Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 22 juni 1940 - Vattenföroreningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 25 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 22 JUNI
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Vattenföroreningsfrågan. — A.-b. Stockholms spårvägars ekonomi och taxor. —
Litteratur. — Tekniska föreningar. — Problemhörnan. — Personalnotiser.
Vattenföroreningsfrågan.
Svenska teknologföreningens remissutlåtande,
Till Konungen.
Sedan Svenska Teknologföreningen genom nådig
remiss den 28 december 1939 beretts tillfälle att
senast den 1 juni 1940 avgiva underdånigt utlåtande
över av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet
betänkande angående åtgärder till motverkande av
vattenförorening m. m. S. 0. U. 1939/40, uppdrog
föreningens styrelse åt en kommitté under
ordförandeskap av överstelöjtnanten vvk C. J. Insulander att
granska nämnda betänkande och till styrelsen avgiva
yttrande i ärendet. Till övriga ledamöter av
kommittén utsågos överingenjör Henry Brahmer,
fil. dr Bertil Groth, civilingenjör Bengt
Ullstrand och byråingenjör Erik Kempe. Av kommittén
avgivet yttrande har sedermera behandlats inom
föreningens styrelse, som helt anslutit sig till
kommitterades utlåtande. I enlighet härmed får föreningen
i underdånighet anföra följande.
Föreningen finner för sin del högeligen önskvärt
och välbetänkt, att en effektiv lagstiftning på detta
viktiga område åstadkommes. Erfarenheten har
otvivelaktigt visat, att under nu rådande förhållanden allt
svårare olägenheter av bristerna härutinnan framträtt.
Genom industriens och samhällenas utveckling hava
flerstädes vattenföroreningar av sådan art uppstått,
att gällande bestämmelser icke möjliggöra att på ett
tillfredsställande sätt behärska eller åtminstone
begränsa dem, varjämte vissa av de organ, som f. n.
handhava sådana ärenden, näppeligen besitta den
sakkunskap, som kräves för en riktig och rättvis
behandling därav. Det gäller dock här spörsmål av
såväl för industrin som för städer och samhällen
utomordentligt stor betydelse, och detta i regel icke minst
i ekonomiskt avseende.
De myndigheter, som enligt de sakkunnigas förslag
i första hand skulle handhava
vattenföroreningsfrågor, äro vattendomstolarna, fisketillsynsmyndigheten
och den sanitära tillsynsmyndigheten — denna
senare skulle nyinrättas — hälsovårdsnämnderna samt
länsstyrelserna och av dessa förordnade
syneförrätt-ningsmän.
Vad som i de sakkunnigas förslag särskilt synes
vara av värde är vattenlagens tillämpning på dessa
frågor med deras behandling inför vattendomstol med
eller utan föregående syneförrättning samt vidare, att
bestämmelser skulle införas om deltagande av olika
intressen i en del för gemensamt bruk lämpliga
anläggningar och om förprövning i vissa fall av frågan
om tillstånd att bedriva industri, som kan medföra
förorening av vatten.
Den föreslagna organisationen synes emellertid
ytterst komplicerad, vilket tydligen delvis är en följd
därav, att de sakkunniga i första hand eftersträvat
att i enlighet med för deras uppdrag meddelade
direktiv undvika inrättandet av ett nytt ämbetsverk
samt i anslutning därtill sökt dels att bibehålla
hälsovårdsnämnderna, stadsläkarna och förste
provinsialläkarna, länsstyrelserna samt
fisketillsynsmyndigheten (ävensom dennas chefsmyndighet,
lantbruksstyrelsen) och vissa fiskeritjänstemän i ungefär orubbad
ställning — varvid den nämnda
tillsynsmyndighet-ten s. a. s. som konsekvens i förslaget dragit med sig
inrättandet av den föreslagna nya sanitära
tillsynsmyndigheten (lydande under medicinalstyrelsen) —
och dels att inkoppla vattenlagen i behandlandet av
dessa ärenden, varigenom vattendomstolarna skulle
komma att i stor utsträckning få hand om det
egentliga avgörandet, och detta med eller utan föregående
syneförrättning. Dessutom har bl. a. förutsatts, att
i vissa fall yttranden kunde inhämtas från det helt
nyinrättade "statens institut för folkhälsan".
Till minskande av med en dylik organisation
förenade svårigheter finner föreningen det vara av största
vikt, att dessa frågor bleve behandlade utom av
vattendomstolarna av en för hela riket gemensam central
tillsynsmyndighet, då först härigenom nödig
kontinuitet och likformig behandling av ärendena vunnes.
Till klargörande av det föreliggande
problemkomplexet synes då lämpligen först en kort framställning
av huvudpunkterna i förorenings- och reningsfrågorna
böra lämnas.
Det är tillståndet i recipienten, som från det
allmännas och från andra intressenters i vattendraget
synpunkt är av betydelse, men däremot icke
beskaffenheten av de tekniska anordningarna inom resp.
samhälles eller industris anläggningar, som avge
vatten till recipienten. Eventuella
reningsanordningar måste således bedömas efter sin förmåga att i
förhållande till recipientens kapacitet och beskaffenhet
fylla sin uppgift.
De föroreningar, som kunna förekomma i båda de
slag av vatten, vari de sakkunniga uppdela
avloppsvatten, nämligen kloakvatten och industriellt avlopps-
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
