Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 7. Anrikningsschema.
halvkorn. Yi kunna bortse från att bordsseparationen
i verkligheten icke exakt följer linjen KR eller RO.
Siktningen tankes genomförd för att i möjligaste
mån minska på och förenkla skakbordsarbetet. Det
kan invändas, att om siktning i alla fall måste
ifrågakomma, är det enklare att utesluta skrapan och
redan från början sätta siktgränsen vid den
kornstorlek, som markeras av linjen HL. Häremot må
framhållas, att skakbordsanrikningen sker
fördelaktigare på sorterat gods. Därjämte torde den
kvantitet, som behöver siktas, i allmänhet avsevärt kunna
nedbringas, om siktningen föregås av sortering. Med
hänsyn till siktareans storlek samt kostnaden för
siktdukens slitage torde det vara önskvärt vid
finsilning att hålla nere kvantiteterna. För övrigt kan
siktningen t. o. m. uteslutas eller inskränkas till att
avse endast avskiljande av sådana grova partiklar,
som direkt störa skakbordsanrikningen.
Ett exempel på schema för det i fig. 6
åskådliggjorda anrikningsförloppet finnes på hävdvunnet sätt
angivet i fig. 7.
Mellan kvarnen K och skrapan C är insatt sikten
S, som ur den uppskrapade produkten frånskiljer en
underkornsprodukt för vidare behandling å bordet
Bv Grovsligen koiitrollsepareras på den magnetiska
separatorn Sr
Det fina från skrapan går över separatorn S2 samt
därefter på bordet B2. Mellanprodukterna
sammanföras och avvattiias på en förtjockare D. Det
förtjockade föres till kvarnen för ommalning. Det från
förtjockaren erhållna klarvattnet användes som
spol-vatten på skakborden m. m.
Det visade schemat utgör såsom redan framhållits
endast ett exempel och avser som sådant huvudsak-
ligen att åskådliggöra den princip efter vilken
anrikningen bör ske med användande av sluten krets
och skrapa för att anrikningen så mycket som möjligt
skall ansluta sig till det önskemål, som från början
angivits, nämligen att renkrossade mineralpartiklar
skola undandragas malkretsen, även om deras
kornstorlek ligger över den kornstorlek vid vilken samtliga
malmmineral anses vara praktiskt taget renkrossade.
Exemplen kunna mångfaldigas. Så t. e. kan man
tänka sig att sligen efter separatorn S2 under
relativt stor utspädning först får passera en ny skrapa,
som avskiljer finslig utan halvkorn, varefter endast
den grova produkten från denna sortering
innehållande halvkornen behandlas å skakbord.
Det vore kanske t. o. m. icke uteslutet att behandla
försligen på en skål under upprätthållande av så
tjock pulp att huvuddelen av halvkornen jämte de
finaste magnetitkornen kunde erhållas som
överläppsgods, varefter bättre framgång sannolikt skulle kunna
uppnås vid frånsiktning av halvkornen i enlighet
med ett av Nathorst1 framlagt förslag än vad de
av Bring2 med anledning härav utförda försöken utvisa.
Vidare kan förtjockaren helt eller delvis tänkas
ersatt med en skrapa liksom även skrapan kan tänkas
ersatt med andra sorteringsanordningar. Förf,
föredrar dock skrapor framför spetsar. I skrapor
innefattas då även s. k. skålar av olika utföringsformer.
Slutligen bör framhållas, att om
halvkornskvan-titeten ännu vid fina kornstorlekar är betydande,
vilket avsevärt försvårar halvkornsavskiljningen, kan
det vara ändamålsenligt att minska cirkuleringen av
dylika halvkorn genom att låta dem undergå målning
i en särskild kvarn. Här kan t, o. m. en begränsad
rörkvarnsmalning vara befogad,. Vid tillgång till
tvenne kvarnar äro givetvis variationsmöjligheterna i
anrikningsschemat mycket stora.
Innehåller malmen dessutom blodsten, tillkomma
ytterligare behandlingar.
Jämför man nu det i fig. 7 visade schemat med det
enklaste schema för en magnetitmalm, där malmen i
öppen krets direkt föres över separatorerna, framstår
behandlingen i förra fallet för mången såsom onödigt
komplicerad och dyrbar.
Skakborden taga stort utrymme och äro relativt
besvärliga i drift. Siktningen kostar även pengar,
om den över huvud taget kan praktiskt genomföras,
och mer ju finmaskigare siktarna äro. Överallt
måste större godsmängder behandlas. Dessutom
tillkomma pumpningar m. m. Det hela förefaller
avskräckande. Å andra sidan vinnas otvivelaktigt
vissa fördelar, men det kan kanske mången gång vara
svårt att exakt bestämma värdet av de förbättrade
anrikningsresultat, som kunna uppnås vid anrikning
enligt här angivna riktlinjer.
Förutsättningarna äro givetvis högst olika för olika
malmer beroende på malmerna själva, samt på de
anrikningsresultat som i varje särskilt fall eftersträvas;
Sålunda är även den erforderliga utrustningen i hög
grad beroende av vilken fordran, som sättes på
sli-gens renhet eller dess grovkornighet. Vid vissa
skarn järnmalmer är halvkornsproblemet ännu
tekniskt olöst osv. Förf. är dock av den åsikten, att
om säkra ekonomiska beräkningar kunde genomföras,
1 J. K. A. 1934 tekn. disk.-möte, s. 251.
2 J. K. A. 1935, s. 1.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
