Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 10 aug. 1940 - Begreppet malm såsom legal förutsättning för inmutning och utmål, av Oscar Fåhré - Luftskyddets tekniska ledning ännu en gång, av Hjalmar Granholm, N. Royen och John-Erik Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskri ft
ran på att gruvdriften skall kunna idkas med
ekonomisk fördel. Huruvida så kan ske, är naturligtvis
beroende av de för tillfället rådande konjunkturerna.
Emellertid måste givetvis en viss hänsyn tagas till
den ekonomiska möjligheten av fyndighetens
utnyttjande. Härför kunna icke några allmängiltiga regler
uppställas, utan får denna fråga prövas i varje
särskilt fall. Att fordringarna för erhållande av utmål
göras relativt stränga torde vara av gagn ur olika
synpunkter. Dels tvingas härigenom inmutaren att
nedlägga ett större arbete på fyndighetens
undersökning och dels äro sådana fordringar ägnade att i viss
mån stävja den särskilt under
högkonjunktursperioder framträdande mutsedelshandeln."
t.- . , • , 1643 T. D.
I tjansteskrivelse nr —- av den
1940
26 juli har luftskyddsinspektionen anhållit
om publicering av nedanstående skrivelse.
Red.
Med anledning av den kritik teknologie doktor
John-Erik Ekström i en artikel i Teknisk tidskrift av den
13 juli d. å. riktar mot luftskyddsinspektionens tekniska
ledning, vilja undertecknade, vilka medverkat vid
utarbetandet av luftskyddsinspektionens byggnadstekniska
anvisningar göra följande bemötande:
Inledningsvis diskuterar artikelförfattaren frågan om
gasskyddet, varvid han anser, att luftskyddsinspektionen
i sina tekniska anvisningar för anordnande av
skyddsrum låtit detta intaga en plats, som hittills icke
motiverats av utvecklingen. Denna fråga har redan
uttömmande diskuterats, och samtliga myndigheter i
ansvarsställning • såväl här i landet som utomlands ha fasthållit
vid gasskyddet. Man kan även starkt ifrågasätta, om
någon i ansvarig ställning verkligen skulle kunna
påtaga sig det oerhörda ansvar, som ett frångående av
gasskyddet skulle innebära. Det är beklagligt, att ifråga
om gasskyddet snart sagt var och en, som icke varit
i ansvarig ställning ansett sig ha sakkunskap nog att
uttala sig. De militära sakkunnige här i landet ha icke
kunnat tillråda, att gasskyddet slopades. Icke heller i
de krigförande länderna ha åtgärder, som syftat till en
minskning av gasskyddet, vidtagits.
I fortsättningen uttrycker författaren sin förvåning
över att luftskyddsinspektionen i sina anvisningar nr
3/1940 angivit, att gassluss icke erfordras vid
skyddsrum, avsedda för mindre än 25 personer. Detta innebär
en direkt missuppfattning från författarens sida, i det
han tror, att slopandet av gasslussar även skulle
medföra slopandet av gasskyddet. Detta är emellertid icke
fallet, såsom med tydlighet framgår av nämnda
anvisningar. Motivet till att gassluss icke anses obetingat
nödvändig för mindre skyddsrumsanläggningar är, att
gasslussens funktion som vindfång vid passage från och
till skyddsrummet icke tages i anspråk i samma grad
för mindre anläggningar som för större.
Då författaren vidare påstår sig i inspektionens
allmänna anvisningar nr 6 icke kunna återfinna den
bestämmelse från anvisningarna nr 3/1940, som anger, att
"då byggnad är utförd som helgjutet betonghus, behöver
bjälklaget över skyddsrummet ej förstärkas", är även
detta ett misstag. I samtliga upplagor av inspektionens
I Gruvlagen hava ovan citerade synpunkter vunnit
beaktande. Det stadgas sålunda i 2 § sista stycket
Gruvlagen, att för anvisande av utmål måste inom
det inmutade området finnas fyndighet, som
innehåller inmutningsbart mineral, vilket lämpar sig för
teknisk bearbetning och förekommer i sådan
myckenhet, att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål
för gruvdrift. Vid ansökningen om utmål skall
sökanden, jämlikt stadgande i 21 § 2 mom. 3)
Gruvlagen, bifoga bl. a. berättelse över de resultat, som
erhållits genom undersökningsarbetena, samt annan
förefintlig utredning, som är av betydelse för
bedömande, huruvida nyssnämnda förutsättningar för
utmåls anvisande föreligga. Oscar Fåhré.
allmänna anvisningar nr 6 återfinnes denna bestämmelse
å sidan 16.
Att doktor Ekström vid sin granskning av
bestämmelserna icke bättre genomläst dem, än att han
fullständigt hoppat över detta stycke, är att beklaga.
Likaledes förvånar det oss, att han icke förstår, vad som
menas med ett helgjutet betonghus, vilket var och en,
som är hemmastadd i den vedertagna terminologien, icke
svävar i tvivelsmål om.
Att, som doktor Ekström gjort, med utgångspunkt
från termen "helgjutet betonghus" påstå, att författarna
till anvisningarna äga ett mycket ringa tekniskt
kunnande är onödigt och icke särskilt klädsamt för doktor
Ekström.
Författarens huvudsakliga kritik riktar sig därefter
mot de typförslag till förstärkning av
skyddsrumsbjälklag, vilka återfinnas i inspektionens allmänna
anvisningar nr 6. Dessa anvisningar, vilka i sitt
ursprungliga skick utkommo i oktober 1938, baserades då på de
erfarenheter och det material, som 1936 års civila
luft-skyddsutredning insamlat, speciellt vid en studieresa
till Tyskland m. fi. länder och i vilken resa
undertecknad Granholm och t. f. luftskyddsinspektören T.
Gustafsson deltogo. De bestämmelser de tyska
luftskyddsmyn-digheterna då utgivit och vilka fortfarande i stort sett
gälla, godtogos av utredningen i princip efter samråd
med krigserfarna militärer i framskjuten ställning.
I detta sammanhang kan även nämnas, att
förstärkningsmetoden enligt likartade principer som de av
författaren kritiserade, återfinnas i ett flertal tyska
facktidskrifter, bl. a. Bauwelt 1934, h. 6, eller Bauwelt 1936,
h. 25.
Även om inspektionen sålunda i princip följt
bestämmelser, som i utlandet redan tillämpats någon tid och
av vilka man således hade en viss erfarenhet, ha dock
mycket väsentliga principändringar gjorts, som syftat
till att nedbringa kostnaderna. En väsentlig sak är t. e.,
att tilläggslasterna satts lägre än i de utländska
normerna, varvid man bl. a. kunnat räkna med, att
byggnaderna i Sverige i stort sett utförts solidare än i t. e.
Tyskland. Luftskyddsinspektionens tekniska ledning har
även kunnat glädja sig åt att en nu tillgänglig, mycket
omfattande statistik visat, att våra svenska skyddsrum
icke kostat mer än ca 50 kr pr skyddad person mot
ungefär det dubbla i Tyskland.
Efter ovanstående mycket viktiga bemötande av
doktor Ekströms kritik, som ju går ut på att visa, att
luftskyddsinspektionens anvisningar lett till onödigt dyra
Luftskyddets tekniska ledning ännu en gång.
Slutrepliker.
31 aug. 1940
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
