Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 6 april 1940 - Verkningsgraden i samhället, av Sten Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
skyddsfrågan. De enkla åtgärder, som föreningen i
samband härmed rekommenderade, ha rönt en viss
uppmärksamhet och ha, som vi hoppas, bidragit att
sätta ökad fart på skyddsrumsbyggandet. En följd
av Finlandsresan var också; att teknologföreningen
ställde sig som initiativtagare till den aktion för
arbetshjälp till Finland, som med understöd av
statsmakterna utvecklats på bredare basis. Ett annat
resultat var, att inom föreningen tillsattes en s. k.
explosionskommitté för studium av tryckvågors
utbredning och verkan vid explosion av sprängämnen,
särskilt luftbomber. Härvid står frågan om
fönsterskydd i första linjen för intresset.
Det skulle föra allt för långt att redogöra för alla
de fråg’or, som beredskapskommittén diskuterat och
utrett. Här må nämnas ytterligare endast en,
nämligen smörjoljefrågan. I dagarna har kommittén
startat en kampanj för att intressera allmänheten för
tillvaratagande av spilloljor för att därigenom skapa
en oljereserv inom landet, väl behövlig om importen
skulle försvåras eller helt bortfalla.
Under sitt arbete har beredskapskommittén rönt
den största sympati och tillmötesgående från
allmänhetens sida. De föreningar och institutioner, som man
trätt i förbindelse med, ha utan undantag ställt sig
mycket välvilliga och, vad bättre är, de ha
omedelbart vidtagit önskade åtgärder. Att föreningens
medlemmar ställt sin tid till förfogande i mycket stor
omfattning utan kostnader behöver knappast sägas. Tack!
Erfarenheterna från den ökade
försvarsberedskapen i september månad visade snart, att
ingenjörernas placering i försvarets tjänst på grund av
föråldrade former för inskrivning och rullföring var
mycket ineffektiv. För den militära och civila
beredskapen var det nödvändigt att åstadkomma en
individuell registrering av landets ingenjörer. Denna
verkställdes också av en därför tillsatt kommitté.
För närvarande finnas 6 000 uppgifter om svenska
ingenjörer, visande deras såväl civila som militära
kapacitet. Detta register, som förelåg färdigt redan
i december månad, har sedan flitigt använts och gjort
god nytta.
Från svenska ingenjörer har tid efter annan
hävdats nödvändigheten av ett ökat intresse från
statsmakternas sida för en alltmera fulländad utbildning
av våra ingenjörer och ett kraftigare stöd för den
.tekniska forskningen. Överallt i världen utvecklas
tekniken med en svindlande fart. Detta påverkas
ytterligare av det intensiva arbete, som nedlägges på
krigsuppfinningar, vilka i de flesta fall som
korrela-rier medföra ett befruktande av den civila tekniken
på närgränsande områden. Även om statsmakternas
intresse för dessa frågor givetvis ökats och vi äro
tacksamma därför — jag noterar då för dagen
handelsministerns initiativ till ett snabbare utnyttjande
av i samband med krigsläget gjorda uppfinningar —
kan man dock konstatera, att intresset för det i detta
hänseende sekundära, det improduktiva, är vida
större än för det, som borde vara det primära, det
produktiva. Vi måste betänka, att det är vårt
näringsliv, som utgör grunden för vår sociala välfärd
och vår andliga kultur, och vi måste förstå, att den
ekonomiska konkurrensen länderna emellan gör, att
vi numera icke få någonting gratis, utan att vi måste
stå på egna ben. Ett litet land som Sverige, för sin
välfärd så starkt hänvisat till sin industri, måste i
sin teknik befinna sig i första ledet. En mindre
befolkningsstock och därmed en mindre hemmamarknad
medför ett ogynnsamt utgångsläge i jämförelse med
de stora länderna, vilkas massproduktion möjliggör
låga tillverkningskostnader även utan en så hög
fulländning av organisation och teknik. Det pågående
världskriget med dess krav på ökad
försvarsberedskap, åderlåtningen i samband med finska kriget och
vad som ytterligare måste göras för vårt
broderlands uppbyggande ställer vårt land inför materiella
och ekonomiska problem av förut knappt anad
räckvidd. Svårigheter, även av ekonomisk natur, att
importera en hel del varor medföra ersättningsproblem,
som många gånger behöva framstående teknisk
kunskap för att kunna lösas. För att förbättra vår
handelsbalans vidtagas nu restriktiva åtgärder i vår
import, och parollen om sparsamhet går över hela vårt
land. Jämsides härmed komma emellertid från
stora folkgrupper krav på icke blott vidmakthållen
standard utan även på ökade förmåner. Den stora
massan är van att förlita sig till statens hjälp och
tror, att frågan är lätt löst genom en långt gående
konfiskation av det sparade kapitalet. Det behöver
ej sägas, att därigenom blott de tillgängliga
resurserna minskas. De smälta som snö i solen. Där
slutligen ingenting mer finns att ta, har t. o. m. kejsaren
förlorat sin rätt.
Det kanske är svårt att med framgång predika
sparsamhet för oss bortskämda svenskar, men dess
bättre finns det även en annan väg att gå jämsides
med sparsamhetslinjen, och det är att förbättra
graden av effektiviteten, eller, som vi på ingenjörsspråk
säga, att öka verkningsgraden. För att det
materiella livet skall blomstra behövas incitament, vilka
kunna vara av olika slag. Det viktigaste är givetvis
den tävlan individerna emellan, som en förbättrad
ekonomi för den energiske, kunnige och skicklige
innebär. Genom en för kraftigt åtdragen skatteskruv
minskas eller bortfaller detta incitament. Det blir
brist på kapital, som är villigt R/fct tet risker utan
motsvarande chans, och en apati inträder till slut.
Detta är väl under kritiska tider, då i stället alla
goda krafter böra spännas till det yttersta, det värsta
som kan inträffa.
Man torde kunna påstå, att verkningsgraden inom
vårt enskilda näringsliv nästan utan undantag är
mycket god. Organisationsförmåga, teknisk
begåvning och en tillfredsställande arbetsintensitet äro
därvid väsentliga faktorer. Det är kanske populärare
att säga, att framgången vinnes med våra goda
naturtillgångar som grundval och uteslutande
genom våra duktiga arbetare. Här som alltid
i mänskligt liv är det väl dock det goda
samarbetet mellan hjärnans och handens arbetare och
dessas eniga inriktande på samma mål, som
åstadkommer resultaten. De tankens arbetare, från den
högste till den lägste, som i näringslivet med ständigt
ökade krav få se till, att debet och kredit gå ihop,
torde betyda mycket för landets välfärd, kanske
t. o. m. det väsentliga. En inbördes tävlan företagen
emellan att åstadkomma det bästa pressar
hemmaindustrien att trots höga arbetslöner och andra
belastningar producera sina varor för minsta möjliga
kostnader, en oeftergivlig nödvändighet för att
åtminstone i längden kunna sälja dem billigt. På den
härigenom bildade grunden arbetar sedan exportindu-
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
