Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1940 - Tekniska föreningar - Tekniska samfundet, av G. E. M. - Kalmar teknologklubb, av T. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Ti dskrift
Tekniska föreningar
Tekniska samfundet
i Göteborg höll sitt första allmänna sammanträde den
1 mars på Lorensbergs restaurant under direktör E. A.
Hedéns ordförandeskap. Till mötet hade inbjudits
Stadskollegiet, Hamnstyrelsen, Sveriges redareförening
och Handelskammaren i Göteborg.
Sedan års- och revisionsberättelsen godkänts,
övergick mötet till dagens föredrag, som gällde:
"Göteborgs hamn i kristider." Ämnet behandlades av tvenne
föredragshållare, en representerande hamnen och en
järnvägen. Efter dessa föredrag följde en livlig diskussion.
Hamnens representant, hamndirektör G. Dieden,
började med att påpeka, att hamnen fick känning av de
ökade kraven i början av den nuvarande kristiden. I
september minerade tyskarna Öresund intill
4-mils-gränsen och den 1 december utsträckte de mineringen
till 3-milsgränsen. Innanför denna gräns har landet
endast en 5 m djup farled. Sedan har isen gjort sitt
och Östersjön avstängts från västkusten.
Fordringarna på hamnen ha därigenom ökats så, att
förseningar blivit vanliga och det har hänt, att ända till
40 fartyg legat på törn. En av orsakerna till dessa
långa väntetider har varit bristen på järnvägsvagnar,
som haft till följd, att skiftarbetet ej kunnat
utnyttjas, och bland andra svårigheter märkes bristen på
tränad arbetskraft.
Hamnstyrelsen har försökt att genom snabba
åtgärder öka hamnens effektivitet. Personalen har
utökats och sedan de nu i arbete varande varuskjulen
blivit färdiga, kommer golvarean i magasinen att ökas
med 40 %.
Representanten för S. J., l:e trafikinspektör F.
Grönberg, underströk järnvägarnas svårigheter, icke
endast i Göteborg utan över landet i dess helhet. Till
besvärligheterna bidraga bl. a. den inskränkta
biltrafiken och den inställda kanaltrafiken. S. J. har
därför icke kunnat sköta Göteborg så, som det borde
ha gjort. Genom den nyinrättade transportbyrån
söker S. J. erhålla ett intimt samarbete med hamnen.
Trots all planering äro rangerbangårdarna i
Göte-fått ställas upp på stationerna mellan Göteborg och
Falköping. En gång stodo tre godståg på törn i Falköping.
Diskussionen inleddes av skeppsredare Gunnar
Carlsson, som ansåg, att hamnen skött sig bra under
de vidriga förhållandena. Det var järnvägen som
felade. Transportbyrån var alltför rädd för att släppa
ned vagnar till hamnen. Detta har hindrat båtarna,
som icke kunnat utnyttja personalen.
Direktör Y. Simonson, B. J., påpekade, att
utredningen för förstatligande av de enskilda järnvägarna
hade kommit till det resultatet, att ca 6 000
järnvägsvagnar komme att bliva överflödiga genom
rationaliseringen och kunde skrotas ned. Det var väl, att
detta icke hunnit ske. Nu voro alla järnvägsvagnar
upptagna och S. J. byggde nya för brinnande livet.
B. J. hade i början av krisen ökat sitt vagnbestånd
med 6 900 ton genom nyanskaffning, men av dessa
hade de fått låna ut 115 vagnar till Tyskland.
Bland övriga inlägg i diskussionen märktes de av
kommendörkapten E. Wetter och direktör G.
Tern-ström, vilka gåvo S. J. skulden för trasslet i hamnen.
Ofta var det lättare att få vagnar från enskilda
järnvägar än från S. J.
Kanaldirektör A. Norsian belyste statens klandrade
kanalpolitik och herrar Dieden, Grönberg och
Carlsson hade ordet för repliker.
Direktör E. A. Hedén berömde B. J. för dess
förutseende att skaffa vagnar i tid och underströk kraftigt
det privata initiativets möjligheter gentemot
statsmaskineriets. G. E. M.
Kalmar teknologklubb
sammanträdde lördagen den 30 mars å Stadshotellet
i Kalmar under dir. Roséns ordförandeskap och rätt
stor tillslutning.
Kvällens föredragshållare var civilingenjör Sten
Ekelund, Stockholm, som till ämne för sitt föredrag valt
"Asfalt och dess användning i praktiska livet".
Föredraget belystes med ett stort antal synnerligen vackra
skioptikonbilder.
Inledningsvis nämnde talaren, att problemet
"isolering mot vatten" sysselsatt den mera tekniskt
betonade delen av mänskligheten redan för många tusen
år sedan. Därom vittna redan de bibliska urkunderna.
Att asfalt var känt på Abrahams tid är med säkerhet
känt bl. a. genom några lerfigurer, föreställande
danserskor, som hittats vid utgrävningar i Ur, kaldéernas
huvudstad, men även genom funna stenplattor med
asfaltfogar.
Därefter redogjorde talaren för asfaltens kemiska
och fysikaliska egenskaper och angav orsakerna till
asfaltens stora användning inom
vattenisoleringstek-niken, som bindemedel i vägbeläggningar samt inom
snart sagt alla grenar av elektrotekniken.
Man skiljer, sade talaren, på två huvudgrupper av
asfalt: naturaasfalt och petroleumasfalt. Den förra
erhålles färdigbildad i naturen, den senare som
sjöasfalt och landasfalt. Sjöasfaltens fyndort är den på
ön Trinidad belägna asfaltsjön, som är av ungefär
samma areal som staden mellan broarna i Stockholm.
Sjön upptäcktes år 1595 av sir Walter Raleigh.
Härefter redogjorde talaren för naturaasfaltens
sammansättning samt dess brytning ur sjön.
Landasfalten förekommer på en mängd platser över
hela jorden. Även i Sverige finnes teoretisk
möjlighet att framställa asfalt, nämligen ur
Kinnekulle-skiffern, men denna asfalt lämpar sig blott för vissa
specialändamål, varjämte den förekommer i ytterst
ringa mängder. De asfaltfattiga typerna blandas i
allmänhet med petroleumasfalt före användandet; man
har numera börjat tillverka syntetisk asfalt, vilken
visat sig fullt i klass med den i naturen
förekommande.
Naturaasfalterna användas mest inom
byggnadsindustrien men även inom vägbeläggningsgebitet vid
framställning av gjutasfalt. På senare tid ha de
emellertid fått vika för petroleum- och bergoljeasfalt,
på grund av dess större renhet, som gör den mera
begärlig för konsumenterna.
Talaren kom så in på bergoljans historia och
nämnde bl. a., att utvinningen av olja från jordens inre tog
sin början den 27 aug. 1859, vilket datum talaren
betecknade som en milstolpe i mänsklighetens historia.
Efter denna tid börjar ett oavbrutet experimenterande
med petroleum, tills år 1870 John Rockefeller gjorde
sin egentliga entré på oljemarknaden med bildandet
av Standard Oil Company, och oljan gick nu en lysande
framtid till mötes i Förenta staterna.
Som avslutning av sitt föredrag nämnde talaren, att
alltjämt kämpa nationerna om oljan, ty vare sig det
är fred eller krig är den absolut nödvändig. Det är
oerhörda värden man här rör sig med.
Världsproduktionen av olja från jordens 1 200 000 oljekällor
uppgå till 280 milliarder ton, och det i
petroleumindustrien investerade kapitalet rör sig om 120 milliarder
kronor.
Efter föredraget, som livligt applåderades och som
tagit nära två timmar i anspråk, frambar ordföranden
klubbens tack till föredragshållaren för det i hög grad
intressanta och väl framsagda föredraget, varefter
följde supé och ett mycket animerat samkväm. T. B.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
