Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
Fig. 4. Som fig. 3, med den skillnaden att staven före
smidningen bestod av ett fåtal stora korn. Förstoring
12 X.
ena är fördelad på kubens åtta hörn (varje hörn
ingår i åtta kuber) och den andra är placerad i kubens
mitt (13).
Den sintrade volframstaven består av kristallkorn,
som kunna vara små eller stora beroende på
metallpulvrets framställningssätt. Dessa korn ha i
genomsnitt samma utsträckning i alla riktningar ("equiaxed
crystals"), förutsatt att de äro små i förhållande till
stavens diameter. Yid hamringen och dragningen
utsträckas kornen i trådaxelns riktning; metallen får
"fiberstruktur" så som fig. 2 visar. En liknande
struktur har man i varje kalldragen tråd; man kan
beteckna hela den beskrivna
"duktiliseringsproces-sen" som en "kallbearbetning", trots den höga
temperaturen. Om temperaturen höjes över en viss
gräns, lägre ju starkare den föregående
kallbearbetningen är, rekristalliserar även volfram. Sänkningen
av rekristallisationstemperaturen belyses av figurerna
3 och 4. Den förra visar ett tvärsnitt av en
volfram-stav, som efter sintringen hade en tämligen
småkor-nig struktur. Efter hamring till runt tvärsnitt och
upphettning till hög temperatur ha de ursprungliga
kantområdena rekristalliserat som följd av den starka
deformationen, under det att stavens inre ej
rekristalliserat. Den senare figuren visar en stav, som
efter sintringen bestod av så stora korn att de ofta
utfyllde stavens hela tvärsnitt. Endast de starkast
deformerade delarna ha rekristalliserat. De
nybildade kornen äro mindre än de ursprungliga, f. ö.
mindre ju starkare deformationen varit. Detta
överensstämmer med vad man funnit för andra metaller
(14).
Upphettas en stav med kallbearbetningsstruktur
till rekristallisationstemperaturen förändras
strukturen så att likaxliga kristaller bildas. Samtidigt blir
metallen spröd vid lägre temperaturer. Genom
fortsatt bearbetning vid hög men ej för hög temperatur
kan man åter göra metallen seg, så att dragning blir
möjlig. Man kan avsiktligt lägga in ett par
rekristal-lisationsglödgningar, förutsatt att de följas av en
tillräcklig deformation genom hamring (15).
Yid lampans användning förändras lystrådens
struktur i det att stora kristallkorn bildas. Detta är
fallet antingen tråden framställts genom sprutning
eller dragning. Eftersom tråden är tunn kunna dessa
korn ofta omfatta hela trådens tvärsnitt och kunna
ha en utsträckning längs tråden, som är större än
trådens diameter. Uppkomsten av sådana korn
iakttogs redan i tantaltråd (16); om lampan brändes med
växelström brast tråden lätt vid korngränserna. Fig. 5
visar denna företeelse, ofta benämnd "offsetting", i
volframtråd. Lederer erhöll redan 1907 patent på
att fördröja ^kristallisationen genom att blanda in
toriumoxid i den pasta, som volframtråden
tillverkades av (17). Fig. 6 visar att toriumoxiden faktiskt
i hög grad kan fördröja korntillväxten. Ett annat
sätt att förhindra offsetting var likaledes tidigt känt,
nämligen att glödga den för reduktion avsedda
vol-framsyran i sanddeglar; deglar från Hessen eller
Battersea åtnjöto särskilt gott anseende. Orsaken
befanns vara att volframsyran tog upp kiselsyra och
aluminiumoxid från degeln (18).
Dessa förbättringar gjorde tråden mekaniskt
hållbar även vid höga temperaturer. När man försökte
utnyttja denna möjlighet till temperaturhöjning, mötte
man likväl samma svårighet som vid användning av
kollystråd; metallen förflyktigas. Glaset svartnar
alltså, och om tråden är förhållandevis tjock eller
lampkolven liten är det den härigenom förorsakade
ljusförlusten, som begränsar lampans ekonomiska
bränntid. För en lampa med tunn lystråd betyda de
oundvikliga variationerna i tvärsnittsytan mera. En
lokal tvärsnittsminskning medför en överhettning på
samma ställe och sålunda hastigare förstoftning av
metallen. Felet förvärras successivt till dess tråden
brister. En lampa avsedd för låg strömstyrka, dvs.
för hög spänning eller liten ljusstyrka, måste därför
avpassas för lägre lystrådstemperatur och därmed
lägre ljusutbyte, om den skall kunna användas lika
länge som en lampa med grövre lystråd och i övrigt
av liknande typ.
Edison hade försökt att förminska kolets
förstoftning i koltrådslampor genom att fylla dem med
kvävgas (19), men resultatet blev i verkligheten det mot-
Fig. 5. Volframtråd med "offsetting". Efter E. Lax
och M. Pirani. Förstoring 250 X.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
