Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 25 maj 1940 - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Ti dskrift
bakåt för att få kanonen i eldställning så låg som
möjligt. I höjdrörelsen har för första gången i
engelskt artilleri utjämningsfjädring använts.
Rikt-mekanismen har ej handhjul utan dubbelvev.
Laddning sker med patron (ammunition med projektil i
gemensam patronhylsa). Automatiskt slutstycke och
avfyrning efter rekyl. Rekylbroms med
tryckluftmotstånd återför röret i skjutställning. Samtidigt
öppnar sig slutstycket och utkastar tomhylsan.
Röret består av mantel och löst kärnrör, som efter
av-skruvning av bottenstyckringen kan avtagas och
ersättas utan att föras till underhållsverkstad. Kärnrör
av Cr-Ni-Mo-stål. Utgångsgötet värmes först i
för-värmningsugn till 500° och avkyles till 200°. Götet
utsmides från bägge ändar och så att slutstycksänden
förlägges till götets överända, mynningen till den
nedre. Ändarna värmas till 1100° under 5 h.
Presstryck 6 300 kg/cm2. Glödgning under sammanlagt
120 h. Efter smidning 10 h svalnas till 350°, som
hålles 10 h. Därefter värmes upp till 850° under 10
b, varav 5 h ondast vid 450°.
Genomglödgningstem-peraturen hålles vid 850—900° under 8 h. Efter
avkylning till 300 à 350° hålles denna temperatur
6 h. Därefter värmes ånyo till 650° under 6 h.
Slutligen avkyles stycket med 20°/h till 100°. Det
borras från bägge ändar samtidigt och drives från
lagerstället i mitten med 22 v/m. Borr (‡> ,= 22 mm.
Matning 305 mm/h. Avvikelsen vid mötet i mitten
vanligen högst 2,5 mm. Efter kontroll av uträtning
finborras med snabbsvarvstål till 76 ± 0,8.
Hastighet 12 v/m, spånttjocklek 13 mm och borrhastighet
0,8 mm/h. I speciell elugn för tre kärn- eller
mantelrör inställes temperaturen olika på olika delar av
rören, vilka registreras med instrument. Röret
förvärmes först långsamt till 300° och därefter på 8 h
till 850°. Sedan denna temperatur hållits i 3 h,
kyles det på 45 m till 100°. Det nedsänkes vertikalt
i badet under samtidig omvridning. Alltefter
materialets sammansättning värmes det till 600 à 650° och
hålles där i 6 h samt avkyles i luft. Prov avtages och
drag-, böj- och slagprovas. Lager vid
slutstycksänden svarvas till 241,3 mm och vid mynningsänden
till 223,5 mm med 5,75 v/m och 3 mm/v.
Slutskärningen sker med fjädrande verktyg. Tolerans för
slutborrningen — 0,«25 mm. Slipskivans $ = 660 mm
och bredd = 76 mm. Röret har dessförinnan
hydrauliskt utpressats med 5 500 at till 90,2 mm, varefter
restspänningar avlägsnas i elugn vid låg temperatur.
(ZVDI, h. 5, s. 78.)
Svetsning’.
Den låga värmeledningsförmågan och den stora
utvidgningskoefficienten hos de austenitiska stålen
(ca 18 % Cr, 8 % Ni) liksom nödvändigheten ined
hänsyn till rost- och värmebeständighet att hålla
Cr-halteu hög och C-halten låg ha fört till följande
grundsatser för svetsning av dessa stålsorter.
Värmetillförseln måste inskränkas till ett minimum.
Upp-kolning och oxidation måste undvikas. Gassvetsning
användes oftast för tunnplåt av 1,5 mm tjocklek. Vid
plåttjocklek över 2,5 mm fasas fogen; V-fas 60 à 90°
användes. Betsat stål borstas före svetsningen.
Ivyl-delar, underlag av Cu samt kläinmor böra så vitt
möjligt användas. Tillsatsmaterialets sammansättning
anslutes till grundmaterialets så långt ske kan. Med
hänsyn till avbrännan är en något högre Cr-halt och
till följd av risken för uppkolning genom svetslågan
är en något större C-halt hos tillsatsmaterialet
önskvärt. Svetstrådens <‡> väljes något högre än
plåttjockleken. Förvärmning användes ej. Vid tunt gods kan
man genom lämplig hållning av brännaren
åstadkomma en förvärmning för att förekomma
bock-ningar etc. Man bör börja 50 mm från den fria
änden. Brännaren bör vara en å två nummer mindre
än för mjukt stål. Neutral låga användes.
Fluss-medel anses nödvändigt. 45 % borax och 55 %
borsyra rekommenderas, liksom lika delar vattenglas
och CaFl2. Vänstersvetsning med eller utan
tillsats-material föredrages vid plåttjocklek under 3 mm.
Svetsningen bör ske snabbt.
Bågsvetsning användes vid samma plåttjocklek som
gassvetsning. V-fog med 60° användes över 3 mm
godstjocklek. Över 18 mm tjocka plåtar svetsas med
dubbel U- eller X-fog. Belagd elektrod användes.
Kärnan bör ej hålla mer än 0,07 % C. Beläggningen
bör vara C-fri. Lämplig sammansättning för
elektroden är: 0,08 C, 0,2—2,0 Mn, 0,03 P, 0,03£ S, 0,50 Si,
minst 18 Cr och minst 8 Ni. Högsta elektrod (‡> 5 mm.
Elektroden anslutes till pluspolen. Strömstyrkan
hålles lägre än vid mjukt stål. Goda svetsar erhållas
om spänningen hålles under 35 V. Svetshastigheten
hålles 10 % lägre än vid olegerat, mjukt stål. Många
svetssträngar föredragas före få. Upp till 2,5 mm
godstjocklek användes arcatomsvetsning med
särskilt fördel. Det enda metallurgiska problemet vid
svetsning av 18/8 stål är den i värmezonen
uppträdande karbidutfällningen som förorsakar
interkristal-lin korrosion. Genom uppvärmning av den svetsade
delen till 1050 à 1100°, då karbiderna åter upplösas
samt hastig avkylning i anslutning härtill, avlägsnas
utfällningen. Med tillsatser av Niob, Titan, Tantal
o. a. häves utfällningen utan värmning. För dessa
stål spänningsglödgar man endast till 850 à 900°.
(ZVDI, h. 8, s. 132.)
Svårigheterna med punktsvetsning av lättmetall
äro: 1) Hög termisk och elektrisk ledningsförmåga.
2) Lättmetallegeringarnas stora beroende av
kornstorlek och brottkänslighet beträffande kemiska och
mekaniska egenskaper samt sprödhet hos
MG-lege-ringarna. Ledningsförmågan hindrar exempelvis en
vanlig punktsvetsning av Al-plåt, under det att
stålplåt 2X7 mm går att punktsvetsa utan vidare. Vid
stålsvetsning med maximal ströinbegränsare inträder
en relativt långsam temperatur stegring tills hela
plåtskiktet mellan elektroderna är rödglödande:
Svets-tiden kan därvid utan inverkan på punktens kvalitet
och elektrodens hållbarhet vara 1 à 2 s. Vid Al går
detta oj. Motståndet är så lågt att, särskilt vid tunn
plåt, svetströmmen sedan övergångsmotståndet
försvunnit, dvs. efter inträdd svetsning, ej förmår hålla
svetstemperaturen vid svetsstället. En förlängning
av svetstiden förändrar sålunda blott kornstorleken i
punktens omgivning men förstorar ej punktsvetsen
själv. Lättmetaller måste alltså svetsas på en
tiondedel av den tid som erfordras för stål och därför med
betydligt större effekt. Genom hög effekt (30 000
à 40 000 A erfordras), absolut tillförlitlig koppling av
strömmen, dvs. noggrann reglering av de höga
ström-styrkorna samt pålitligt likformig inställning av
elektrodtrycket kan en god lättmetallpunktsvets
åstadkommas. Strömkopplingen åstadkommes numera ge-
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
