Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 16 nov. 1940 - Aktuella bränsleproblem, av Gustaf Edling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Ti dskrift
Fig. 8. Eldstad med wanderrost och för kombinerad eldning av kol- och träbränsle.
Sekundärlufttillförseln måste vara välordnad. Vid
anläggningen i fig. 7 har man ordnat tillförsel av
sekundärluft både i fram- och bakväggen och i
framväggen även ovanför träbränsleintaget. Detta senare
är en försiktighetsåtgärd, som erfordras vid eldning
av mycket torrt bränsle, kutterspån och dylikt.
En av svårigheterna vid skötseln av eldningen i ett
sådant fall som detta ligger däri, att eldaren har
svårt att reglera den momentant erforderliga
träbränslemängden — och detsamma gäller flertalet av
de eldstäder, jag i det följande kommer till — om han
icke har något lager av träbränsle, så anordnat, att
han själv direkt kan kommendera tillförseln. Är
eldaren helt beroende av en kanske ojämn
bränsletillförsel från ett avlägset upplag, kan han råka ut för
rätt obehagliga situationer.
Har man en eldstad av detta slag och tvingas man
övergå till användning av helved, bör man ordna så
att denna ved först kan tuggas, i vilket fall man kan
använda den normala eldningsmetoden.
Det går naturligtvis också att elda helved genom
eldstadsluckorna, men det kräver mycket arbete.
Kedje- och wanderroster.
Att elda träbränsle på kedjerost har man tidigare
under normala förhållanden i allmänhet
icke lyckats något vidare bra med.
Många ha försökt mata in fuktigt
träbränsle genom koltratten på en
kedjerost på samma sätt som om det varit
kol. Jag har också gjort samma
försök, men ingen har nog fått något
tillfredsställande resultat.
Det finns anläggningar med
kedjeroster anordnade för sandwicheldning
med kol och trä, där kol först lägges
underst på rosten och matas in genom
en koltratt. Ovanpå detta lager av kol
lägger man ett skikt träbränsle, som
kommer in genom en för detta särskilt
anordnad tratt. Anordningen finns
bl. a. på ett och annat ställe i Finland.
Jag skall icke gå in på att i detalj
diskutera denna konstruktion, eftersom
den enligt min mening icke utgör en
generellt användbar lösning. Det är
nog snarare så, att den på sin höjd
kan användas i enstaka fall under
särskilt gynnsamma förhållanden.
Det är i stället min avsikt att hålla
mig till sådana eldstäder, som med
fördel användas för vedeldning.
I fig. 8 visas en eldstad med
wanderrost med speciell utformning för
kombinerad eldning av kol och trä.
Denna anläggning finns i några
exemplar här i landet. Vid den först
byggda består träbränslet av
renseri-bark från knivbarkning, och vid den
anläggningen har denna
eldstadsanordning visat sig arbeta
utomordentligt bra. Sådan renseribark är också
ett ur eldningssynpunkt behagligt
bränsle.
Som bilden visar, består
eldstadsanordningen dels av den normala
wanderrosten, dels också av en korg i bakre delen av
eldstaden, vilken erhållits genom att de bakre
sido-kyltuberna böjts över eldstaden och lagts i kors.
Därigenom får man en vattenkyld rost, som bär upp det
bränsle, som släpps in genom öppningarna upptill i
sidoväggarna invid eldstadens bakre vägg.
För förbränning av träbränslet finns det
tillopps-öppningar för luft såväl i bakväggen som i eldstadens
sidoväggar. Blir det vid en sådan eldstad fråga om
att elda utan kol, skulle man kunna klara sig rätt
långt genom att bibehålla anordningen helt
oförändrad och sålunda mata in det söndertuggade
träbränslet genom öppningarna i sidoväggarna. Skall sådan
eldning går bra, får man dock räkna med att
bränslet bör vara ganska torrt, men i så fall tror
jag, att man kan komma upp till bortemot normal
belastning på pannan. I ett sådant fall kommer
naturligtvis också wanderrosten själv att utgöra en del
av den rostyta, på vilken träbränslet brinner.
Under förra kristiden och kanske också delvis nu
eldas en hel del kedjeroster med helved, som för hand
staplas upp på ett bord framför rosten.
I fig. 9 visas en anordning, som
Ångpanneföreningen föreslagit för att underlätta en dylik eldning.
Den består av ett rullbord, som är placerat framför
442
Fig. 9. Anordning för eldning av helved på kedjerost.
28 dec. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
