Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Karolinska sjukhuset: Elektriska anläggningar, av Erik Lundström - Karolinska sjukhuset: Värme-, ventilations- och sanitetstekniska anläggningar, av John Byström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri fi
sjukhuset, där markeringstablåer finnas uppsatta,
trycker han in sin knapp på detta ställe, varvid
tidigare intryckt knapp utlöses automatiskt.
Hos telefonisten finns en sökartablå, som innehåller
en tryckknapp för varje person, som skall kunna
sökas. Då en läkare efterfrågas på telefon, trycker
telefonisten in vederbörande läkares tryckknapp.
Härvid visar sig på en tavla framför telefonisten en
siffra, som anger på vilken avdelning läkaren sist
tryckt in sin knapp, och telefonisten kan då ringa
upp avdelningen ifråga och lätt komma i förbindelse
med läkaren.
Skulle läkaren befinna sig på väg från en avdelning
till en annan eller någon gång glömma att trycka in
sin knapp, kan telefonisten permanent söka honom.
Då läkaren nästa gång intrycker sin knapp i någon
markeringstablå, likgiltigt vilken, erhålles en kort
summersignal, som ger tillkänna, att telefonisten sökt
läkaren ifråga, vilken då bör sätta sig i förbindelse
med telefonväxeln från närmaste telefon. Med den
anläggning, som är uppsatt här, kunna sammanlagt
140 personer sökas på ca 200 ställen. Förutom läkare
kunna sjukbärare, husmor och maskinmästare sökas.
Ljussignalsystem användes väl numera på alla
något sånär moderna sjukhus. En sådan anläggning
fungerar som bekant så, att då patienten trycker in
sin signaltryckknapp, tändes en lampa i korridoren
utanför dörren till sjukrummet. För att signalen
lättare skall uppfattas, finns därjämte vanligen
summer och signallampa i tekök, vaktrum etc. Här har
detta system försetts med en del extra anordningar.
Sålunda markerar automatiskt en korridorlampa, vars
färg avviker från kallelselampan, i vilket patientrum
sköterskan för tillfället befinner sig. Samma
anordning finns också på vissa avdelningar för läkaren.
Lamporna äro givetvis inbyggda i samma armatur.
Man behöver sålunda aldrig leta efter en sköterska
eller läkare på avdelningen utan vet genast i vilket
rum vederbörande är att söka.
Skulle en sköterska, som befinner sig i ett
patientrum, behöva snabb hjälp och icke kan lämna
patienten, vilket kan inträffa vid blödningar o. d., kan
hon sända ut en nödsignal från rummet, vilken ger
sig tillkänna genom blinksignaler och akustiska
signaler. som tydligt skilja sig från andra signaler på
systemet. Dessa nödsignaler äro även kopplade till
bredvidliggande avdelningar, så att hjälp kan
erhållas. även om sköterskan skulle vara ensam på
avdelningen, vilket ofta kan inträffa på natten.
Det har ofta varit svårt att uppfatta signaler från
avdelningstelefonen, om personalen skulle befinna sig
i ett patientrum, dit ringsignalen oftast icke höres
och icke heller bör höras. Därför ha telefonsignalerna
inkopplats på signalsystemet över ett relä, vilket
medför, att en telefonpåringning kan uppfattas i det
patientrum, där sköterskan för tillfället befinner sig,
i form av en speciell blinksignal.
På natten skall en nattsköterska tjänstgöra för flera
avdelningar, under det att vakthållningen på
avdelningen ombesörjes av en assistentsköterska eller elev.
För att avdelningsvakten snabbt skall kunna påträffa
nattsköterskan, har därför anordnats en särskild
sö-karanläggning, bestående av en ljustablå med
markerings- och sökarknappar i varje avdelning, med
vilkas hjälp avdelningsvakten när som helst kan se,
på vilken avdelning nattsköterskan för tillfället är.
S. k. "upptaget"-signaler äro anordnade för alla
chefs- och överläkarrum samt operationsrum, och
dessutom finns ett flertal olika specialanläggningar
inom behandlingsavdelningarna, som äro avsedda att
underlätta arbetet. Särskilt bör nämnas att
tandpolikliniken, där patientfrekvensen förväntas bli
synnerligen hög, utrustats med ett väl genomtänkt
signalsystem, som automatiskt markerar lediga
arbetsplatser, så att något onödigt uppehåll i arbetet icke
behöver ske.
Brandalarmanläggning med brandskåp på lämpliga
platser inom byggnaderna är även installerad.
Signalerna gå dels till en centraltablå i entrén, dels
till Stockholms brandkår. På nämnda tablå i entrén,
dit brandkåren först anländer, markeras automatiskt
från vilken plats inom sjukhuset signal utgått.
Det finns slutligen en fullständig elektrisk
uranläggning samt givetvis också centralradioanläggning
med hörtelefoner vid varje säng och anordning för
anslutning av högtalare i dagrummen. Ljudstyrkan
för högtalare och hörtelefoner kan individuellt
regleras.
Värme-, ventilations- och
sanitetstekniska
anläggningar.
Av ingeniör JOHN BYSTRÖM.
Värmeanläggningen.
All erforderlig värme för såväl sjukhusbyggnader
som administrations- och bostadsbyggnader inom
sjukhusets område alstras i den inom
pannhusbygg-naden belägna värmecentralen.
Sjukhuset är utrustat med eget ångturbindrivet
elektricitetsverk, vilket normalt hålles i drift, i den
mån ångturbinaggregatens avloppsånga kan utnyttjas
för värmeändamål.
Pannanläggningen består av 4 st. 200 m2
vatten-rörångpannor för ett ångtryck av 27 atö, försedda
med överhettare för en ångtemperatur av 400°C,
mekaniska eldningsapparater, kol- och asktransportörer
samt ekonomiser.
Uppvärmningen av samtliga byggnader sker
medelst varmvatten, vilket värmes med
turbinavlopps-ånga eller direkt färskånga i ett antal
motströmsapparater samt bringas att cirkulera genom rörnät
och värmare med tillhjälp av ångturbin- eller
elektromotordrivna centrifugalpumpar. Huvudrörnätet
för värmeledningssystemet är utfört som
3-ledar-system, dvs. med dubbla framledningar, vilka föra
fram vatten av olika temperatur, samt gemensam
återledning tillbaka till värmecentralen. Genom
blandning av vatten från dessa båda framledningar
kan temperaturen på det i grenledningarna till
vär-marna utgående vattnet varieras inom vissa gränser.
Värmeledningssystemen inom varje byggnad äro
uppdelade i grupper för olika väderstreck eller med
ungefär likformigt varierande värmebehov, och varje dylik
grupp är försedd med en central blandningsanordning
för reglering av värmeledningsvattnets temperatur
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
