Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 22 juni 1940 - Vattenföroreningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
vatten, bestå av fasta och lösta — även kolloidalt —
organiska och oorganiska ämnen samt äro icke av
någon sådan avgörande olikhet i de båda vattnen,
att reningsmetoderna i princip bliva helt olikartade,
dock bortsett från att vid kloakvatten ofta en
sterilisering erfordras och vid vissa industriella
avloppsvatten speciella reningsmetoder måste användas. De
gemensamma reningsmetoderna för båda slagen av
vatten kunna principiellt bestå uti mekanisk
avskiljning av de fasta ämnena, oxidering eller utfällning
av de lösta eller kolloidalt inmängda ämnena,
neutralisering, översilning, tillräcklig utspädning etc.
Mycket ofta bliva f. ö. de båda slagen av vatten
blandade med varandra.
Icke heller till sina verkningar på sanitära eller
fiskeförhållandena äro de verkligt skilda, i det att i
en hel del fall kloakvattnet förorsakar större
olägenheter på fisket än det industriella avloppsvattnet,
likaväl som stundom detta senare vatten kan vara det
mest skadliga i sanitärt hänseende.
Härav torde framgå, att en uppdelning i
kloakvatten och industriellt avloppsvatten icke behövt
genomföras så strängt som i förslaget skett. I varje
fall motiverar den icke någon olika administrativ
behandling av hithörande frågor eller deras fördelning
på två skilda myndigheter eller avdelningar av en
sådan.
Tydligt torde vara, att utarbetandet av metoder
samt utförande av anläggningar till förebyggande
och borttagande av föroreningar i avloppsvatten i
huvudsak är en teknisk fråga. Hälsö- och
fiskeri-myndigheternas arbete bör inskränka sig till att
påvisa för resp. intressen ogynnsamma egenskaper hos
vattnet och behovet av olägenheternas avhjälpande.
Men de härför erforderliga åtgärderna falla inom det
tekniska området. Övervakandet av hithörande
problem och bedömandet av i olika fall erforderliga
åtgärder bör därför också stå under överinseende av
ingenjörsvetenskap ligt utbildade krafter.
Föreningen får därför — fastän en sådan
anordning avviker från de direktiv de sakkunniga erhållit
för sitt uppdrag och därför ej av dem kunnat
upptagas — i första hand föreslå, att för ändamålet
ifråga inrättas en särskild rådgivande, inspekterande
och kontrollerande central tillsynsmyndighet,
stående under teknisk ledning och med ungefär samma
befogenhet inom hela verksamhetsområdet som de
sakkunniga avsett för de båda av dem föreslagna
tillsynsmyndigheterna inom deras resp. områden.
Dessutom bör bedrivandet av forskningar ingå i
myndighetens skyldigheter.
En sådan central tillsynsmyndighet för
behandlande av frågor rörande förordning av vattendrag och
åtgärder till förekommande därav synes föreningen
lämpligen böra arbeta på tre avdelningar, en
kemisk-biokemisk, en teknisk-hygienisk avdelning samt en
avdelning för fiskevård och naturskydd, med var sin
chef, lämpligen med professors ställning. Dessa
avdelningars chefer böra i samma ordning vara en
kemist eller hygieniker, en på vattenreningsområdet
utbildad ingenjör samt en limnolog och
fiskesakkunnig. Tillsvidare torde chefen för den
teknisk-hygieniska avdelningen kunna förordnas såsom chef för
tillsynsmyndigheten. Även torde kunna tänkas, att
man till en början såsom ett provisorium åtnöjdes
med två avdelningar, en för sanitära och en för
fiske- och naturvårdsärenden, men på sagda sätt
förenade, då enhetligheten synes föreningen vara ett
oeftergivligt villkor för ernående av ett
tillfredsställande resultat.
Inom denna tillsynsmyndighets eller
vatteninspektions avdelningar inrättas nödiga
assistentbefattningar, vilka efter behov fördelas på de tre resp. två
avdelningarna. Härutöver tillkomma tydligen
kontors-och skrivbiträden samt nödig vaktmästarepersonal.
Snarast möjligt böra så fullständiga laboratorier
som behovet påkallar samt bibliotek upprättas.
En i stort sett efter dessa linjer ordnad
tillsynsmyndighet borde bliva väl skickad för ändamålet och
skulle undan för undan kunna i mån av behov
utvidgas och kompletteras. Och utmärkt väl skulle den
vara ägnad att framdeles direkt taga hand om
luftföroreningsärenden. Det torde endast vara en
tidsfråga, när det blir nödigt att ordna tillsynen även
inom detta område.
Upporganiserandet av denna tillsynsmyndighet
torde kunna betraktas såsom en utbyggnad till flera
verksamhetsgrenar av den befintliga
fisketillsynsmyndigheten.
Den sålunda föreslagna organisationen skulle
möjligen synas kräva en något större kostnad än den av
de sakkunniga föreslagna, men föreningen håller
bestämt före, att den i verkligheten skulle ställa sig
billigare på grund av den därmed möjliggjorda
koncentrationen av arbetet och dettas höga kvalitet.
Ett annat sätt att erhålla en enhetlig, om än tyvärr
icke fristående organisation, som föreningen därför
först i andra hand anser sig kunna alternativt
upptaga såsom alltid varande att föredraga framför den
föreslagna anordningen med två skilda myndigheter,
vore att inom det nyinrättade statens institut för
folkhälsan uppsätta ytterligare tvenne avdelningar och
därmed göra det skickat att vara tillsynsmyndighet
för vattenföroreningsärenden.
Institutet har först under år 1939 trätt i egentlig
verksamhet och ännu endast delvis, varför de
sakkunniga vid tiden för sitt arbete näppeligen kunde
hava någon närmare kännedom därom.
Även genom en sådan anordning bleve det möjligt
att undvika organisationen med förslagets båda
skilda myndigheter och de av denna dualism orsakade
olägenheterna.
Institutets i dess instruktion angivna
arbetsuppgifter avse bl. a. ärenden rörande allmän hygien och
avloppsfrågor, i anslutning vartill det låter sig tänka,
att det även finge hand om nu ifrågavarande
vattenföroreningsärenden. De rent medicinskt-hygieniska
frågorna torde kunna behandlas inom institutets
avdelning för allmän hygien. Då vidare de åtgärder,
som påkallas för begränsning eller hävande av
vattenföroreningar huvudsakligen äro av teknisk art,
erfordras för dessa, frågor en under teknisk ledning
stående avdelning inom institutet. Denna bör då
hava en ingenjörsvetenskapligt utbildad chef och
närmast bör då som sådan komma ifråga en på
vattenreningsområdet utbildad ingenjör. För
fiskevårds- och naturskyddsfrågor bör även en ny
avdelning upprättas med en fiskesakkunnig limnolog
såsom chef med ungefär samma uppgift som den
nuvarande fisketillsynsmyndigheten samt därutöver
naturskydd. Inom båda dessa avdelningar böra även
nödiga assistenter tillsättas.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
