Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 13 juli 1940 - Luftskyddsinspektionens tekniska ledning, av John-Erik Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 28 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 13 JULI
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Luftskyddsinspektionens tekniska ledning, av docenten, tekn. dr John-Erik Ekström. —
"Byggnadsfronten", av civilingenjör Sven Platzer. — Blottande av mineralfyndighet genom
diamantborrning, av Oscar Påhré. — Notiser. — Litteratur. — Rättelse.
Luftskyddsinspektionens tekniska ledning.
Av docenten, tekn. dr JOHN-ERIK EKSTRÖM.
Under den gångna vintern och våren har det
utrikespolitiska läget varit sådant, att en offentlig
kritik — om än i vissa fall aldrig så berättigad — av
svenska myndigheter och deras sätt att handla icke
kunnat anses lämplig. Denna lojalitet bör dock icke
drivas för långt. I den mån en kritik är saklig samt
ägnad borttaga en inom vida kretsar spridd och
alltmer stegrad känsla av dov oro över, att begångna
fel icke i fortsättningen skola bliva behörigen
rättade, bör och skall den även få komma till uttryck,
I det följande skall granskas några allvarliga fel,
som luftskyddsinspektionens tekniska ledning enligt
vår uppfattning gjort sig skyldig till.
Inledningsvis kan det nämnas, att frågan om
gas-skyddet i vidsträckt mening icke kan bliva föremål
för en saklig kritik på grundval av hittillsvarande
erfarenheter. Inställningen till gasskyddet blir en
omdömesfråga och kommer att bero av den personliga
uppfattningen hos vederbörande myndighet ända tills
vi genom egna eller andras hemsökelser få faktiska
erfarenheter om olika former av gaskrig mot
civilbefolkningen. Yi hava endast att objektivt fastslå, att
vad som redan i höstas sades om gaskriget
fortfarande äger giltighet. Det anfördes då (Tekn.
tidskr., h. 49) att det dittills icke förekommit ett enda
känt fall, då en stad utsatts för gasanfall, vare sig
under världskriget eller under det med sådan
brutalitet förda spanska inbördeskriget eller ens nu sist
under kriget i Polen. Förteckningen kan numera
utökas med ytterligare fem fall, av vilka intet
kännetecknats av mildhet mot icke stridande. Att av dessa
fakta draga slutsatser för vårt vidkommande blir en
omdömessak. Det måste dock fastställas, att
luft-skyddsinspektionen i sina tekniska anvisningar för
anordnande av skyddsrum låtit gasskyddet intaga en
plats, som hittills icke motiverats av utvecklingen.
Ett avsteg från förut gällande bestämmelser
beträffande gasskydd är gjort i de "Anvisningar om
sättet för inrättande av skyddsrum, meddelade av
luftskyddsinspektionen med stöd av 10 § Kungl.
Maj:ts kungörelse den 1 mars 1940 angående
inrättande av skyddsrum för anläggningar och
byggnader m. m. (S. F. S. nr 120)", som inspektionen utsänt
i mars (Meddelande nr 3/1940). Beträffande
gasslussar heter det nämligen där, att "vid anläggning
avsedd för mindre än 25 personer, behöver gassluss ej
anordnas". Förvåning är ett milt uttryck för den
affekt, som bemäktigar sig läsaren då han finner,
att luftskyddsinspektionen kunnat matematiskt
fastställa gränsen för gasfaran inom en skyddsenhet. Ty
vi måste väl av sociala skäl antaga, att de 24
personer, som samlas i sitt skyddsrum utan gassluss böra
ernå lika stort skydd som 25 i ett runi med gassluss?
Om denna bestämmelse är en form av "uppmjukning"
så är den mycket olyckligt väld. Det kan emellertid
anföras ytterligare en anmärkning av allvarligt slag
i denna sak. Luftskyddsinspektionen utsände
ovannämnda anvisningar i mars. I den i april i år utsända
sjätte upplagan (5 000 exemplar) av Allmänna
anvisningar nr 6, "Tekniska anvisningar för anordnande
av skyddsrum", finnes denna "uppmjukning" ej
medtagen, utan där angives uttryckligen (sid. 18), att
"kravet på gastät avstängning av skyddsutrymmet
må icke eftersättas".
Vi- få icke tro, att detta fall av dubbelbestämmelser
är ensamstående — ehuru väl enastående. I nr 3/1940
fastslås sålunda, beträffande förstärkning av bjälklag
i befintlig byggnad, att "då byggnad är utförd som
helgjutet betonghus, behöver bjälklaget över
skyddsrummet ej förstärkas". (Vad menas med ett "helgjutet
betonghus"? Termen vittnar om ett mycket ringa
tekniskt kunnande hos vederbörande författare och
kommer säkerligen att föranleda, att många
skyddsrum ej få den förstärkning, som bör anses
oundgänglig.) I sjätte upplagan av nr 6 kunna vi icke
hitta denna vittgående förenkling, vilken innebär
besparingar av mycket stora belopp och ännu i juli,
alltså fyra månader efter ikraftträdandet, har ingen
ändring skett. Om man betänker, att Allmänna
anvisningar nr 6 utkommit med sex upplagor på l1^ år,
så är det klart, att varje husägare eller byggmästare
icke kan väntas studera de olika texterna så
omsorgsfullt som det skulle behövas för att bliva underkunnig
om dessa nya evangelier. De använda givetvis i de
flesta fall sina någon månad gamla anvisningar och
ödsla därigenom pengar som kunde användas bättre.
Varför hava icke dylika bestämmelser medtagits från
början? Säkerheten och underlaget för bedömandet
av denna har väl icke ändrats?
Vi kunna väl förstå den förbittring som bemäktigar
sig de fastighetsägare,’ vilka anse sina pengar
bortkastade på onödiga åtgärder. Vi kunna även [-för-stå}-] {+för-
stå}+} <ütit mången skjuter upp det för huset så viktiga
ordnandet av skyddsrummet så länge som möjligt i
13 juli 1940
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
