Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 14 dec. 1940 - En vägreform, av U. Åhrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 50 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 14 DEC.
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHALL : En vägreform. — Die Überwindung der Arbeitslosigkeit und die Regelung des Arbeitseinsatzes
in Deutschland, von Ministerialdirektor Dr Theo Beisiegel. — Kloakvattnets tillvaratagande för
åstadkommande av gödbevattning, av e. lantbruksingenjör Sverker Nilsson. — Notiser. — Tekniska föreningar. —
Personalnotiser. — Sammanträden.
En vägreform.
Ur teknisk och ekonomisk synpunkt är det arbete
som bedrivits inom det svenska vägväsendet i
mångt och mycket av ganska osystematisk karaktär.
Man har rätat vägar och breddat vägar och byggt helt
nya vägar. En del av dem har varit både fina och
dyra och borde tillåtit höga hastigheter med ett
minimum av trafikrisker. Men hur har det blivit i
verkligheten! Redan vid vägens anläggning har många
gånger ett onödigt antal korsningar med bivägar
arrangerats. Fig. 1 visar ett färskt exempel från en
nyligen ombyggd väg, där den gamla vägen bort
kunna tjäna som sekundärväg med uppgift att ta upp de
lokala småvägarna och tomtutsläppen och med en
mynning till huvudvägen i varje ända. Nu har man
byggt en hel rad tvärvägar. Därmed är den nya
vägen redan i hög grad försämrad.
Det värsta är emellertid bebyggelsen utmed
vägarna. Det brukar som bekant inte dröja länge förrän
en ny väg, som anlagts helt fri i terrängen, börjar
kantas av hus. Så småningom växer det på en del
sträckor upp ett helt band av bebyggelse. Vägen är
förstörd, pengarna bortkastade. Man får börja
fundera på var man skall anlägga nästa väg för att bli
fri från bebyggelsen. (Fig. 2 och 3.)
Fig. 4 visar ett fall där en trafikfälla gillrats på
insidan i en kurva. Landskapet omkring är i det
närmaste öde. Men här, på den olämpligast tänkbara
plats, har två villor fått byggas omedelbart efter det
vägen moderniserats! Deras gemensamma utsläpp
till vägen är effektivt dolt av berg och murar.
Exemplen är valda på måfå bland massor av liknande.
Tendensen till utspridning av bebyggelse
sammanhänger med buss- och biltrafikens samt cyklismens
hastiga utveckling, som i sin tur till stor del beror
på vägnätets förbättring. Man har sålunda råkat in
i en ödesdiger cirkelgång: förbättrade vägar — större
trafikmöjlighet — bosättning utmed vägarna —
fördärvade vägar.
Bebyggelsen utmed vägarna är ett ont som man
inte kan vänta sig att utvecklingen skall lösa av sig
själv. Man tycker visserligen, att otrevnaden och
riskerna, särskilt för barn, av att bo tätt invid en
stor trafikled skulle leda till att bebyggelsen
frivilligt droges undan. Så tycks dock inte vara fallet i
någon nämnvärd grad. Det avgörande är väl i
allmänhet att man slipper kostnaden för tillfartsväg
ifall man bygger intill en redan befintlig väg;
Det är uppenbart att något måste göras — och
göras snarast — för att göra slut på detta tillstånd.
Alldeles särskilt i dessa tider, då det mer än någonsin
måste ses till att placerade pengar ger högsta möjliga
effekt, är det nödvändigt att skaffa sig säkerhet för
att de pengar som går till vägbyggen "förräntar" sig
så bra som möjligt.
Väglagens bestämmelser är otillräckliga. De
gäller endast det minsta avstånd på vilket man får
bygga hus intill allmänna vägar. Detta avstånd är
bestämt till 12 meter från vägens mitt, vilket mått
länsstyrelse i särskilda fall kan öka till maximum 20
meter. Därjämte stadgas viss ökning av det
byggnads-fria avståndet vid vägkorsningar. Dessa
bestämmelser avser dels att minska olycksfallsrisken genom att
förhindra att sikten skymmes, dels att underlätta en
framtida breddning av vägen. De få meternas
avstånd mellan vägkanten och bebyggelsen är
emellertid i det närmaste betydelselöst ur säkerhetssynpunkt
vid vägar där trafiken har stor hastighet. För
övrigt är det ingenting som säger att man inte får sätta
upp staket eller häckar tätt intill vägkanten, som
totalt skymmer sikten både vid vägkorsningar och vid
ingångar till tomterna.
För en senare breddning av t, e. riksvägarna till
Fig. 1. En ny väg fördärvad genom tvärvägar.
de stora mått som dessa sannolikt måste få i
framtiden är bestämmelserna helt illusoriska. I regel är
det ju så att utbyggandet av en sådan väg sker i
etapper, så att ungefär ena hälften av den totala
sektionen utbygges först och andra hälften senare.
Därvid förvärvas vanligen mark blott för den första
utbyggnaden. Husavståndet kan därför inte räknas
från mitten av den till full bredd utbyggda vägen.
För en väg som avses att totalt få en bredd av
exempelvis 28 meter, och som i första stadiet utbygges till
14 meter skulle husens avstånd från bägge vägkan-
16 nov. 1940
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
