Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 26 okt. 1940 - Hyrorna och trafikproblemet, av Nils B. Hast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
5b ^
5 o.
:of
mdh
Stockholm 1 : 150 000.
Fig. 4. Stockholms dåliga utvecklingsbelägenhet ur stadsbyggnadssynpunkt. Bilden visar
Stockholms starkt splittrade stadsbildning, med vatten som gräns åt nästan alla håll. Ä
med små cirklar betecknat område är stadens utvidgningsmöjlighet stängd av skäl, som
närmare beröras i texten. Områden där hyreshusbebyggelse är planerad eller möjlig äro
markerade med rutnät. AVståndet mellan Norrmalmstorg och hyreshusbebyggelsen vid
Åkeshov uppgår till ca 8 km, medan millionstäderna Berlin och Paris icke uppvisa mera än
4—6 km från centrum till dess periferiska högbebyggelse.
är det av största vikt att ej ens en tendens till
cityvandring uppkommer. Bästa stabiliseringen
härutinnan skulle vinnas vid förenande av Lidingös stora,
föga exploaterade markområden med city genom en
snabbana och eventuellt ny bro i direktare sträckning
än den nuvarande.
T-bana för ytterområdenas hyreshusbebyggelse.
För att snabbt föra trafiken från de periferiskt
belägna stadsdelarna in till centrum ha såväl Paris som
Berlin, London och många andra städer sedan
årtionden tillbaka underjordiska snabbanor.
För våra ytterområden med! hyreshusbebyggelse
torde vi vara i minst lika stort behov av
snabb-tun-nelbanor som storstäderna Berlin och Paris. Deras
tillkomst har i dessa städer räddat befolkningen
undan orimligt höga hyror. Avsaknaden därav i
Stockholm har möjliggjort de topphyror staden nu ståtar
med ävensom den trångboddhet, som är säregen för
vår stad.
Vad nu sagts har i huvudsak haft till syfte att i
stort ställa Stockholms stadsbyggnadsproblem i
relation till andra stora städers och påvisa vår stads
ogen-sägliga, av topografiska skäl bestämda egenart.
Stockholms splittrade, starkt begränsade stadsbildning, där
stora delar upptagas av vattenyta, nödvändiggör som
vi ha sett "konstlad centralisering" av periferiskt
belägen mark för industri- och speciellt
bostadsbebyggelse.
Frågan om Stockholms dyra hyror och trånga
lägenheter, dess avhjälpande eller åtminstone den alltjämt
fortgående tendensens stoppande måste vi också se
inifrån, från den nuvarande stadens egen sfär.
Utflyttningen från stadens
inre till ytterområdena och
anledningarna därtill. Det
låga räntelägets betydelse.
Fram till år 1935
utgjordes bebyggelsen i Bromma,
Brännkyrka och Enskede
huvudsakligen av villor.
Områdena ifråga
benämndes "stadens
trädgårdsstäder" och göra så än. I
medeltal har befolkningen i
dessa områden växt med
2 000—3 000 personer om
året under decennierna
närmast före 1935. År 1936
var ökningen 4 000, 1937
6 800, 1938 12 000, 1939
12 800 personer.
Motsvarande siffror för den inre
staden utgjorde för resp.
år 5 800, 6 300, 1 800 och 56
personer. Förklaringen till
den stora uppgången
under senare år är att den
inre staden började
sträcka sig dit ut,
kännetecknad av
hyreshusbebyggelse.
Vad är det då som gjort,
att den verkliga
stadsbebyggelsen icke tidigare tagit steget över vattnen?
Hela den inre staden har ju i många år varit så
full-bebyggd, att det fordrats både tur och skicklighet hos
en byggmästare för att få tag i en tomt att bygga
på. För att rätt förstå vad som döljer sig härbakom,
måste vi först taga reda på, varför en i inre staden
arbetande person överhuvudtaget bosätter sig i
förorterna. Han erhåller billigare hyra, om han flyttar
till ett hyreshus därute; det är hälsosammare, vilket
innebär en särskild lockelse med tanke på barnen,
och måhända lugnare att bo utanför staden.
Häremot stå nackdelar, som utgöras av ökade resekost-,
nåder och olägenheter av lång restid; extra utgifter
drabba honom dessutom genom att vissa måltider
icke kunna intagas i hemmet.
Dessa nu nämnda fördelar och nackdelar, förutom
andra här icke upptagna, bilda grundvalen för
avvägning mellan hyrespriset i ytterområdena i
jämförelse med stadens inre delar samt ha under åren
stabiliserat denna relation.
Under år 1934 började räntan på allvar att falla
och nådde under de följande åren bottenläget något
under 3 %. Som jag i en annan uppsats: "Huru skall
byggnadsproduktionens kris avvärjas?"1 visat, hade
detta till omedelbar följd en prisstegring på det ringa
antal disponibla nybyggnadstomter, som kunde
uppletas inom staden. Hade däremot tomter funnits i
större mängd än behovet för tillfället fordrade, skulle
ingen nämnvärd prisstegring ha ägt rum. Här kan
tilläggas, att en jämförelsevis långsam prisstegring
därjämte kan iakttagas för de tomter, som ligga inom
själva city, ehuruväl värdeförändringen vid sådana
1 Se Teknisk tidskrift h. 42, 1940.
414
28 dec. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
