Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1940 - Från flintlåsgevär till kulsprutor, av Elias Hermelin - Tidskriftsnytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
Man kan räkna automatvapnens tid vid faktoriet från
år 1918, emedan gevärstillverkningen under de
därefter följande åren blivit mer oeh mer undanträngd av
automatvapenfabrikationen.
De vapen, som numera tillverkas vid
Gevärsfaktoriet, beskrevos ej i föredraget, emedan en
demonstration och uppvisningsskjutning på skjutbanan ingick
i teknologföreningens mötesprogram. Styresmannen,
överstelöjtnant Charles Holmgren förevisade vapnen,
och emedan spårljusammunition användes vid
skjutningen, kunde åskådarna själva direkt bedöma
vapnens prestationer.
Förutom gevär visades kg m/21 och m/37, en
tävling i målväxling och precision mellan ksp m/14 och
m/36 båda med 6,ö mm ammunition, skillnad mellan
flackbaneskjutning och överskjutning med ksp m/36
. (8 mm ammunition), dubbel ksp m/36 i
luftvärnsstativ, rörlig ksp m/22 för flygplan (eldhastighet ca 1 400
skott pr minut) samt slutligen kulsprutepistol
"Suomi", försedd med 50-skotts stångmagasin av en
konstruktion, som utförts vid Gevärsfaktoriet.
Att driften vid Gevärsfaktoriet nu alltmera utökas
och forceras är ju en naturlig följd av
världshändelserna. Vad framtiden kan bära i sitt sköte kan man
nu mindre än någonsin räkna ut. Men det är tydligt,
att vi måste tillverka mera vapen och bättre vapen
än någonsin, för att kunna skydda oss och värna om
vårt lands oberoende.
Tidskriftsnytt.
Mars 1940.
Vid Tysklands överfall på Polen sprängde
polackerna såväl väg- som järnvägsbroarna över Weichsel.
Sprängverkan var olika för olika byggnadssätt och
konstruktion. Sprängningen av järnbetongbroarna
lyckades ej fullständigt. Plåt och balkplåtsbroarna
av liten och medelstor spännvidd visade stor
motståndskraft vid instörtandet och äro för det mesta
obetydligt skadade, så att de omedelbart efter ringa
arbete kunde övergås till fots och även göras
kör-bara för kolonner. De mindre skadade
järnbetong-överbyggnaderna kunna delvis efter upplyftning utan
vidare användas. Av järnbroar kunde de med
körbanan ovanom konstruktionen lättare hjälpligt
iståndsättas än de vars körbanor hänga i konstruktionen.
Den gamla 1844—1857 byggda Dirschauer Bräcke
visade sig med sina sex 130 meters vida öppningar
och genomgående täta gallerverk vara särskilt
motståndskraftig, under det att de nyare statiskt
bestämda glesa gallerverken efter förstöring av en enda
gurt helt och hållet störtat ned. (Schweizerische
Bau-zeitung h. 2 s. 22.)
Pannor med tvångscirkulation liksom
Bensonpannor ha mycket liten ackumuleringsförmåga. Mot
varje belastning svarar sålunda en viss bränslemängd.
Detta låter sig visserligen göra i en modern
anläggning men tiden mellan en belastnings uppträdande
och den motsvarande ångmängdens framskaffande är
dock så stor att en "bi-eldyta" erfordras för att nå
idealtillståndet. I matarledningen inkopplas ett
diafragma med konstant area och tryckfallet där blir ett
noggrant mått för den matar-vattenmängd som
avgives. Shuntad till denna huvudmatarledning ligger
nu "bi-eldytan". Den genomströmmas av en
vattenmängd exakt proportionell mot den inmatade
vattenmängden. Motståndet i diafragmat kan förresten
ersättas av förvärmarens motstånd. I detta fall ligger
bi-eldytan i vattenströmmen parallelkopplad med
förvärmaren. Dess eldyta utgör blott 0,001 av den totala
panneldytan. Bränslemängden regleras nu av
temperaturändringen i bi-eldytan. En sådan yta infördes
på ångaren Uckermark för första gången ombord.
Man avläser temperaturskillnaden direkt med
termoelement. (Arch. f. Wärmewirtschaft h. 1 s. 5.)
Copyright.
Franska statsbanorna ha utrustat ett normalt lok
med Veloxpanna. Eldrörspannan i 2 st. fyrcylindriga
compoundlok ersattes av en Veloxpanna. Den
oljeeldade cirkulationspannan, placerad mellan andra och
tredje drivaxeln, alstrar 12 t/h vid 20 atö och 360°C
varav 1 t. användes för hjälpmaskinen.
Provrumsförsöken gåvo för pannan rj — 86 %.
Avgastemperaturen är 220 grader efter förvärmaren mot 110
grader vid en stationär Veloxpanna. Loket har till
mars 1939 gått 15 000 km utan anmärkning.
Uppeldning av loket tar 15 m mot flera h för ett vanligt
ånglok. Genom ombyggnaden har effekten stegrats
från 1 500 till 1 800 ihk beroende på högre tryck på
friskångan (20 i st. f. 16 atö) och det låga
mottrycket. Det normala loket erfordrade 0,3? atö för
utblåsning av skorstensröken. Förbränningen i
Veloxpannan sker under tryck (2,15 atö.) varför något
mottryck ej erfordras. (ZVDI h. 2 s. 40.)
Sedan 1791 äro patent kända på gasturbinen. I
BBC-gasturbinen förbrännes gasen kontinuerligt i
komprimerad luft varvid gasen upphettas till hög
temperatur. Man indelar turbinerna allt efter bränslet
i oljeturbiner, naturgasturbiner, masugnsgasturbiner
och kolstybbsturbiner etc.
Förbränningstemperaturen i brännkammaren är så hög att den måste
nedkylas till 500 à 600 grader för att lämpa sig för
turbinens skövlar, vilket sker genom tillsats av större
luftmängder, eller genom ytkylning med H20. Hela
luftmängden, förbränningsluft och kylluft, insuges
och komprimeras till 4 à 5 atö och tillföres
brännkammaren. En del av luften går till förbränningen,
den andra till ett ringrum mellan den yttre
bränn-kammarmanteln och brännrumsmanteln för att
upptaga det värme som utströmmar från brännarväggen
och för att hålla temperaturen på luften till turbinen
på lämplig höjd. Från turbinen går luften vanligen
direkt till skorstenen. Reglering sker genom
bränsletillförseln och genom shuntventil förbi skovlarna
såsom säkerhetsventil. De enda hjälpmaskinerna äro
startmotorn som driver upp aggregatet till den
hastighet där kompressorn ger tillräcklig luftmängd för
tandning i brännkammaren samt oljepumpar för
reglering och brännolja. (Schweiz. Bauzeitung h. 2 s. 17.)
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
