Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
lägre än vattenverkets gamla vatten.
Staden har under år 1939 fortsatt med
borrningarna och har för avsikt att om möjligt
täcka hela sitt vattenbehov, som uppgår till
omkring 4 500 m3 per dygn, med
grundvatten.
I allmänhet stiger grundvattnet ej upp
så högt i borrhålen, att vanliga sugpumpar
kunna användas för vattenuppfordringen.
Vattentillrinningen inom sandstens- och
kalkstensområden ökar i regel mot djupet,
och vid brunnar inom sådana områden
måste därför vattnet vanligen uppfordras
från 40 à 60 meters djup med särskilda
djupbrunnspumpar. I Hälsingborg har
man emellertid räknat med att sänka
grundvattenytan ännu längre, sedan det
visat sig, att detta blir mera ekonomiskt
under de förhållanden, som där råda.
Djupbrunnspumpar för uppfordring av
sådana vattenmängder ur borrhål, som
komma ifråga för större vattenförbrukare
såsom städers och samhällens vattenverk,
äro huvudsakligen av två slag. Antingen
utrustas pumparna med
undervattensmoto-rer, som äro anslutna direkt till den i
borrhålet nedsänkta roterande pumpen, eller
också drivas pumparna genom vertikala
motorer, som äro uppställda ovan
markytan direkt över borrhålet samt förenade
med pumparna genom en i borrhålet
neddragen axel (fig. 5). Den senare
pumptypen är visserligen dyrare i inköp än den
förra men torde i gengäld vara mera
ekonomisk vid kontinuerlig drift, speciellt vid
stora uppfordringshöjder. För en viss
vattenuppfordring per tidsenhet är också den
borrhålsdiameter, som erfordras för att få
ned pumpen i borrhålet, mindre för den
senare pumptypen än för den förra.
Kraftförbrukningen för uppfordring av t. e. 75 m3
vatten per timme ur ett borrhål uppgår vid 50 meters
lyfthöjd till omkring 25 hk.
Från djupbrunnarna pumpas grundvattnet ut
antingen direkt i ledningsnätet eller också till
behållare, varifrån vattnet på vanligt sätt distribueras ut
i ledningarna.
Till slut framhåller författaren också några
synpunkter på djupbrunnarnas betydelse ur
beredskapssynpunkt, vilka äro värda allmänt beaktande speciellt
i dessa dagar. På grund av det obetydliga utrymme
en djupbrunnsanläggning behöver och genom att
pumparna utan olägenhet kunna placeras under jord i
bombsäkra källare, väl dolda för insyn, och
brunnarna ofta ligga spridda i terrängen, erbjuda dessa
anläggningar stora fördelar ur luftskyddssynpunkt.
Eftersom vattnet pumpas upp ur berggrunden från
stora djup genom en praktiskt taget sluten
anläggning, äro också utsikterna att under krigstid förorena
vattentäkten genom t. e. sjukdomsalstrande bakterier
ringa eller obefintliga.
Dessa fördelar ha också beaktats av flera stora
vattenförbrukare, bl. a. lasarett och sjukhus, för vilka
det kanske mer än för andra förbrukare gäller att
under krigstid ha säkrad vattentillgång.
Om huvudledningen eller serviceledningarna inom
Fig. 6. Vid Nya Södersjukhuset i Stockholm skola skyddsrummen
förses med grundvatten från bombskyddad djupbrunnsanläggning. Bilden
visar en borrmaskin i arbete med att utföra en brunn nere i själva
skyddsrummet.
ett samhälle förstöras under krigstid, kunna dessa
sannolikt repareras med ganska kort tidsfrist. Men
om en öppen vattentäkt med tillhörande
reningsanläggning förstöres, vilka vattenreserver finnas då?
frågar författaren.
På platser, där denna fråga kan ställas och där
reservanläggningar för vattenförsörjning ej finnas,
anser förf., att en inventering av tillgängliga
vattentäkter borde göras, om en sådan icke redan verkställts.
Denna inventering borde i första hand omfatta
undersökning av de olika brunnarnas tillrinning och
kvaliteten på det vatten brunnarna lämna samt vidare huru
vattnet — naturligtvis i reducerad tilldelning — skulle
kunna distribueras. I många städer och samhällen här
i landet finnas djupbrunnar utförda för privatpersoner
och vattenförbrukande industrier såsom bryggerier,
mejerier etc., varför uppmärksamheten i första hand
borde riktas mot dessa vid inventeringen.
I Stor-Stockholm, för att taga ett exempel, torde
det finnas åtminstone ett 40-tal sådana djupbrunnar,
av vilka flera äro utförda i den vattenförande delen
av Brunkebergsåsen. Ur redan befintliga brunnar
enbart inom ett område av åsen från Solnavägen till
Kungsgatan torde det vara möjligt att åtminstone
under en kortare tid pumpa upp 3 000 à 4 000 m3 vatten
per dygn, vilket med begränsad konsumtion borde
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
