Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 28 sept. 1940 - Gengasen, av K. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 39 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 28 SEPT.
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Gengasen. — Om ultraljudets verkningar och tillämpningsmöjligheter, av Ernst Fredlund. ■—
Facit. — Notiser. — Litteratur. — Insänt. — Sammanträden.
Gengasen.
När vi den 21 oktober 1939 på denna plats
uttalade att "generatorgasdriften av bilar är ett
surrogat, när det gäller bensinbildrift, en nödhjälp
som kräver ett nödläge för att kunna i väsentlig
utsträckning tekniskt motiveras och utvecklas", anado
vi ej att detta nödläge inom kort och ännu efter ett
år skulle vara ett ofrånkomligt faktum. Yi anade ej
heller, att man i vårt land inför detta nödläge skulle
så snabbt och målmedvetet kunna prestera en
utveckling på området som i skrivande stund kan
motivera det uttalandet, att gengasen nu är räddningen
för landets transportväsen, när det gäller
autoinobil-och traktordrift.
Den märkligaste fasen i denna utveckling är utan
tvivel tillkomsten av vedgasgeneratorn. Till sin
princip är denna visserligen ej ny, men det är först
kunskapen om befarad brist på träkol som i vårt land
givit konstruktionen och utarbetandet av för bildrift
lämpliga vedgasaggregat en verklig stöt framåt, så
att. det i dag kan sägas att vedgasgeneratorn ej blott
är likvärdig med de bästa kolgasgeneratorerna utan
i flera hänseenden t. o. m. överlägsen dem.
En reservation mot detta uttalande måste likväl
göras; man saknar ännu någon mera omfattande
erfarenhet från vinterdrift, men alla indikationer ge
vid handen, att vedgasen bör klara även denna minst
lika bra som kolgasen.
Ehuru endast föga av Statens gengasnämnds
erfarenheter ännu publicerats, liar denna institution
—-som även den särskilt i fråga om vedgasen fått börja
från början — tvivelsutan under hand genom sina
provningar av olika aggregat gjort utomordentlig
nytta. Dess arbete, som från början väsentligen
inriktades på kolgasens användning, har efter hand
omlagts till att i minst lika hög grad gälla vedgasen,
som även bland allmänheten tillvunnit sig ett alltmer
stegrat intresse.
Ett berömvärt initiativ till den stora allmänhetens
upplysning i gengasfrågan togs med K. A. K:s
tillförlitlighetstävlan för gengasbilar, som den 20 och 21
september ägde rum i Stockholm.
Någon daglig tidning skrev härom som rubrik, att
resultaten överraskade t. o. m. experterna, och det
ligger nog én hel del sanning däri, även om de
verkligt initierade ej vunnit några nämnvärt nya
erfarenheter anr tävlingen.
Även om en del invändningar ur teknisk synpunkt
kunna göras mot tävlingsbestämmelserna måste man
giva K. A. K:s män det amplaste lovord för såväl
arrangemang som genomförande. Allt fungerade perfekt.
Yad som säkerligen mest överraskat vid ett
studium av resultaten är, huru väl vedaggregaten som
regel funktionerat. Dessa konstruktioner äro ju
samtliga med ett undantag av mycket färskt datum,
och dömer man av uppgifter från
bilbesiktningsmyndigheterna, finner man, att vedgasdrivna bilar
praktiskt taget ej existerat i vårt land före maj månad i år.
Kolgasen har dock haft mer än 20 år på sig för
att genomgå den utveckling som vedgasaggregaten
fullbordat på 4 à 5 månader. Detta lovar
utomordentligt gott, och alldeles speciellt spännas
förväntningarna inför de prestanda som kunna emotses från det
statliga gengasbolaget.
Detta företag borde kunna förfoga ej blott över
all den tekniska expertis som övefhuvud står att
tillgå utan även över betydande materiella resurser.
Tyvärr, och man kan även säga egendomligt nog, var
företaget ej representerat i tävlingen denna gång —
ännu synas blott enstaka provexemplar av dess
tillverkning vara färdiga — men man har anledning att
vänta en förnämlig produkt, när den väl kommer i
marknaden.
En sak, som har utomordentlig teknisk betydelse
men ännu är föremål för mycket kannstöperi, stridiga
åsikter ooh t. o. m. ren humbug, är frågan om
beskaffenheten hos den ved som kan och bör användas
för vedgasgeneratordrift.
I allmänhet tyckes man vilja anlägga den populära
synpunkten, att generatorerna böra lämpas efter
veden, så att man skall kunna köra med i marknaden
redan tidigare gängse lätt tillgänglig ved. Detta
skulle innebära, att man skulle få använda under en
sommar i fria luften torkad löv- och barrträdsved i
bästa fall fyrhuggen men eljest i en hel del varierande
format. Det bör från början sägas ifrån, att detta
önskemål, när dèt gäller smågeneratorer för bildrift,
tillsvidare är en utopi och ett oförnuftigt överdrivet
krav. Både med avseende på vedens vattenhalt och
dess format såväl som ifråga om art måste vissa
rimliga villkor uppfyllas för att man i längden skall få
ett gott driftsresultat.
Först och främst må betänkas att det redan är
utomordentligt märkligt, att man kan få för det
hög-värdiga bränslet bensin avsedda motorer att gå bra
på gengas, därnäst att man på senare år gått till rätt
extrema ytterligheter även i fråga om kraven på
bensinens egenskaper. Man har bl. a. krävt stor renhet
och höga oktantal.
Ingen tekniker anser det rimligt begära, att man
skall kunna använda ett alltför utspätt bränsle i vad
14 sept. 1940
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
