Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 26 okt. 1940 - Hyrorna och trafikproblemet, av Nils B. Hast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
MJfTJ.V-
•omilEvoi
[1343]
mmm
s-pf m
i BfaSt«
Paris 1 : 150 000.
Fig. 2. Paris egentliga stadsområde, högbebyggelseområdet, har i det närmaste cirkulär
form med en radie av ca 5 km. Därutanför vidtager trädgårdsstäder med lokala
citybildningar. De små ringarna ånge tunnelbanornas ändstationer, i regel belägna 5 km från
stadens centrum. Där högbebyggelsen på ett par ställen, exempel vid Neuilly, växt ut över
stadsgränsen hava T-banorna utdragits, som framgår av bilden.
na långt ifrån fullbyggda
gick det bra, även om
broförbindelserna alltid varit
en källa till besvär. Men
i och med att staden på
allvar började växa vid tiden
kring och efter
sekelskiftet, har situationen ändrats
katastrofalt. Norrut är, som
tidigare berörts, stadens
utveckling i det stora hela
stängd med relativt små
undantag. Kungsholmen,
staden mellan broarna och
Södermalm äro fullbyggda.
Överallt mellan dem ha vi
det sköna men hindrande
vattnet. Det är ett
expansionen hindrande skal, som
staden ännu icke lyckats
spränga. Inom dettas
järnhårda band har trängseln
ökat mer och mer.
Tomtpriserna ha reagerat lydigt
som ett känsligt instrument
för det växande
markbehovet. Den knappa
tillgången och i synnerhet den för
framtiden uppenbara
bristen på tomtmark har gjort
tomterna dyra och därmed
också hyrorna. För att
kunna hålla hyrorna inom
någotsånär rimliga
gränser ha bostäderna blivit
mindre och mindre. Så ha
vi fått uppleva, att allt
äro relativt små, Yi böra därjämte observera, att
industrien kommer att kräva betydliga områden och att
bostadsbyggandet i fortsättningen måste både göras
mera spatiöst ur stadsplanesynpunkt och innehålla
rymligare bostäder än vad fallet nu är i den inre
staden, alltså hysa mindre antal människor per ytenhet.
Följaktligen måste stadens expansion i stor
omfattning gå över vattnen västeröver till Bromma eller
söderöver till Brännkyrka och Enskede. Det är icke
längre fråga om någon villabebyggelse, utan
högbebyggelsen måste söka sig ditut. I fortsättningen blir
därför allt tal om de nämnda områdena som förorter
till Stockholm oriktigt. Men det är långt ut till dem
från stadens city och därför förklarligt, att staden i
det längsta tvekat att taga "hoppet" över vattnen.
Därigenom ha bostadsförhållandena i staden
snedvridits. Staden måste emellertid göra det och göra
det snart.
Så framstå utvecklingsmöjligheterna för storstaden
Stockholm. Då våra förfäder en gång i den grå
forntiden valde att slå upp sina bopålar här, var trakten
säkert lika vacker som nu. Om de bara anat, huru
mycket bekymmer deras val orsakat senare tiders
barn, hade de helt säkert sökt en bättre, där staden
ägt möjlighet att växa koncentriskt. Som det nu är,
ligger den till större delen på holmar och öar, skilda
åt av breda sund. Så länge trafiken var ringa och öar-
större del av
stadsbefolkningen av kostnadsskäl
tvingats acceptera 1 rum och kök som familjebostad
och detta till en hyra som bort medge 2 rum och kök.
Samtidigt härmed har inknappningen i speciellt
smålägenheternas golvyta nått allt betänkligare
proportioner. Yi ha ännu icke sett den fulla konsekvensen
av denna olämpliga lägenhetsproduktion, men vi
kunna ju antaga, att den måste resultera i bl. a. stor
nativitetsminskning, hemlivets borttynande och
sanitära vådor spec. vid sjukdomsfall.
Med moderna trafikmedel kan ytterområdenas billiga
tomtmark göras central.
Yad skola vi då göra för att råda bot å nämnda
missförhållanden inom bostadsproduktionen och få
stadens utveckling in på sunda banor, m. a. o. för att
trolla fram nya centrala markområden? Jo — vi
måste använda de medel tekniken ställer till vårt
förfogande: snabbspårvägar, tunnelbanor. Det är
storstadens sätt att hålla tomtpriset och hyrorna nere —
att med moderna kommunikationer göra de billiga
ytterområdena centrala och därmed lämpade för
hyreshusbebyggelse.
Vi äro i den olyckliga belägenheten, jämfört med
flertalet andra städer, att bortåt hälften av vårt
naturliga utbyggnadsområde upptages av vatten. Därför
böra vi ej gensträvigt utan med tacksamhet acceptera den
412
28 dec. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
