Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 12 okt. 1940 - Elbilen, av W. G. Schmidt - En egendomlig rörsprängning, av C. F. Westrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Vid antagandet av bensinförbrukningen har jag
utgått ifrån de driftsförhållanden, som äro
karakteristiska för elbilens användningsområde, nämligen
varu-distribution inom stadssamhällen med talrika stopp,
och torde då 2,4 liter per mil komma sanningen nära.
Bensinpriset har antagits till 35 öre per liter, och
torde man nog få se långt in i framtiden, innan detta
pris kommer att understigas. Liknande gäller även
för oljepriset. Jag har avsiktligt valt så låga värden
för att påvisa, att elbilen är ekonomiskt fördelaktig
även under normala konjunkturförhållanden, ja även
om bensinpriset åter skulle komma ned i det hittills
lägst noterade, 24 öre per liter.
Övriga utgiftsposter äro erfarenhetssiffror och gälla
under normala förhållanden. Skatten ligger något
högre för elbilen på grund av dess högre tjänstevikt,
förorsakad av ackumulatorns relativt höga vikt. För-
säkringspremien är lägre på grund av minskad risk
för olycksfall, brand och stöld.
En utgiftspost, som ej är medtagen på grund av
svårigheten att få praktiska värden, är garagekostnaden.
För elbilen erfordras ej de stränga med kostnader
förbundna föreskrifterna, som gälla för bensinbilen.
Elbilen kan parkeras var som helst, där lämpligt
utrymme förefinnes, och jag förmodar, att bensinbilens
garagemerkostnad mer än väl uppväger den kostnad,
som i tabellen uppförts för likriktareanläggningen.
Den elektriska bilen hör framtiden till lika väl som
andra elektriska trafiksystem. Det kommer att bli en
framtida nödvändighet att utnyttja inhemska
kraftkällor överallt, där så är möjligt, och elbilen har
härvid sin uppgift att fylla, även om den är begränsad.
Den har ytterligare den fördelen, att
oljeförbrukningen praktiskt taget är lika med noll.
En egendomlig rörsprängning,
Under denna rubrik redogör yrkesinspektör J.
Welin-Berger i nr 2 1940 av tidskriften Arbetareskyddet för
en söndersprängning av rör i tryckluftledningen i
pressgjuteriet i A.-b. Lux verkstäder på Lilla
Essingen. Sagda explosion ägde rum i augusti 1939.
I yrkesinspektör Welin-Bergers artikel redogöres
även för såväl omedelbart vidtagna åtgärder som
åtgärder avsedda att vidtagas på längre sikt i syfte
att förhindra ett upprepande av det inträffade.
I juni i år inträffade emellertid ett upprepande av
rörsprängningen, i anledning varav undertecknad
anmodades att verkställa undersökning och om möjligt
avge förslag till motåtgärder.
Då en redogörelse för denna undersökning, för
därur dragna slutsatser, samt för de förslag till
motåtgärder, som gjorts med anledning av
undersökningen, torde kunna vara av mera allmänt intresse
har jag här velat lämna denna tidskrifts läsare en
redogörelse för densamma.
Explosion hade inträffat på tre ställen i
högtrycksledningen på platser, som på skiss fig. 1 betecknats
A, B och C.
Vid mitt besök var den skadade rörledningen redan
bortmonterad, men fotografier av explosionsställena
visade med all tydlighet, att explosionerna varit
synnerligen kraftiga och skarpt lokaliserade.
Det kan på grund av explosionsställenas utseende
icke vara tal om bristning i rörgodset på grund av
det rådande lufttrycket i och för sig, utan ett
verkligt explosionsförlopp måste ha ägt rum i rören på
de skadade ställena.
Det kan heller knappast vara tal om annat än en
explosion av en blandning av finfördelad olja i
dimform och luft. Oljedimman måste hava följt med
luften från kompressorn, trots efter denna insatta
kylare och oljeavskiljare, vilka omnämnts i
yrkesinspektör Welin-Bergers artikel.
Antändningen av blandningen måste hava skett vid
luftens beröring med den till ca 700° upphettade
metallen i gjutskänken ("gåsnacken"). Då
explosionsställena icke befinna sig ens i närheten av punkter,
där sålunda antändning kunnat äga rum (se skiss
fig. 1), måste man antaga att förloppet börjat med en
relativt långsam förbränning i rörledningen närmast
en gjutmaskin, och därefter av någon anledning
accelererats till explosion av sådan styrka att
söndersprängning av rörledningen ägt rum.
Förklaringen härtill kan sökas på två vägar.
Antingen har luft-oljeblandningen närmast gjutmaskinen
varit så mager, att den icke varit explosibel men
tillräckligt fet för att fortleda en förbränning.
På de punkter, där rörledningen sprängts, har
olje-luftblandning med oljehalt inom explosionsgränserna
förefunnits, och på dessa ställen hava explosioner ägt
rum. Eller också kan man tänka sig, att
luftblandningen i hela rörledningen varit karburerad under
explosionsgränsen men i varje fall varit tillräckligt fet för
att fortleda förbränning. Allteftersom förbränningen i
rörledningen fortskridit, har på grund av
värmeutvecklingen och den därav förorsakade tryckstegringen
förbränningen accelererats till allt större hastighet och
slutligen övergått i explosion. Dylika fenomen äro
omnämnda i litteraturen och hava beskrivits av bl. a.
Mal-lard, Le Chatelier, Berthelot och Vieille. Vad som talar
för den senare hypotesen är, förutom det
svårförklarliga att i vissa, skarpt avgränsade delar av
rörledningen en högre koncentration av oljedimma
skulle hava förekommit i luften än i övriga delar
därav, den omständigheten, att, såsom framgår av
.......................................rf_.............................
Tryckledning från kompressorn
Fig. 1. Utvisande tryckluftledning-arna samt läget
av brottställena A, B och C.
14 sept. 1940
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
