Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 21 dec. 1940 - Kan den svenska storstadens bränsleförsörjning centraliseras? av Lage Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 51 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 21 DEC.
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Kan den svenska storstadens bränsleförsörjning centraliseras?, av professor Lage Malm. —
Arbetsmarknaden i Sverige — brist på arbetskraft och arbetslöshet, av landshövding A. Thomson. —•
Litteratur. — Tekniska föreningar. -—- Problemhörnan.
Kan den svenska storstadens bränsleförsörjning
centraliseras?
Av professor LAGE MALM.1
Inledning.
Den sistlidna vinterns knapphet på bränsle gjorde
oss på ett hårdhänt sätt uppmärksamma på det
faktum, att den svenska storstaden varken då var och
knappast ej heller nu står rustad att möta en längre
tids utebliven import av stenkol och koks.
Visserligen ha vi förlitat oss och tro fortfarande på våra
skogstillgångar såsom en bränslereserv av rang, men
det är numera ingen hemlighet, att varje tanke på
exempelvis Stockholms försörjning med inhemskt
vedbränsle strandar på transportsvårigheter, speciellt
den lokala transporten från en eller flera
lagringsplatser utanför stadens gränser till konsumenterna.
Dessutom måste den ved, som skall användas som
bränsle, vara huggen ett år före begagnandet, så att
den kommer konsumenterna tillhanda såsom s. k.
"torr ved-".
Avverkningen av ved i rätt tid samt den långväga
transporten från skogsdistrikten till lämpliga
lagringsplatser utanför eller vid storstadens gränser äro
frågor, som sannolikt kunna lösas på ett fullt
tillfredsställande sätt i samförstånd med
skogsförvaltningar och transportföretag. Lokaldistributionen
samt lagringen hos konsumenterna av det
skrymmande vedbränslet synes emellertid vara ett
problem, vars lösning under ett krisläge som det nu
rådande stöter på oöverstigliga hinder.
För att belysa detta förhållande må nämnas, att
inom Stockholms tullar, således områdena Norr- och
Östermalm, Staden mellan broarna, Kungsholmen och
Södermalm, den ungefärliga normala förbrukningen
av olika bränsleslag, omräknade i ekvivalenta
mängder stenkol med ett effektivt värmevärde av 6 700
kcal, enligt dr O. Lundberg i Statens
bränslekommission uppgår till:
Stenkol ..................... 110 000 ton per år
Koks ........................415 000 „ „ „
Olja ........................ 80 000 „ „ „
Vedbränsle .................. 35 000 „ „ „
Summa bränsle såsom stenkol 640 000 ton per år
i Installationsföreläsning vid Tekniska högskolan den 28
november 1940.
Omräknas den mot stenkol, koks och olja
svarande kvantiteten stenkol till vedbränsle, erhålles en
mängd av cirka 4 000 000 lm3 kastved per år. För
distribution av denna vedmängd inom Stockholms
tullar skulle under den kallaste årstiden behövas
ungefär 2 000 billaster per dag. Transporten av
ekvivalenta mängder stenkol och koks drager under
samma tidsperiod även en stor transportapparat,
motsvarande cirka 1000 billaster per dag. I- och
avlastningen av stenkol och koks tager emellertid mindre
tid i anspråk än motsvarande operation för kastved,
varför kastvedens distribution inom storstadens
gränser fordrar ett mer än dubbelt så stort antal
transportvagnar som transporten av stenkol och
koks. Denna stora behovsökning av transportmedel
i förening med den begränsade tillgången på
drivmedel för lastfordon är det, som under ett rådande
krisläge gör varje tanke på en mera omfattande
övergång till distribution av vedbränsle inom
storstadens gränser till ett praktiskt taget olösligt
problem, vartill adderar sig omöjligheten att hos
konsumenterna lagra nämnvärda kvantiteter vedbränsle.
Det är således tydligt, att lokaldistributionen av
bränsle till storstadens fastigheter är en detalj, som
med nuvarande system för bränsleförsörjning är
mycket sårbar vid krislägen av liknande slag som det
nu rådande. Man har därför skäl fråga sig, om det
skulle vara möjligt och ändamålsenligt att för denna
distribution tillämpa dels de erfarenheter, som under
en lång följd av år föreligga från ett flertal
utländska centralvärmedistributionsföretag för
fastighets-uppvärmning, dels de erfarenheter, som under de
senaste 10—20 åren vunnits vid ett antal svenska och
utländska värmekonsumerande storindustrier, där
ånga av växlande tryck allt efter behov distribueras
till olika värmekonsumerande avdelningar.
Härigenom skulle bränsletransporten helt
elimineras från storstadens gator, och som ersättning skulle
man låta de i bränslet bundna kalorierna själva få
ombesörja sin transport till konsumenterna
oberoende av om dessa kalorier härstamma från stenkol,
koks, olja eller vedbränsle. Man skulle alltså, om
nöden så kräver, tidvis kunna försörja storstaden
16 nov. 1940
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
