Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 19 okt. 1940 - Huru skall byggnadsproduktionens kris avvärjas?, av Nils B. Hast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 42 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 19 OKT.
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Huru skall byggnadsproduktionens kris avvärjas?, av civilingenjör Nils B. Hast. — Ingemar
Petersson †. — En imponerande utställning. — Tekniska föreningar. — Insänt. •— Sammanträden.
Huru skall byggnadsproduktionens kris
avvärjas?
En analys av faktorer, som inverka på byggnadsproduktionen och
fastighetsmarknaden.
Av civilingeniör NILS B. HAST.1
Byggnadsindustrien är en av våra största industrier
och dess synnerligen stora betydelse för
arbetsmarknaden är ställd utanför varje diskussion. Då
produktionen f. n. synes ebba ut, är det allt skäl att
utan dröjsmål söka hindra en dylik olycksalig tendens.
Otvivelaktigt är detta ett problem, och av allt vad
som skrivits om saken utan att hittills nå djupare
än till att "något måste göras", förstår man, att
problemet är mycket stort och svårlöst. Då man söker
lösa en teknisk-vetenskaplig uppgift, måste
premisserna först noga klarläggas, innan man genom en
matematisk analys kan komma fram till lösningen eller
genom entydiga försök kan praktiskt pröva sig fram
till klarhet. Att villrådigheten ifråga om formen fö c
den aktuella hjälpen till byggnadsproduktionen, som
■ till större delen omfattar bostadsbyggande, är stor, är
sannerligen ej att förundra sig över. Man besitter
icke någon vetskap om — har icke klart begrepp om
— huru byggnadsmarknaden och fastighetsmarknaden
funktionera. Oklarheten börjar med att
fastighetsägaren som regel icke förstår att sköta sin fastighet med
hänsynstagande till genom ålder och slitage erforderlig
årlig amortering. Han kan vanligen ej heller bedöma,
ja många gånger över huvudtaget ej ens ha en
någotsånär riktig uppfattning onj sina risker vid ett husköp
eller fortsatt fastighetsinnehav. Hur mången är det till
exempel, som vet eller sökt göra klart för sig, vad som
kommer att ske i samma stund som de nu kanske
3 %-iga kassalånen löpt ut och måste överflyttas till
4,5 %-iga? Eller vilken risk är det att ej ha bundna
kassalån? Äro fördelar och nackdelar jämförbara, ens
under de goda tider, vi lämnat bakom oss? Är den
tomtprisstegring, som ägt rum i Stockholm de senaste
åren, att hänföra till tomtknapphet? Är det måhända
den successiva förändringen från mera periferiskt
till mera centralt läge genom stadens tillväxt, som
orsakar tomtprisstegringen, eller är denna i stället
i Föredrag hållet vid sammanträde med Svenska
teknologföreningens avdelning för Väg- och vattenbyggnadskonst den
9 sept. 1940.
betingad av helt andra orsaker? Huru kan större
delen av staden bestå av hus uppförda under tider,
då kassalåneräntan aldrig understigit den nu rådande,
medan det allmänt betraktas som nära nog ett axiom,
att de höga räntorna äro direkta orsaken till den
nuvarande byggnadsstagnationen?
Yad i närvarande stund synes pocka på
klarhet rör ej så mycket det rent husbyggnadstekniska, i
vilket hänseende mycket redan gjorts i form av
anskaffande av moderna byggnadsmaterial, god
konstruktiv utformning, standardisering m. m., utan
fastmera behovet av att få ett grepp om
husbyggnadsproblemet relativt fastighetsmarknaden och det
dynamiska kraftspel, som verkar dem emellan,
understundom utlösande sig i över hövan intensifierade
bygg-nadsruscher för att dessemellan följas av perioder
med nästan helt inställd byggnadsverksamhet.
Den effektivaste hjälpen åt byggnadsindustrien kan
först på allvar diskuteras, då det ovan berörda
förhållandet bringats att klarna och man vet, vad som
är orsak och vad som är verkan.
I det följande komma i huvudsak
Stockholmsförhållanden att beröras, ehuruväl många av de
slutsatser som dragas i princip ha allmän giltighet.
Bostadsproduktionen inom Stockholm har under
de senaste 20 åren varierat mellan 2 500 och 11 000
lägenheter per år, motsvarande 7 000—30 000
eldstäder, bestående av rum eller kök. Den lägsta siffran
hänför sig till byggnadskonfliktåret 1932, då
produktionen var avsevärt lägre än normalt.
Behov av ersättningsbyggnad för byggnadsbeståndets
slitage och föråldrande.
Ofrånkomligt är att en väsentlig del av nämnda
produktion utgöres av ersättningsbyggnader, ej enbart
för de nu fallfärdiga husen utan för att åt
byggnadsbeståndet i kontinuerlig process säkra det på förhand
bestämbara och nödvändiga förnyandet av även
alla senare års produktion. Byggnadsbeståndet i en
stad som Stockholm är som en levande organism och
14 sept. 1940
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
