Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
mikroskopiskt, efter etsning med HF + HN03, och
funno att de bestodo av kristallkorn, vart och ett
omfattande hela trådens tvärsnitt längs en i
förhållande till trådens diameter avsevärd längd. Varje
sådant korn antog vid etsningen en form, som tydligt
skilde det från de andra.
Mellan korngränserna var tråden märkbart
plastiskt böjlig men vid korngränserna var den
synnerligen spröd och bräcklig. Orbig och Schaller
utarbetade nu ett sätt att framställa trådar, som på en
längd av flera decimeter bestodo av ett enda sådant
kristallkorn. Den sprutade tråden fördes med
lämplig hastighet genom en zon med mycket hög
temperatur. Därvid sintrade och kristalliserade metallen
på så sätt att ett i den sintrade delen bildat korn
tillväxte med samma hastighet som tråden matades
fram. Gränsen mellan det stora kornet och den av
mycket små korn bestående delen av tråden kom på
detta sätt att stå stilla i gränsområdet till den varma
zonen.
Dessa enkristalltrådar, som vanligen benämnas
efter firman Pintsch där framställningssättet
utarbetades, visade sig mycket starka när de monterades i
en glödlampa. De behöllo sin enkristallnatur under
lampans bränning och rekristalliserade ej, även om
de deformerats något.
En enkristalltråd av denna art kan böjas vid
rumstemperatur. Synnerligen anmärkningsvärt är,
som Böttger (24) år 1916 framhöll, att en
enkristalltråd, monterad som lystråd i en lampa, behåller
sin form oförändrad vid en temperatur då en
dragen tråd hastigt böjer sig under inverkan av
tyngdkraften.
Jeffries (15) påpekade år 1918, att volframtråd
bestående av stora korn ("very coarse grains") var
speciellt styv vid hög temperatur; av hans
mikro-bilder framgår, att han avsåg korn, som upptog hela
trådens tvärsnitt längs en rätt lång del av tråden.
En uttrycklig tillämpning av denna tankegång på
spiralformiga lystrådar finner man först i några
patent av Pacz (25), som offentliggjordes 1920. I dessa
beskrevs ett förfaringssätt för framställning av
volfram, kännetecknat av att den för reduktion avsedda
volframsyran framställdes genom tillsats av syra till
en lösning av alkalivolframat med tillsats av
alkali-silikat. Uppfinnaren synes först ha ansett
kiselsyre-halten som väsentlig för erhållandet av den avsedda
effekten. Det framhölls också, att kiselsyretillsatsen
förhindrade "offsetting". I senare beviljade patent
på samma uppfinning (26) gälla anspråken även
al-kalihalten. Smithelis (27) fann, att volframsyra, som
fällts ur en alkalivolframatlösning, absorberar en
avsevärd mängd alkali, som ej kan avlägsnas genom
tvättning. Han ansåg, att förutsättningen för
bildning av mycket stora kristallkorn, i spiraliserad tråd
av vanlig diameter omfattande flera spiralvarv, var
samtidig förekomst av en alkalimetall och något
ämne, som försvårar korntillväxten, t. e. kiselsyra
eller toriumoxid.
Tillsats av toriumoxid fördröjer alltså korn
tillväxten, så att kornen förbli små i förhållande till
trådens diameter, om metallen framställts av
volframsyra som är fri från alkali, t. e. volframsyra
fälld ur en ammoniumvolframatlösning. Samma
tillsats föranleder vid oförändrad glödgningstemperatur
bildning av korn, som äro stora i förhållande till trå-
Fig\ 8. Spiraltrådslampor, den ena med starkt deformerad
lystråd.
dens diameter, om metallen framställs av
volframsyra, som fällts ur kalium- eller natriumvolframat.
Pacz beskrev i de nämnda patentskrifterna hur
den erhållna spiralformiga lystråden vid lampans
inbränning deformerades något men därefter under lång
tid behöll sin form oförändrad. Sniithells (28)
undersökte spirallystrådar av ren volfram och av volfram
med omkring 1 % toriumoxid. Han fann att de förra
ändrade form tämligen hastigt under
rekristallisa-tionen, dvs. den snabba första strukturändringen. De
toriumoxidhaltiga spiralerna behöllo till en början
sin form mycket bättre än spiralerna av ren volfram,
men formförändringen avstannade ej och deras
formförändring efter lång bränntid blev mycket större.
Smithelis förmodade att en plastisk deformation
kunde pågå även vid belastning under
elasticitetsgränsen, så länge kornstrukturen förändras. Då
spiralerna av ren volfram ändrade form även efter
re-kristallisationen, fastän långsammare än de
toriumoxidhaltiga spiralerna, uppfattade han detta som en
följd av förskjutningar av korngränserna, trots att
någon ökning av kornstorleken ej kunde påvisas
härvid. •
I ett år 1924 utfört, men med hänsyn till
patentfrågor ej tidigare publicerat arbete av en av oss (29),
undersöktes formförändringens förlopp.
Undersökningen omfattade ett flertal volframtrådar, olika med
avseende på framställningssätt och kornstruktur. För
mätning av tendensen till formförändringen böjdes
en rak (dvs. ej spiraliserad) tråd till "hårnålsform"
och monterades i en lampa. Lampan placerades så,
att den bågformiga tråden låg horisontellt (fig. 9);
böjningen under tyngdkraftens inverkan kunde på
detta sätt lätt mätas.
Det visade sig, att volframtråden sjönk så länge
dess kornstruktur förändrades. Toriumoxidhaltig
tråd sjönk i början långsammare än de andra
undersökta trådarna, men formförändringen avstannade ej
förrän tråden hängde praktiskt taget lodrätt nedåt.
Detta utgör en bekräftelse av Smitheils förut nämnda
uppfattning.
Genom de anförda tillsatserna har man fått
möjlighet att tillverka spiraltrådslampor med en förut
okänd hållbarhet. Spiralerna kunna göras vidare och
med mindre stigning än tidigare. Detta medför en
förbättring av ljusutbytet för gasfyllda lampor, och
gasfyllning blir ekonomiskt fördelaktig även i lampor
för liten strömstyrka, dvs. med tunn lystråd.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
