Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 27 juli 1940 - Luftskyddets ledning, några genmälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som går in genom gasslussen, för med sig in en viss
liten del gas från slussen till skyddsrummet.
Gaskoncentrationen i rummet blir därvid densamma, antingen
rummet är stort eller litet, enär skyddsrummet är så
dimensionerat, att mot varje person svarar en viss
luftkub. Här skulle alltså slussen behövas vid varje
skyddsrum oberoende av storleken. I det andra fallet
resonerar man som ing. Gustafsson i intervjun: ett visst
antal "droppar in" senare och medför därvid var och
en en viss mängd gas. Men då blir också
gaskoncentrationen relativt större i ett litet än i ett stort skyddsrum
och följaktligen skulle gasslussen snarare behövas i det
lilla rummet!
Enligt min personliga uppfattning borde gasslussen
kunna slopas överlag, då dess lämplighetsområde är så
ovisst och den under alla omständigheter måste anses
hindersam och fördyrande.
Denna kritik var emellertid efemär. Yad jag
framför allt vände mig mot i min uppsats beträffande
gasskyddet var, att luftskyddsinspektionen icke ansett det
lämpligt att införa en rad om denna nya bestämmelse
angående gasslussen i sin — en månad efter lagens
ikraftträdande utgivna — sjätte upplaga av allmänna
anvisningarna nr 6 samt att ännu efter ytterligare fyra
månader ingen ändring skett. Det hade ju kunnat ske
så enkelt som genom att bifoga en lapp i vart och ett
av de 5 000 exemplar som utsänts. Vid en
telefonförfrågan hos luftskyddsinspektionen, strax innan min
artikel skickades till sättning, erhölls förklaringen, att
"sjätte upplagan inte var slutsåld, så att en ny icke
kunde väntas ännu". Under tiden få många ägare av
mindre fastigheter förvisso betala för den gassluss som
inte erfordras.
2) Då ing. Gustafsson i sin intervju säger, att "dr
Ekström glömmer att skyddsrummen skola vara
gastäta, antingen gassluss finns eller ej" är detta ■— med
förlov sagt — rena demagogin. Är inte gasslussen en
form av gastätning? Att tätningen av dörrspringor,
nyckelhål, gluggar osv. icke får eftersättas vet jag
liksom alla andra fuller väl. Om den saken har jag icke
ens talat.
3) Ing. Gustafsson fortsätter i sitt uttalande mycket
öppet:
"Men låt oss gå direkt till kärnan av dr Ekströms
kritik. I denna äro dr Ekströms uttalanden om
bärkraften av ett valv säkert fullt riktiga. Men han
glömmer att det här icke enbart är frågan om att bära upp
en viss tyngd, fördelad över hela valvet, utan dess mer
att ta emot en stöt från en nedfallande murdel eller
t. e. en kantstående bjälke som riktar sig mot en punkt.
Det är dessa förutsättningar vi utgått ifrån, och för
detta ändamål gäller det att bygga kraftigast möjliga
nätverk av stöttor."
Då denna fråga är principiellt viktig, må det tillåtas
mig att något närmare behandla den.
a) Hr Gustafsson måste veta, att hans uttalande är
felaktigt. I allm. anvisningarna nr 6 (i nr 3/1940
återfinnes något liknande) står det om konstruktörens
beräkningsförutsättningar :
"Bjälklaget eller taket över skyddsrum dimensioneras
för egenvikt, nyttig last samt en viss tilläggslast. Denna
beräknas med hänsyn dels till eventuellt på bjälklaget
nedfallande byggnadsdelars stötkraft, dels till dessas
vikt i vila per ytenhet av bjälklaget. Att beräkna
till-lägglasten med någon större grad av noggrannhet låter
sig icke göra. I vanliga fall kan dimensioneringen
utföras under antagande av följande tilläggslaster.
För byggnad med bärande väggar av mursten utan
armering:
Alltal våningar Tilläggslaat kg/m2
högst 2 ........................ 750
3 eller flera .................. 1 500."
Förutsättningarna stå alltså alldeles klart angivna.
Hade andra antaganden varit avsedda, skulle det ju
dessutom varit självklart att de angivits, t. e. punktlastens
storlek och placering, i likhet med vad fallet är i våra
bestämmelser för beräkning av järnkonstruktioner. (En
helt annan sak är det, att t. e. här i Stockholm
överståthållareämbetets luftskyddsbyrå förståndigt nog
kontroll-räknar bjälklaget även för en punktlast på 1 ton i
farligaste läge.) Då räkning med punktlaster är mycket
mer komplicerad, brukar man ofta utbyta den mot en
jämnt fördelad last av sådan storlek, att den även
inkluderar inverkan av tänkbara punktlaster. Så är också
uppenbarligen gjort i de allmänna anvisningarna.
Låt oss emellertid till belysning av frågan för ett
ögonblick förutsätta en stötkraft eller en puiiktlast.
b) Om stöten av en balkände är tillräckligt stor, så
vet hr Gustafsson, att änden slår igenom valvet lokalt
(utan totalkollaps) både med och utan stöttning och
snarare med större risker, om valvet är stöttat, enär
dess elastiska fjädring då är mindre.
c) Är det däremot icke fråga om ett genomslag av
en stötkraft med endast lokal skadegörelse utan om
excentriskt placerade punktlaster, så uppträda en serie
fenomen, karakteriserade bl. a. av att valvet lyfter sig
från vissa stöttor och tynger ned på närstående. Man
erhåller då ett s. k. föränderligt system. I de allra flesta
fall erhålles vid sådana tillfällen ingen minskning av
påkänningarna i det stöttade valvet, om man jämför
med det icke stöttade. I de avgjort flesta fallen torde
man snarare få sämre verkan med stöttorna.
d) Om man nu — trots allt — skulle tänkas vidhålla,
att stöttorna dock kunna hava ett visst värde vid
speciella, excentriska lastställningar (t. e. mitt över
stöttorna), råka hr Gustafssons nyfabricerade
förutsättningar i följande nödläge. Jag har visat, att, under
inverkan av en jämnt fördelad last, risken för
sammanstörtande väsentligen ökar genom stöttningen. En
fråga att besvara blir därvid: varför då stötta ett valv
för den exceptionella punktlasten, om valvet löper risk
att allvarligt skadas genom denna stöttning redan vid
det ojämförligen mera sannolika lelastningsfallet med
jämnt fördelad last?
Hr Gustafssons påstående om andra förutsättningar
än jämn fördelning av lasten är således formellt, statiskt
och logiskt oriktigt. En bra karl denna vecka borde
hava låtit sig angeläget vara att skyndsamt och
offentligt släta över luftskyddsinspektionens dumma utfall
mot mig och inte göra saken värre för egen del genom
en intervju av denna typ.
4) I intervjun förklaras vidare, att
"enligt våra beräkningar behöva icke kostnaderna för
skyddsrummen, pr skyddad individ betraktat, överskrida
50 kr.–-Dr Ekströms klagomål över de onödigt
höga kostnaderna kunna sålunda icke anses berättigade."
Jo, hr Gustafsson, mina klagomål över höga
kostnader äro berättigade intill sista tioöringen, i den mån
kostnaderna äro onödiga och icke resultera i ökad utan
kanske t. o. m. minskad säkerhet i skyddsrummet.
5) Det är en mycket mänsklig men också mycket
trist metod att som i alla tre ovannämnda skripta skylla
ifrån sig på byggnadsstyrelsen. Metoden hämnar sig
även. På tal om de i allrnäiinà (tekniska)
anvisningarna nr 6 förefintliga ritningar säger ing. Gustafsson
nämligen i sin intervju, att
"skisserna äro endast avsedda som ledning och
exempel på hur man kan göra och äro alltså inte att anse
som bestämmelser. Att vissa teknici sedan gjort dåliga
konstruktioner och ritningar, som vi i många fall måst
göra om, kan icke gärna lastas dessa anvisningar."
Uttalandet kan endast vara avsett att giva en retorisk
effekt. Om "vi", dvs. luftskyddsinspektionens tekniska
ledning, anser sig vara kapabel att rätta till de
konstruktioner, som tillkommit på basis av anvisningarna.
20 juli 1940
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
