Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 14 dec. 1940 - Notiser - Lokal martensitbildning i räls, av Brt. - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Kristianstad, av J. S. - Tekniska samfundet, av G. E. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
var för sprött för att kunna motstå hjultrycket och
därför splittrades ytan, då efterföljande tåg passerade.
(Ståhl u. Eisen 60, 745, 1940.) Brt.
Tekniska föreningar
Tekniska föreningen i Kristianstad
sammanträdde lördagen den 5 oktober 1940 på
Industri-restauranten i Kristianstad under ordförandeskap av
trafikchefen Nils Greger. Ett 30-tal medlemmar voro
närvarande. För att förbereda valet av styrelse och
funktionärer, som stadgeenligt skall hållas i december,
tillsattes en valnämnd, bestående av vägingenjör Allan
Lenander (ordf.), ingenjör Wilhelm Ruberg och
civilingenjör Åke Sigfrid. Frågan om årsavgiftens storlek
1941, vilken skall avgöras på decembersammanträdet,
föranledde en stunds debatt, varvid föreningen
preliminärt uttalade sig för en höjning från nuvarande 5 till
7 kronor.
Sedan föreningsangelägenheterna undanstökats,
överlämnades ordet till ingenjör Th. Lindstrand, Perstorp,
som höll ett sakligt och intressant föredrag om
"Konst-liartsen, dagens och morgondagens material". Redan på
1870-talet gjordes de första försöken att framställa
konst-hartser, sade talaren, men först i början på 1900-talet,
då holländaren Baekeland upptäckte att konstharts,
tillverkat under tryök, kunde göras biåsfritt, kan man säga,
att bakeliten sett dagens ljus. Den egentliga bakeliten
kan indelas i två grupper: fenoplasferna, som äro
uppbyggda av fenol och formalin, samt aminoplasterna, som
äro uppbyggda av urinämne och formalin.
Fenoplasterna äro gulaktiga, aminoplasterna kunna fås glasklara
och komplettera därför fenoplasterna på ett utmärkt
sätt, trots att tillverkningen av aminoplasterna är
svårare. Det kemiska förloppet vid bakelittillverkning
består dels »i kondensation, dels i polymerisation. Vid
kondensation avspjälkas vatten, vid polymerisation förena
sig molekyler av ett och samma ämne till
kedjemolekyler eller till tredimensionella makromolekyler. För
tillverkningen spela katalysatorer stor roll. Vid det
äldre enstegsförfarandet användes härtill ammoniak, vid
det nyare tvåstegsförfarandet saltsyra. Genom
Polymerisationen härdas bakeliten. Under tillverkningen
uppträder bakeliten i tre olika stadier: bakelit A (resol)
är en mono- eller polyalkohol, bakelit B (resitol) är
delvis polymeriserad i kedje- eller makromolekyler och
bakelit C (resit) är Sammansatt av fullt polymeriserade,
tredimensionellt uppbyggda, fast kopplade
makromolekyler. De tre stadierna särskiljas därutinnan, att
produktens löslighet och smältbarhet avtager, så att
bakelit A och B lätt kunna formas genom uppvärmning och
pressning, varemot den härdade bakeliten C är
osmältbar och olöslig i alla vanliga lösningsmedel. Vid
framställning av plattor och rör användes enstegsförfarandet,
vid framställning av pressmassa tvåstegsförfarandet.
Vid enstegsförfarandet beskickas kokaren med lika
delar formalin och fenol (jämte katalysator), och det
hela uppvärmes till + 80 Då reaktionen är exotermisk,
måste värmemanteln utbytas mot kylmantel, när
temperaturen nått detta gradtal, för att icke kokaren skall
sprängas. Den erhållna produkten, bakelit A, avtappas
och göres mera lättflytande genom upplösning i sprit.
Med den färdiga lacken impregneras eller lackeras väv
eller papper, som sedan i flera skikt uppvärmes och
pressas, varvid skikten sammanklistras och massan
härdas. Temperatur 130—160°, tryck 60—100 kg/cm^,
presstid någon timme till flera dygn. Denna metod lämnar
ett skiktat material, som användes till rör, bussningar,
lager, tystgående kugghjul, propellerlager
(självsmörjande med havsvatten!), plattor och block för
möbeltillverkning m. m.
Vid tvåstegsförfarandet utgår man från 2 delar fenol
och 1 del formalin. Massan, i form av presspulver,
pressas i två etapper, varigenom avgasning ernås. En
pressmassa består av novolack, trämjöl, hexametylentetramin,
magnesiumoxid, stearin, vax, trikresolfosfat och något
färgämne. Med tvåstegsförfarandet erhålles ett
homogent material, användbart till de mest skilda föremål.
Föredraget belystes av ljusbilder samt av ett
rikhaltigt åskådningsmaterial i form av en mångfald
föremål i alla kulörer. I sitt tack till föredragshållaren
framhöll ordföranden de väldiga perspektiv, som öppna
sig för framtiden genom denna moderna industri.
Efter supén utförde ingenjörerna S. Nyman och B.
Sundström intressanta experiment med en
katodstråle-oscillograf, föregångna av ett förklarande anförande av
ingenjör Nyman. Såväl olika växelströmmar som
tonvågor, den mänskliga rösten och de på demonstrationen
följande applåderna gjordes synliga som skarpt
grön-lysande kurvor på fluorescensskärmen i
katodstråle-rörets fönster. Ett nachspiel, som pågick till fram på
småtimmarna, avslöt den givande aftonen. J. 8.
Tekniska samfundet
i Göteborg hade sitt första allmänna höstsammanträde
den 10 oktober 1940. Under ordförandeskap av
direktör E. A. Hedén fingo de närvarande, som uppgingo
till ca 300 av samfundets medlemmar och inbjudna,
åhöra tvenne föredrag om gengas med tillhörande
livlig diskussion.
Som förste föredragshållare beskrev civilingenjör
S. Sylvan den av A.-b. Svenska fläktfabriken
tillverkade gengasgeneratorns konstruktion och
verkningssätt. Därefter följde en översikt över generatorns
skötsel och resultatet av K. A. K:s tävlan för
gengas-drivna bilar. K. A. K:s tävlan gav till resultat ett
markerat utslag till förmån för vedgasgeneratorerna,
både beträffande tillförlitlighet och transportkostnad.
Direktör Assar Gabrielsson höll aftonens andra
föredrag, som gällde kolgasgeneratorer.
Talaren utgick ifrån att kolgasgeneratorernas
konstruktion var bekant och gav därför endast en kort’
översikt över konstruktionen. En del av processen i
en vedgasgenerator är vid kolgasgeneratorn förlagd
till milan eller kolugnen. Den större delen av
föredraget behandlade ingående den ekonomiska sidan av
problemet kolgas- eller vedgasgeneratorer. -
Rörelsen till förmån för vedgasgeneratorn baseras
huvudsakligen på föreställningen att det kan bli
trä-kolsbrist. Normalt ha vi en årlig tillverkning av 20
mill. hl, vilken övervägande går till järnbruken. Men
1913 var årsproduktionen 43 mill. hl och steg till 47
mill. hl ett år under världskriget. När järnhanteringen
kom i svårigheter efter kriget, sjönk efterfrågan och
så småningom stabiliserades produktionen av träkol i
Sverige till, som nyss framhölls, 20 mill. hl. Priset
har hållit sig vid 1 kr. pr hl vid milan. I fjol, när
efterfrågan ökade, steg priset till 1:25 och för året
är priset satt till 1:75. Allt frånsett distributionen
och mellanhänder.
Bränslekommissionen uppger i en broschyr att en
hektoliter träkol väger 15 kg och motsvarar 10 liter
bensin. År 1938 använde svensk biltrafik högst 500
mill. liter bensin, som skulle motsvara ett trafikbehov
på 50 mill. hektoliter träkol.
Mot bränslekommissionens siffror står emellertid
gengaskommissionens uppgift, att 1,1 kg kol
motsvarar 1 liter bensin. Om vi ta medelvärdet mellan dessa
båda uppgifter, så få vi i runt tal ett trafikbehov av
40 mill. hektoliter träkol pr år. Denna siffra ligger
betydligt under topproduktionen under förra kriget.
Risken att vi skulle behöva lida brist på kol finns
därför knappast. Distributionen är emellertid icke
ordnad ännu och priserna äro för tillfället abnorma.
14 dec. 1940
»
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
