
kunna uppstå, och att sålunda utsträcka
undersökningen till en så lång följd av år, att exceptionella
torrårsförhållanden i tillräcklig grad beaktas.
Genom jämförelse mellan vattenkrafttillgången och
belastningen kommer man till brist och överskott
under olika förhållanden. Vid ett visst
belastnings-stadium medför en ökad vattenkraftutbyggnad en
minskning av det erforderliga ångkrafttillskottet, men
samtidigt under vissa tider en ökad tillgång på kraft,
som antingen blott kan avsättas för sekunda ändamål
eller också beräknas bli oanvänd.
En efter strängt ekonomiska linjer uppgjord
kalkyl torde med i fredstider gällande pris på
vatten-och ångkraft resultera i att den billigaste lösningen
erhålles vid ett ångkrafttillskott av i genomsnitt ca
10 %. Under exceptionella torrårsförhållanden
kommer detta emellertid att innebära en ångkrafttillsats
av åtminstone 25 %. Siffrorna variera givetvis från
fall till fall och ha här endast angivits för att ge ett
begrepp om storleksordningen.
Genom att öka ångkraftandelen kommer man under
normala vattenår till en nå^ot lägre
genomsnittskostnad för kraften än som skulle erhållits vid en större
vattenkraftutbyggnad. Under torrår blir förhållandet
emellertid det motsatta. I stort sett kan man säga,
att den högre ångkraftandelen inom rimliga gränser
medför billigare kraft under åtta à nio år av tio, men
under åtminstone det tionde åstadkommer en
avsevärd fördyring.
Den rent ekonomiska vinst man kan göra genom
en hög ångkraftandel är emellertid ej av sådan
storlek, att man oundvikligen tvingas in på denna
lösning. En stor ångkraftandel medför nämligen
samtidigt stora risker. Genom att basera den normala
kraftförsörjningen på stor ångkraftandel reducerar
man möjligheterna att taga hand om en onormalt stor
belastningsökning. Arbetar man nämligen med en
normalt liten ångkraftandel, måste en hel del kraft
avsättas för sekunda ändamål, exempelvis elektrisk
ånggenerering. En extra belastningsökning kan då
åtminstone delvis täckas med sådan vattenkraft och
med ren spillkraft. En minskning av
ångenergian-delen medför icke alls en däremot direkt svarande
minskning av ångeffektbehovet. Vid låg
ångenergi-andel är därför ångeffektbehovet föga mindre än vid
en hög ångenergiandel. Vid hög belastningstillväxt
kan naturligtvis därför ångeffekttillgången användas
för en extra stor energiproduktion.
Stor ångkraftandel medför risker med hänsyn tili
bränsleiniporten.
Ett viktigt skäl mot en för hög ångkraftandel
utgör den risk, som är förbunden med bränsleimporten.
Det är givet, att det även under normala förhållan-
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
