Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 24 aug. 1940 - Det svenska näringslivet i avspärrningskrisen, av Rudolf Meidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
med industriens knappa kapacitetsutrymme kom att
bli av mindre betydelse. På vissa områden liar en
reglering av råvaruförbrukningen redan genomförts
(bl. a. för metaller, såpa och bränslen) och andra
komma att följa. Det är dock inte blott den stigande
råvaruknappheten som hotar att frisätta industriell
kapacitet, utan även de militära beställningarna
komma så småningom att minska så snart en viss mättnad
i utrustningsbehoven av engångsnatur är uppnådd.
Minskningen i den industriella produktionsvolymen
sedan mitten av mars tyder på att upprustningen i
längden inte är i stånd att fylla de stora luckor som
uppstått i den civila produktionen.
Uppgifterna om läget på arbetsmarknaden kunna
ytterligare belysa den skildrade utvecklingen, ehuru
inkallelserna ha hindrat uppkomsten av en större,
statistiskt redovisbar arbetslöshet. Näringslivets
snedbelastning yttrar sig i de mycket olikartade
förhållandena på olika områden: medan sysselsättningen
minskats i vissa exportindustrier och främst inom
byggnadsindustrien har under årets första kvartal i
jämförelse med fjolåret en betydande ökning inträtt
för bl. a. metall- och textilindustrierna samt för
statliga arbeten. Den stora arbetslösheten inom
byggnadsfacket är vid det här laget ett allmänt känt
faktum. Arbetslösheten hotar sålunda, om
handelsspärren skulle vara under en längre tid, att för första
gången efter flera år bli ett mycket allvarligt
samhällsproblem; den kan dock mildras genom en
planmässig överföring av arbetskraft till sådana områden,
där samma extraordinära förhållanden, som skapat
arbetslöshet inom andra delar av näringslivet, vållat
arbetskraftbrist.
Jordbruket under avspärrningen.
Även på jordbrukets område har stormaktskrigets
nya skede medfört nödvändigheten av en central
produktions- och konsumtionsplanering.
Den svenska jordbruksproduktionen har hittills
givetvis ännu föga påverkats av krigsförhållandena.
Förmalningen av svensk brödsäd och grynhavre har
under perioden september 1939—april 1940 legat
15—18 % högre än under motsvarande period ett år
tidigare, och importsituationen för dessa varuslag
betecknas som relativt gynnsam under tiden fram till
april i år. Även slaktsiffrorna uppvisa ett i stort sett
normalt förlopp men äro under april onormalt höga
för kalv och svin. Det kan förmodas, att denna
tendens delvis betingas av den ogynnsamma
fodersituationen. Mjölkproduktionen var hög ända fram
till februari i år, varefter den minskades något i
jämförelse med fjolåret.
Det finns dock ett antal faktorer, som under
nuvarande omständigheter inverka på jordbrukets
produktionsvolym. Bristen på mänsklig arbetskraft,
sedan flera år tillbaka ett av jordbrukets allvarligaste
problem, har ytterligare skärpts genom inkallelserna.
Omfattande motåtgärder ha vidtagits, varav den
viktigaste är organiserandet av arbetsblock bland
jordbrukarna. 375 000 jordbruk eller 98 % av landets
alla brukningsdelar ha hittills sammanslutits i dylika
arbetsbesparande arbetsblock. En åtgärd på längre
sikt är omläggningen av jordbruksproduktionen mot
mindre arbetskrävande produktionsgrenar (t. e. ökad
växtodling och minskad animal produktion), men
försörjningssynpunkter sätta här en snäv gräns.
Vidare kan bristen på drivmedel kräva ändringar i
produktionstekniken. Slutligen är tillgången på
konst-gödselmedel och oljekraftfoder, varav en stor del
måste importeras, avgörande för i vilken
utsträckning den nuvarande jordbruksproduktionen kan
upprätthållas. Medan de nämnda faktorerna på
utbudssidan verka mot en produktionsminskning, medför
kristiden å. andra sidan ökade behov av livsmedel.
Både kosten för de inkallade och för civilbefolkningen
(ökat övertidsarbete m. m.) måste bli kaloririkare,
och stegringen i kaloribehovet vid krigsmässiga
förhållanden uppges för Sveriges del motsvara en ökning
i antalet konsumtionsenheter med ca 10 %.
Det centrala problemet för en statlig reglering av
jordbruket under krisförhållanden blir sålunda att
övervinna spänningen mellan minskat utbud och ökad
efterfrågan, medan det före kriget varit det rakt
motsatta: att skaffa avsättning till rimliga priser för ett
betydande produktionsöverskott. Beträffande
brödsäd, potatis och sockerbetor planeras
arealutvidgningar. Inom foderproduktionen eftersträvas en
ökning av äggviteinnehållet som ersättning för den
minskade importen av oljekakor. En temporär
överproduktion av kött och fläsk motverkas genom
utfrysning och annan lagringsverksamhet. Omfattande
propaganda bedrives för ökad produktion av frukt
och trädgårdsalster. Av stor betydelse för
jordbruksproduktionen slutligen är den statliga prispolitiken
på jordbrukets område. Det gäller främst att gestalta
prisbildningen på jordbruksprodukter på ett sådant
sätt, att producenterna finna det lönande att öka
produktionen, utan att samtidigt en kännbar höjning
av de allmänna levnadskostnaderna inträder. I själva
verket ha jordbrukarna, som en detaljerad beräkning
visar, mer än fullt kompenserats för den efter kriget
inträdda ökningen av produktionskostnaderna, men
genom vissa statliga åtgärder har denna prishöjning
på livsmedel hittills inte drabbat konsumenterna i
hela sin omfattning.
Produktionsplanerna måste dock under nuvarande
avspärrning kompletteras med en
konsumtionsplanering. Utom beträffande margarinet ha de hittills
vidtagna konsumtionsregleringarna inte inneburit någon
nämnvärd minskning av den normala förbrukningen.
Övergången till smör, en följd av de bättre
lagringsmöjligheterna för margarinråvaror, varav blott
begränsade mängder finnas inom landet, och ett på
grund av exportens upphörande temporärt
uppkommet smöröverskott, underlättas dock av en betydande
rabattering, som kommer omkring 1/8 av befolkningen
tillgodo.
Prisstegringen svagare, men de prisdrivande
faktorerna ha alltjämt övertaget.
Perioden mellan årsskiftet och mitten av april är
föga dramatisk vad prisutvecklingen beträffar. Den
kan närmast karakteriseras som en anpassningens tid,
där levnadskostnaderna följt efter den betydande
partiprisstegring som ägt rum under hösten 1939.
Ökningen av partipriserna utgjorde under tiden
december 1939 till april 1940 blott 7 % mot 19 % under
fyramånadersperioden augusti—december 1939.
Däremot fortsatte levnadskostnadsindex att stiga i nästan
samma takt eller med 4,5 % per kvartal.
Prisstegringen på framförallt importerade råvaror och
336
10 aug. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
