Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 15 juni 1940 - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren - Svenska teknologföreningens utflykt våren 1940, av r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
het, av tre material: 1) Pigment, som användes för
att åstadkomma en lämplig färgton men även för
rostskydd. 2) Bindemedel som fäster samman
pig-mentpartiklarna inbördes och vid den yta som skall
skyddas. Bindemedlets livslängd bestämmer ytans
hållbarhet. 3) Lösningsmedlet som försätter
ytfilmens sammansättning i sådant tillstånd att den
bekvämt kan anbringas på det föremål som skall
skyddas. Bindemedlen äro i allmänhet ej homogena
material som molekyler betraktade utan
molekularvik-ten kan t. e. i ett slags bindemedel av nitrocellulosa
variera mellan 20 000 och 120 000. Oljor och hartser,
naturliga eller syntetiska, ha liknande egenskaper.
De bliva dispersa i lösningsmedlen och pigmenten
lösas även häri kolloidalt. Här är ett oplöjt fält för
forskningen. Små spår av metallisk halt ha stor
inverkan på torkhastigheten. Närvaro eller frånvaro
av spår av vatten kan göra färgen lättflytande eller
seg. (Chemical Industries h. 1 s. 15.)
Aluminets skyddande verkan är helt beroende av
oxidhinnans egenskaper. Vid upphettning av
alumin-belagt järn till 600° ökas oxidfilmens tjocklek 25—50
ggr och alumin diffunderar in i järnet och legerar sig
därmed. I konkurrens med galvaniseringen är vid
sprutaluminering arbetskostnaden för rengöring av
godset, dvs. sandblåsningens effektivitet avgörande.
Stålsand användes överallt där man kan taga vara
på sanden. Munstycksöppning 9—12 mm och tryck
3 at användes. Mot 30 ton kvartssand svarar endast
1 ton stålsand, som kan användas upp till 300 ggr.
Till sandblåsning av glas för metallisering användes
karborundum nr 100. Smältningen vid sprutprocessen
sker i acetylen-syrgaslåga eller ljusbåge, varvid
metalldropparna splittras i ytterst små partiklar av
pressluft eller reducerande gas. Temperaturdifferensen
mellan metallens smältpunkt och lågans temperatur
bör vara så liten som möjligt för att minska
oxidationsgraden samt värme- och materialförlusterna.
Pulvermetoden ger jämnare och finkornigare skikt
men är ömtåligare för föroreningar. Trådmetoden går
fortare och sker med mindre materialförlust. I
Sverige användes nu kombinerad Zn-Al-sprutning i stor
utsträckning för alla slags tankanläggningar,
transportabla som stationära. I byggnadsindustrien har Al
ersatt Zn-sprutning såsom t. e. vid Stockholms
medborgarhus, där stålfönstren äro Al-behandlade med
Zn-beläggning som underlag. (Teknisk Ukeblad h. 5
s. 54.) Frithiof Holmgren.
Svenska teknologföreningens u tflykt våren 1940.
Arets vårutflykt, som räknade ca 150 deltagare,
företogs måndagen den 3 juni. Målet var denna gång
den nya fabriken för sanitetsporslin i Gustavsberg, dit
färden gick med tåg till Saltsjöbaden och vidare med
extrabåt från Dalaröbryggan. Omedelbart efter
framkomsten inbjödos deltagarna i utfärden att åhöra ett
synnerligen intressant och utomordentligt ledigt och
väl framfört föredrag, som hölls av verkst. direktören
i Gustavsbergs porslinsfabrik, ingenjör Hjalmar
Olssön.
Talaren började med att redogöra för de krav, som
rent tekniskt sett måste ställas på sanitetsporslin,
såsom ringa porositet, frihet från glasyrsprickor m. m.,
och omtalade de svårigheter som möta tillverkaren,
då det gäller att fylla dessa fordringar. Att man i
Gustavsberg numera har lyckats väl i detta avseende
framgick av det faktum, att Gustavsbergsfabriken är
den enda porslinsfabrik i världen, som har vågat sig
på att lämna garanti för sina produkter.
Den senare delen av föredraget, som var mera
kulturellt betonad, skulle man lämpligen kunna kalla för
hygienens historia genom tiderna. Talaren började
nämligen sin framställning med en beskrivning av de
sanitära förhållandena på Kreta, ca 4 800 år f. Kr.,
i Egypten på fyrahundratalet före Kristus och i det
gamla Rom, vilka alla stodo på ett förvånansvärt högt
plan. Via medeltidens hygieniska försumpning kom
han så fram till det nuvarande tillståndet på området,
vilket på sina håll lämnar mycket övrigt att önska.
Särskilt medeltidens bristande intresse för sanitära
frågor tecknade föredragshållaren med en livfullhet
och realism, som kom åhöraren att osökt tänka på det
kända ordet: "Att lukta gott är stort, att lukta rätt
är större".
Efter föredraget följde en rundvandring genom
fabriken, där det första intryck, som möter besökaren,
är rader av porslin i olika delikata pastellfärger, som
komma honom att för sitt inre öga se en oändlig följd
av badrumsinteriörer i de läckraste färgschatteringar,
tills ciceronen välvilligt upplyser om, att färgerna
endast tjäna till att ånge åldern för olika
tillverkningspartier, och att alla färdiga produkter äro hållna
i skinande vitt. Vad en lekman på området i främsta
rummet fäster sig vid, är nog de utomordentligt ljusa
och trivsamma, spatiöst tilltagna fabrikslokalerna och
de ultramoderna anordningarna för transporter,
bränning m. m.
På återfärden till Saltsjöbaden gjordes
programenligt strandhugg i Beatelund, där värden,
ordföranden, med känd älskvärdhet, blygsamhet och entusiasm
visade sina gäster omkring bland detta förtjusande
lilla ställes förnämliga konstskatter och utsökta
trädgårdsanläggningar, vilka med sin springbrunn, sin
strängt genomförda stil och upphöjda ro och fred
direkt erinra om Versailles. Det är endast ifråga om
formatet som man märker någon skillnad! Skämt
åsido, är ett besök på det gamla trevna säteriet och
fideikommissegendomen Beatelund med sina anor från
1600-talet och med sitt välförsedda bibliotek om icke
mindre än 8 000 band en upplevelse för var och en
som har intresse för svensk odling och historia,
liksom för den konstintresserade, som här finner möbler
av Haupt och andra möbelkonstens stormän och där
målarkonsten företrädes av sådana namn som Krafft,
Pasch och Roslin! Det är lyckligt att få förvalta en
sådan pärla som Beatelund, och ännu lyckligare är det
att äga de förutsättningar i fråga om smak, kulturella
intressen och kärlek till det som är gammalt och fornt,
som erfordras för att kunna utöva sin förvaltning på
ett så pietetsfullt och framgångsrikt sätt som här har
skett.
I Saltsjöbaden väntade middagen, vilken, som det
ju skall heta i ett referat av detta slag, präglades av
en otvungen, gemytlig stämning — och en strålande
aptit. Måltiden inleddes med att ordföranden i
högstämda ordalag harangerade dagens föredragshållare,
ingenjör Olsson, som ingalunda blev svaret skyldig utan
omedelbart utkrävde en lika lysande som ädel hämnd
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
