Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 25 maj 1940 - Varmvattnet och bränslefrågan, av W. - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Ett gott medeltal för koksåtgången i
stockholmshus har varit 1 hl per m2 och år. Uppvärmningen har
då tagit 0,7 hl och varmvattnet 0,3 hl. Tages hänsyn
till värmeavgivningen från varmvattenledningarna,
kommer på uppvärmningen 0,85 hl och på
varmvattnet 0,15 hl. Detta vid 20° rumstemperatur. Sänkes
denna till 17°, blir förstnämnda tal 0,88 X 0,85 = 0,75
hl. Sparar man på varmvatten, tar detta ej 0,15 hl
utan ovan beräknade 0,063 hl per m2 och år. Totala
koksförbrukningen blir vid iakttagande av
sparsamhet 0,813 hl och härav tar varmvattnet ca 8 %. De
förut nämnda danska undersökningarna ha givit
procenttal av motsvarande storleksordning.
Varmvattenförbud betyder avsevärd hygienisk
olägenhet, särskilt för personer med mindre inkomster,
vilka av ekonomiska skäl dra sig att benyttja de
offentliga badinrättningarna. För familjer med
småbarn är det, med hänsyn till hälsan för de små, svårt
att vara utan varmvatten. Förbudet medför vidare
slöseri med mera högvärdiga bränslen såsom gas,
sprit, fotogen m. m. Jämfört med kokseldning
(ri — 0,80) är värmning av vatten på gas (rj — 0,4-2)
bränsleekonomiskt förkastligt. Skulle man till det
yttersta vilja spara på tillgängliga kalorier, borde
man förbjuda värmning av vatten på gas och
samtidigt föreskriva, att varmvattnet skulle tagas från
husets varmvattenanläggning. En brist med detta
förfarande är dock, att tappning från krän lätt leder till
slöseri.
Förutsättning för att nu gällande
varmvattenförbud skall kunna upphävas är givetvis att största
sparsamhet iakttages med varmvattnet. Värmebehovet
för detsamma bör minskas från 15 %, som hittills
ansetts normalt, till ca 8 % av husets totala.
Genom individuell uppmätning, så att var och en
får betala för sin förbrukning, skulle säkert
varmvattenåtgången sjunka till under 20 liter per person och
dag. Tillgången till goda och billiga
varmvattenmätare är emellertid begränsad och kostnaden för deras
installation ej obetydlig. Individuell uppmätning av
varmvatten på samma sätt som av gas och elektricitet
är därför ej genomförbar på länge. Vid
nyinstallationer borde dock anordning för varmvattenmätning
påbjudas.
Förbrukningen av varmvatten kan dock effektivt
kontrolleras medels en för huset gemensam mätare,
som avläses av värmeledningsskötaren. Har man
bestämt att värmemängden vid tappkranarna ej får
överstiga 20 liter 65°-igt vatten per person och dag
(40 liter vid huvudkranen), och denna kvantitet före
slutet av veckan överskridits, stänges huvudkranen
och öppnas åter, när nästa vecka börjar. För att
tillfälligheter ej skola spela så stor roll, böra
varmvattenperioderna vara minst en vecka. Med hänsyn till
ledningsförlusterna bör under nuvarande kris
anläggningen ej vara i drift under sommaren."
Till denna utredning bör fogas erfarenheterna från
stegringen av gaskonsumtionen i några av de städer
som hava gasverk.
Tabell utvisande ökningen av gasförbrukningen
1940 jämförd med motsvarande månader 1939.
■ Stockholm Göteborg i Linköping
Febr...... 31 % 15 % 33 %
Mars ..... 23,5 % 14 % 33 %
j April ..... 16 % • 11 % 32 %
Det råder intet tvivel om att den på sina håll
betydande ökningen av gaskonsumtionen så gott som
helt och hållet härrör från absolut nödvändig
varmvattenberedning, vilken praktiskt taget alltid ägt rum
i kokkärl på öppen låga, dvs. med en verkningsgrad
av ca 42 %. Jämföres denna med verkningsgraden
för s. k. genomströmningsapparater och centrala
varmvattenberedare, 80—85 %, inses utan vidare
giltigheten av påståendet, att varmvattenförbudet i
fastigheter med gastillgång, som hava centrala
varmvattenberedare för koks, olja eller gas, inneburit en
betänklig ökning av realåtgången av bränsle, jämfört med
vad förhållandet varit, om nu föreslagna regler för
tillhandahållande av varmvatten skulle hava gällt.
Utredningen nämner som synes mera i förbigående
att varmvattenförbud betyder en avsevärd hygienisk
olägenhet. Detta gäller ingalunda endast familjer
med småbarn utan vida mer generellt än man vid ett
flyktigt bedömande tror sig se.
Tillgång till varmvatten vid disk är icke blott ur
arbetsresultatets synpunkt nödvändig utan
framförallt ur hygienisk synpunkt. I viss utsträckning kan
varmvattenbristen härvid kompenseras med lämpliga
tvätt- och diskmedel. Som emellertid tillgången på
tvättmedel av olika slag numera är begränsad och
ransonerad, blir tillgång på varmvatten än mer
ofrånkomligt viktig och bör utan alltför stora
organisatoriska olägenheter kunna ordnas enligt nu
föreliggande förslag. W.
Tidskriftsnytt.
Copyright.
dubbelmotorvagn vid Région de 1’Ouest av S. N. C. F.
(Frankrike) har sittplatstaran reducerats till 0,416
t/person. (En automobil har 0,35 t och motorcykeln
ca 50—60 kg.) Viktsbesparingen hos ellok och
motorvagnar uppgår till 15 à 20 % vid svetsad
konstruktion (såväl av ram som korg) t. e. Budd Mfg
Co:s "skottsvetsade" (shot weld) rostfria, omålade
stålvagnskorgar, vilka visserligen bli 12 ggr så dyra
214
Elektroteknik.
Dödvikten har reducerats på el järnvägsvagnarna
genom kombination av flera vagnar av lätt
konstruktion till ett tågsätt. Under det att taran i vanliga
tåg per sovplats är o;2 t och pr sittplats i normala
snälltåg är 1,5 t, samt vid persontåg 1,0 t, så har man i
schweiziska eltågsätt om tre vagnar reducerat
sittplatstaran till 0^329 t och i "Röda Pilen" till 0,469 t. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
