Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Kraftförsörjningen i vattenbrist- och kolbristtider, av Åke Rusck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
På grund av den starka kylan i januari har den
väntade nedgången i kondenskraftproduktionen uteblivit.
För närvarande utgör den 18 MkWh per vecka,
motsvarande ca 11 % av totala produktionen.
Fr. o. m. den 1 september till den 1 februari har
kondenskraftproduktionen utgjort ca 350 MkWh,
motsvarande 10 % av den totala produktionen. Man
torde kunna räkna med att det åtgått drygt 250 000
ton kol för detta. Vid Vattenfallsstyrelsens
ångkraftstation i Västerås har under samma tid
producerats ca 90 MkWh, vartill åtgått ca 60 000 ton kol.
Borträknas sådana frivilliga ångkraftleveranser, som
Vattenfallsstyrelsen verkställt till andra kraftföretag
och industrier, kommer man till en
ångkraftproduktion av ca 40 MkWh och en kolförbrukning av knappt
30000 ton. Detta motsvarar 3 % av
Vattenfallsstyrelsens kraftproduktion under samma tid.
Om alla kraftproducenter tillämpat samma
principer som Vattenfallsstyrelsen, så skulle
kolförbrukningen varit åtskilligt lägre, och frågan om
restriktioner för kraftförbrukningen skulle icke behövt vara
aktuell, därför att hela den för kraftförsörjningen
under vintern erforderliga bränslekvantiteten kunde
och borde ha lagrats vid ångkraftcentralerna redan
före bränslesvårigheternas inträdande. Samtidigt
måste man emellertid konstatera, att
kolförbrukningen för kraftframställning även i det faktiska läget
icke påverkar landets bränslebalans så mycket som
det ibland vill synas. Även om
ångkraftproduktionen under tiden 1. februari—1 september mot
förmodan skulle bli lika stor som den varit under tiden
1 september—1 februari, skulle den stanna vid ca
8 % av landets normala import. Det är emellertid
givet, att en reduktion av detta värde är önskvärt,
ja, nödvändigt under de rådande importsvårigheterna.
För det fall en verkligt exceptionell vattenbrist
hade rått, hade ångkraftproduktionen utfallit
åtskilligt större och svårigheterna med avseende på
kraftförsörjningen varit avsevärt större än vad de varit
denna vinter. Då skulle fördelarna av en på lägre
normal ångkraftandel inriktad kraftförsörjning blivit
ännu mera framträdande.
Åtgärder för att rationellt utnyttja krafttillgången.
Det som kan göras på produktionssidan är i stort
sett icke något annat än vad som numera normalt
brukar göras, nämligen att hushålla på bästa sätt.
Kolbristen har emellertid haft till följd, att
uppmärksamheten skärpts beträffande en mängd detaljer på
olika håll, och naturligtvis kan det därvid upptäckas
vissa punkter, där en ökad kraft utvinning kan
erhållas, även om det endast blivit relativt små belopp,
vilket är självklart, eftersom de utbyggda
krafttillgångarna redan normalt äro väl tillgodogjorda.
Vid dessa besparingsåtgärder har det varit bra,
att det funnits den för kraftförsörjningen frivilligt
organiserade centrala driftledningen. Denna trädde
i enlighet med de uppgjorda planerna i kraft i och
med att den förstärkta försvarsberedskapen påbjöds.
Genom den centrala driftledningen har det blivit
möjligt att kontinuerligt följa kraftbalansen i landet
och snabbt vidtaga de åtgärder, som erfordras.
Tillvaratagandet av överskottskraft.
Det har först och främst gällt att taga vara på all
förekommande överskottskraft och även se till att
Fig. 3. Index över vattenkrafttillgången i Sverige
vintern 1939—40. Index 100 betecknar normal
vattenkraft-mängd för årstiden.
på intet håll sådan kraft användes för
ångframställ-ning samtidigt som ångkraft produceras på annat
håll. I sådana fall är det naturligtvis bättre att
använda kolen direkt för ånggenerering.
Överskottskraften tillvaratages icke blott för att minska
ång-kraftproduktionen utan även för lagring i
vattenmagasinen och detta även i sådana fall, då det är
osäkert, om kraften sedermera skall kunna utnyttjas.
Det är icke blott vattenöverskottskraft som
tillvaratages. I den mån som värmekraft kunnat
framställas med avfallsbränsle, såsom sågavfall och
masugnsgas, har detta skett. Den i Höganäs på svenska
avfallskol baserade kraftproduktionen har givetvis
utnyttjats i största möjliga utsträckning.
Den tillgängliga mottryckskraften har utnyttjats i
första hand. För framställning av 1 kWh
mottrycks-kraft, åtgår nämligen blott ca 1/i à ]/3 kg kol mot
i!/4 å 1 kg för kondenskraft.
Ekonomiseringsåtgärder vid kraftstationerna.
Det måste noggrant kontrolleras, att dämningen vid
alla kraftstationer hålles så hög som möjligt, att
dygns- och veckoreglering verkställes med god
verkningsgrad, och att turbinerna köras med sådana
på-drag, att god ekonomi erhålles.
I stationer med ett flertal aggregat gäller det att
hålla samma gränsverkningsgrad vid de olika
aggregaten, varigenom bästa totalverkningsgrad erhålles.
Samma sak gäller vid samkörningen mellan olika
stationer. Denna regel att bästa totalverkningsgrad
erhålles, då de i ett kraftsystem ingående olika
aggregatens gränsverkningsgrad är lika, är av
fundamental betydelse vid uppgörandet av planerna för
samkörningen inom de olika kraftföretagen.
Vid samköming mellan olika kraftföretag måste
det även tillses, att den gemensamma
verkningsgraden blir så god som möjligt. De större
kraftföretagen ha i en del fall fått vidtaga ändringar i den
produktionsplan, som närmast skulle ha motsvarat
deras egna behov, och i stället fått anpassa produk-
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
