- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Automobil- och motorteknik /
37

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

AUTOMOBIL- OCH MOTORTEKNIK

Redaktör: NILS GUSTAFSSON
HÄFTE 5 utgiven av svenska teknologföreningen 18 MÅ] 1940

INNEHÅLL: Bilinspektionen vid A.-b. Stockholms Bryggerier, av civilingenjör Rolf Stéenhoff. —
Automobil-och motortekniska kommitténs årsredogörelse för 19 39. — Notiser. — Litteratur.

Bil inspektionen vid A.-B. Stockholms Bryggerier.

Av civilingeniör ROLF STÉENHOFF.1

Ett fordon, som en gång blivit godkänt av en
besiktningsman, kan icke fördenskull antagas allt
framgent förbli ofarligt ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Den kontroll, som kräves för uppehållandet av ett visst
allmäntillstånd hos ett företags bilpark, får därför,
änskönt den sker i företagets intresse, icke taga sikte
enbart på sådana faktorer, som inverka på
driftsekonomien. Uppmärksamhet måste också ägnas åt
fordonets förmåga till hyvsat uppträdande gentemot andra
trafikanter. I de fall, jag avser, avhänger denna
av trafiksäkerhetsanordningarnas tillstä]ld och
fordonets utseende. Enligt dessa premisser bedrives vid
A.-B. Stockholms Bryggerier sedan många år tillbaka
en regelbunden bilkontroll. Sedan distributionen
blivit alltmer motoriserad — fordonsparken
omfattar f. n. ca 300 bilar, huvudsakligen 3—4 tons
standard flakvagnar, men även ett antal tipp-,
special-och personvagnar — har kontrollen emellertid
genomgått en omorganisation.

Vid utarbetandet av det besiktningssystem, som
sedan två år tillämpas, var det framför allt tre krav,
som ansågos böra tillfredsställas. Pro frimo skulle
kontrollen arbeta så snabbt, ätt en bil, som ansågs på
något sätt riskabel för trafiken, eller som icke
uppfyllde gällande föreskrifter, omedelbart kunde
försättas ur trafik, samtidigt som den naturligtvis icke
skulle behöva stå overksam längre än nödvändigt.
Ett dylikt körförbud, som måste utgå från den
besiktigande teknikern, vore emellertid otänkbart utan
att ledningen för resp. verks bilavdelning omedelbart
informerades om detsamma. Även i samarbetet
mellan besiktigande organ och de olika verken krävdes
sålunda snabbhet. Pro secundo borde det arbete,
som nedlades på bilkontrollen, icke blott vara
fiska-liskt — syftande till körförbud eller samlandet av
anmärkningar — utan arbetet borde vara instruktivt.
Häri inbegripes då, att påpekade småfel skulle kunna
avhjälpas redan under besiktningens gång, samt att
den person, som vid resp. verk handhade bilarna,
genom de av besiktningsmannen gjorda påpekandena
fick en god föreställning om bilarnas allmäntillstånd
vid besiktningstillfället. Genom bokföring av funna
anmärkningar i närvaro av resp. bilföreståndare
ansågs vidare den dualism kunna undvikas, som annars

i Föredrag vid avd :s för Mekanik sammanträde den
15. april 1940.

lätt uppstår mellan anmärkande och ansvarande part.
Pro tertio borde de erfarenheter, som gjordes vid
besiktningarna, utnyttjas av koncernens bilverkstad,
dit så småningom allt väsentligt reparationsarbete
centraliserats. Detta ansågs lättast kunna ske genom
att sådana fel, som framdeles skulle behöva rättas vid
den årliga revisionen på verkstaden, antecknades för
sig.

Den mycket olika arten av förekommande fel
föranledde dessas uppdelande på några olika grupper.
Kravet på trafiksäkerhet och författningarnas
efterlevnad gav genast en kategori, A-felen, vilken var
den vid besiktningstillfället mest aktuella. Därnäst
kommo sådana fel, som icke krävde omedelbart
ingripande, men vars rättande icke heller kunde
uppskjutas till kommande verkstadsrevision. Dessa
fingo utgöra en mellangrupp, B-felen. Slutligen gåvo
de felaktigheter, som antecknades till ledning vid
revisionen, en sista grupp, C-felen, som sålunda icke
för dagen behövde ägnas uppmärksamhet. A-felen
måste rättas, innan vagnen tages i bruk, B-felen böra
rättas till så snart tillfälle gives, och C-felen slutligen
avhjälpas vid den årliga revisionen.

Indelningen i tre felklasser har också tillämpats vid
statspolisens s. k. flygande besiktning, vilken
infördes genom tillkomsten av 1936 års
motorfordonsförordnings 10 §, och för vilken Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsens vägtrafikbyrå påföljande år
utarbetade närmare föreskrifter. I dessa har man rubricerat
felklasserna Förbud, Påbud om eftersyn och
Tillsägelse. Grupperingen av olika slags fel på dessa tre
klasser har i stort sett skett på samma sätt som vid
Bryggerierna, med några anmärkningsvärda
undantag, som jag kommer till senare.

Praktiskt har bilkontrollen organiserats på
följande sätt. Ett organ har skapats, benämnt A.-B.
Stockholms Bryggeriers bilinspektion, som utåt svarar för
arbetet, sköter rapportsystemet, övervakar statistiken
och verkställer begärda eller eljest erforderliga
utredningar, inkommer med förslag till åtgärder etc.
Inom detta organ handhaves den direkta
bilbesiktningen av en tekniker, som tillika är chef för den
centrala bilverkstaden. Besiktningarna företagas i
resp. verks garage efter arbetstidens slut, och
besiktningsmannen har därvid som biträden dels en av
verkstadens specialutbildade montörer och dels resp.
verks egen bilmontör. Till sitt förfogande ha dessa

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:38:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940am/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free