Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 13 april 1940 - Polhemsbelöningar 1940, av H. Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 15 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 13 APRIL
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Polhemsbelöningar 1940, av professor h. Sterky. — Några tekniska erfarenheter av
bombfällningen i Pajala, av vägingenjören major a. Wolff. — Notiser. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Polhemsbelöningar 1940.
Av professor H. STERKY.1
Den svenska tekniken spänner över många vitt
skilda områden och de insatser, som framstående
svenska tekniker göra var och en i sitt fack, kunna
ofta räknas som banbrytande för den tekniskt
vetenskapliga, den industriella och den kommersiella
utvecklingen.
Svenska teknologföreningens styrelse har haft ett
ansvarsfullt uppdrag, att med stöd av utlåtanden från
särskilt tillkallade sakkunniga bedöma de många
synnerligen värdefulla skrifter, som 1939 föreslogos
till belöningar från Polhemsfonden. Enligt de nya
stadgarna för denna fond, som trädde i kraft förra
året, kunna endast sådana skrifter ifrågakomma till
belöning, som föreslagits av vissa därtill berättigade
personer och sammanslutningar inom och utom
Svenska teknologföreningen såsom föreningsstyrelsen, de
olika avdelningarnas styrelser, professorerna vid de
tekniska högskolorna m. fi.
Detta medför en sakkunnig förhandssovring bland
alla de skrifter, som publicerats under en
femårsperiod före varje Polhemspristävlans utgång.
Tidigare voro som bekant stadgarna så utformade, att
endast av vederbörande författare anonymt insända
skrifter kunde ifrågakomma till bedömning.
Resultatet av årets Polhemspristävlan har som vi
nyss hört blivit, att STF:s styrelse beslutat utdela
Polhemsmedaljer i guld till professorerna Weibull och
Forsén för tvenne utomordentligt värdefulla skrifter,
vilka refererats av de två föregående talarna.
Styrelsen har emellertid funnit att ytterligare ett
antal skrifter, i vilka författare från olika tekniska
verksamhetsområden framlagt värdefulla rön och uppslag
till teknikens utveckling, varit av så hög kvalitet att
do böra erhålla belöningar ur Polhemsfonden.
Sålunda ha penningbelöningar om 1 000: — kr. tilldelats
envar av 7 författare.
Med ämnesval hämtade från ett viktigt
produktionsområde inom järnhanteringen, från den
mekaniska verkstadsindustrien, från fartygsmaskiners
termodynamik samt från både den krafttekniska och den
teletekniska grenen av elektrotekniken visa de
belönade skrifterna mångsidigheten och djupet av svenska
teknikers kunskaper. Som ingenjörer ha vi inom
Svenska teknologföreningen alla skäl att vara stolta
över de värdefulla insatser, som män ur vår krets
gjort med de belönade Polhemsskrifterna.
i Anförande vid Svenska teknologföreningens firsmöte den
30 mars 1940.
"Torrfärskning av granulerat tackjärn, "R.
K.-processen" av professor Bo Kalling och överingenjör
Ivar Rennerfelt är titeln på en avhandling, som
behandlar en ny metod för avkolning av tackjärn utan
smältning. Idéen till "torrfärskning" av granulerat
tackjärn framlades först av Rennerfelt i en skrivelse
till Jernkontoret år 1936. Det ursprungliga
Renner-felfska uppslaget avsåg att åstadkomma en
avkolning genom inbäddning av granulen i
järnmalmspulver under yttre upphettning. Denna utföringsform
av metoden hade emellertid små förutsättningar att
lyckas. Först sedan Kalling föreslog och
konstaterade, att den önskade avkolningen kunde genomföras
med förvånansvärd snabbhet genom upphettning av
granulen i en mot temperaturen riktigt avpassad
blandning av kolsyra och koloxid nåddes ett för
tekniken värdefullt resultat. Karakteristiskt för
processen är även, att färskningen sker kontinuerligt
genom frammatning av tackjärns-granulen i en rullugn
under samtidig omblandning av materialet. Genom
processen omvandlas således granulerat tackjärn
utan smältning till järn med mycket låg kolhalt, ett
halvfabrikat, som sedan med stor fördel kan
användas som insats i martin- eller elektrostålugnar för
tillverkning av högvärdigt stål.
"R. K.-processen" grundar sig på en helt ny idé
och är ett fullständigt originellt uppslag i
konkurrensen med alla de järnsvampmetoder, som framkommit
under de senaste årtiondena men endast lett till
begränsad teknisk-ekonomisk framgång. Det lyckliga
resultatet av det första uppslaget har möjliggjorts
genom god kunskap om teorierna för
avkolningspro-cesserna i samband med systematiskt genomförda
laboratorieförsök och skickligt ledda praktiska arbeten.
Det måste betraktas som en enastående prestation, att
den första, i stor skala byggda anläggningen för
utprovning av "R. K.-processen" kunde igångsättas,
utan att några nämnvärda barnsjukdomar uppträdde.
Den Kalling-Rennerfeltska uppsatsen kan utan
tvivel rubriceras som en av de märkligaste
avhandlingar, som under senare år förekommit i den tekniska
litteraturen på det metallurgiska området.
Anläggningar enligt "R. K.-processen" ha byggts
vid tvenne järnverk i Sverige och ett verk i Finland,
varjämte ytterligare anläggningar planeras i Sverige,
Norge och Tyskland. Tillverkningen vid de
förstnämnda anläggningarna bedrives sedan en tid
tillbaka med gott resultat och metoden måste sålunda
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
