Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Kraftförsörjningen i vattenbrist- och kolbristtider, av Åke Rusck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tionsplanen efter landets behov. Vid samkörningen
mellan de större företagen verkställes därför
avräkning medelst fortlöpande saldo. Avräkningen får
därvid naturligtvis icke bliva ogynnsammare för den
som tvingats ändra sin produktionsplan, än om han
fått bestämma körningen efter sitt eget behov.
Vattenkraftproduktionen inom sådana block som
ha stor utbyggd vattenkrafteffekt har koncentrerats
till högbelastningstid, varigenom en jämnare och mera
ekonomisk körning av ångkraftverken erhållits.
Vidare har ångkraftproduktionen vid de stora
ångkraftverken så vitt möjligt fördelats så, att god
gemensam verkningsgrad erhållits. Under sådana tider,
exempelvis nätter, då ångkraftverken gått med låg
belastning med åtföljande relativt" dålig ekonomi,
har det ordnats så, att verken kört varannan natt.
Även utbyte av ångkraft med längre tidsintervall
förekommer.
De stora ångkraftverken ha i genomsnitt bättre
verkningsgrad än de mindre. I den mån
överföringsförlusterna icke utjämna denna
verkningsgradsskillnad, och i den mån koltransporterna till de större
verken icke äro avsevärt svårare att genomföra än
till de mindre, koncentreras ångkraftproduktionen till
de större.
Sjöregleringar.
Värdet av de genomförda sjöregleringarna ha i år
framstått i klar dager. Tack vare dessa har trots
relativt liten nederbörd vattentillgången kunnat hållas
uppe i det närmaste normal omfattning, i exempelvis
Dalälven, Indalsälven och kanske främst i Lule älv
och Göta älv. I Lule älv färdigställdes i höst den
stora dammbyggnaden i Suorva, varigenom det
erhölls ett vattenmagasin motsvarande en tappning av
135 m3/s i ett halvt år.
Vänermagasinet, som är det enda för
flerårsreg-lering använda magasinet av betydenhet, har en
volym motsvarande en tappning av 300 m3/s under ett
år. Fyllnadsgraden utgjorde den 1 september 84 %
och har den 1 februari efter en synnerligen kraftig
tappning sänkts till 50 %; under samma tid har
tappningen i medeltal utgjort 545 m3/s, varav 290 m3/s
tagits ur magasinet.
Den betydelse, som sjöregleringarna skulle få för
kraftförsörjningen under vintern stod klar redan
tidigt i höst. Möjligheterna att snabbt genomföra
ytterligare sjöregleringar diskuterades därför. Ur
teknisk synpunkt befunnos därvid möjligheter
föreligga på åtskilliga håll utan några eller i vissa fall
med endast relativt måttliga byggnadsåtgärder. Att
utverka laga tillstånd på vanligt sätt skulle
emellertid ha krävt så lång tid, att företagen knappast kunna
genomföras under vintern. Att med allmänna
förfogandelagens hjälp genomföra regleringsåtgärderna
visade sig icke heller möjligt. Vattenfallsstyrelsen
och Svenska vattenkraftföreningen ingåvo därför till
Konungen en begäran om att en lag angående
förenklad domstolsbehandling av sjöregleringar i
kristider måtte utfärdas. Denna lag utarbetades
därefter med berömvärd snabbhet och beslutades av
urtima riksdagen i mitten av oktober.
Det kanske viktigaste stadgandet i denna lag är,
att vattendomstolen, då tillstånd till företaget lämnas,
kan uppskjuta prövningen av uppkomna
ersättningsfrågor till senare. Medan ersättning i penningar
enligt vattenlagen i regel skall fastställas till ett visst
kapitalbelopp en gång för alla, må ersättningen enligt
den nya lagen fastställas att utgå för år eller del
av år.
Tillstånd att genomföra ett regleringsföretag kan
enligt den nya lagen beviljas för högst tre år. För
tids vinnande kan vattenrättsdomaren i mål av detta
slag genom interimistiska beslut medge tillstånd att
vidtaga erforderliga åtgärder, innan vattendomstolen
sammanträtt.
Med hjälp av denna krislag lia sjöregleringar
genomförts på många håll och detta med en snabbhet,
som man tidigare icke vågat drömma om. Så t. e.
lämnade Vattenfallsstyrelsen in en ansökan om
utökad veckoreglering vid Malfors. Redan efter ett par
dagar erhölls vattenrättsdomarens tillstånd, och
regleringen togs omedelbart i bruk.
I Ume älv nedgick vattenföringen under hösten till
det lägsta värde, som någonsin observerats under
denna tid på året. Vattenföringen översteg dock
ännu utbyggnadsvattenmängden vid Norrfors.
Vattenfallsstyrelsen beslöt då att företaga en dämning
av Storuman för att spara vatten till senare under
vintern. Tillstånd begärdes en av de första dagarna
i november och erhölls samma dag. Byggandet av
en provisorisk damm påbörjades omedelbart och
färdigställdes på något över en vecka.
Som ytterligare exempel kan nämnas, att i
Indalsälven har vecko- och dygnsreglering genomförts. Vid
Avesta och Untra har dämningen höjts, i Klarälven
har ett antal sjöar reglerats, och vidare har Åsnen
reglerats. Vid Storsjöns utlopp pågå arbeten för att
möjliggöra en extra avsänkning redan denna vinter.
Åtgärder för att genom inskränkning av belastningen
reducera ångkraftproduktionen.
Om de åtgärder, som vidtagits för att öka
produktionsmöjligheterna kunna betecknas som i stort sett
tämligen normala åtgärder, så måste man anse de
ingrepp, som företagits på konsumtionsidan, som
typiska kristidsåtgärder. I stället för att som
normalt uppmuntra till största möjlig^ användning av
kraft har man sökt att begränsa uttagningen för vissa
ändamål.
Redan relativt tidigt i höstas kunde det genom en
utredning, som verkställdes vid Riksdriftbyrån,
konstateras, att de tekniska förutsättningarna funnos för
att tillgodose hela kraftbehovet, även om ingen
förbättring i vattensituationen skulle inträffa, Detta
förutsatte emellertid, att tillräckliga kvantiteter kol
skulle kunna importeras. Då möjligheterna härför
voro goda, ansågs det icke då erforderligt med några
kraftrestriktioner. Kolpriserna hade emellertid
stigit till över tre gånger det normala, varför priset på
sådana frivilliga leveranser, som till 100 % utgjordes
av ångkraft, måste sättas relativt högt.
I december inträffade en åtstramning av
kolimporten. Det förelåg stora svårigheter att erhålla
tonnage för transport av kol, och härtill kommo de ökade
mineringarna längs Skånes sydkust, som
nödvändiggjorde järnvägstransport från Västkusten till de
stora ångkraftverken på Ostkusten. Dessa transporter
vållade järnvägsväsendet svårigheter, och krav
framställdes från olika håll på att ångkraftproduktionen
skulle nedbringas. Centrala driftledningen ansåg
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
