Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
och i stor mängd, i de senare under lågt tryck och i
ringa mängd till det ställe, där vattennivån av en
eller annan anledning sänkts (ex. genom uppfordring
ur en grundvattenbrunn).
Att beräkna en sandstens vattenförande förmåga
enbart ur den genom slamprov fastställda porvolymen
synes därför i de flesta fall vara dömt att misslyckas.
Den porositet, som kalkylerats med ledning av
prov-pumpningsresultaten, visar därför i regel icke
tillfredsställande överensstämmelse med på annat sätt
utförda porositetsbestämningar. Man synes därför
vara hänvisad till att med ledning av provpumpningar
inom ett område och med aktgivande på de
vattenförande lagrens mäktighet beräkna ett medelvärde på
porositeten, som kan läggas till grund för
överslagskalkyler över vattentillgången. (Forts.)
Föreningsm eddeland en
Svenska teknologföreningens avd. för Kemi och
bergsvetenskap höll ordinarie sammanträde på
teknologföreningens lokal den 12 april 1940 under
kommerserådet H. Carlborgs ordförandeskap.
Trots det oroliga politiska läget hade ett trettiotal
medlemmar infunnit sig till sammanträdet.
Efter att civilingenjör H. Dahlqvist invalts i
avdelningen överlämnades ordet till bergsingenjör Helge
Löfquist, som i ett med talrika ljusbilder belyst
föredrag behandlade det aktuella ämnet: "Ferromangan ur
lågprocentiga malmer och ny metallurgisk
anrikningsmetod."
Efter en översikt av de vanligaste
järnmanganlege-ringarnas sammansättning gav föredragshållaren en
beskrivning av manganmalmernas fördelning över
jorden och produktionen från de viktigaste fyndorterna.
Av tillsatslegeringarna anses ferromangan (med 80 %
Mn och 5 à 7 % C) utgöra ej mindre än 90 à 95 %,
medan resten är spegeljärn samt små mängder
kisel-mangan och Tüselspegeljärn. Då den Mn, som tillföres
i form av ferromangan, i medeltal visat sig uppgå till
0,65 % av stålvikten, blir för jordens totala
stålproduktion av 120 millioner ton (19 37) det årliga
ferro-manganbehovet cirka 1 million ton, vartill erfordras
2,5 millioner ton malm med 50 % Mn vid 80 %
Mn-utbyte. Då den totala Mn-malmbrytningen (1937)
uppgives till 6,3 millioner ton, innebär detta, att 40 %
använts för ferromanganframställning och 60 ’%
använts i masugnsbeskickningarna eller eventuellt
delvis lagrats. De stora stålindustriländerna, U. S. A.,
Tyskland, England och Frankrike samt Belgien sakna
Mn-malmer med den sammansättning, som är
nödvändig för framställning av 80 %-ig ferromangan, dvs.
med min. 47 % Mn och högst 5 % Fe, 8 % Si02 och
0,2 ’% P, och de äro hänvisade till import från
väsentligen fem stora producenter av Mn-malm, nämligen
Kyssland, Bortre Indien, Guldkusten, Brasilien och
Sydafrikanska unionen.
Vidare framhöll talaren, att de geografiska
förhållandena jämte utpräglade monopolbildningar inom
kontrollen av malmfälten gjort, att man i vissa mindre
gynnsamt belägna länder, främst U. S. A. och
Tyskland, allt sedan det förra världskriget gjort stora
ansträngningar att bättre säkra sitt Mn-behov. Eftersom
prospektering efter nya manganfyndigheter givit ringa
tillskott, har man tvingats att söka finna
anrikningsmetoder för de Fe-rika Mn-haltiga malmer, som i
ganska stora mängder finnas i såväl U. S. A. som i
Tyskland (med t. e. 30—40 ;% Fe och 5—-15 % Mn).
Då de mekaniska anrikningsmetoderna i allmänhet ej
visat sig användbara för skiljande av Mn från Fe, ha
vissa metallurgiska anrikningsmetoder prövats, bland
annat i U. S. A. av Bureau of Mines, som sålunda
experimenterat med en metod, som grundar sig på Mn:s
större frändskap till syre än till järn. I Tyskland har
man t. e. försökt oxidera spegeljärnet i basisk
konverter. De amerikanska och tyska metoderna ha
emellertid ej ansetts tillfredsställande. Det är därför
glädjande att erfara, att föredragshållaren med en av
honom utarbetad metod, grundad på vissa av
professor C. Benedicks och föredragshållaren först
uppställda jämviktsdiagram för slaggsystemen MnS—MnO
och FeS—FeO—MnS-—MnO, erhållit goda praktiska
resultat med Mn-anrikning från spegeljärn.
Ett av lågprocentig Mn-malm framställt spegeljärn
behandlas vid ingenjör Löfquists metod på ett
speciellt sätt med en blandning av FeS och FeO, givande
en synnerligen lättsmält slagg av väsentligen MnS och
MnO, jämte mycket små halter av FeS och FeO.
Halten av Si02 bör vara så låg som möjligt. Sålunda ha
lättsmälta slagger erhållits med 60 à 62 % Mn, 1 à
2 % Fe, 8 à 12 % S och endast 2 .% SiOo, dvs.
sammansättningar som — efter bortrostande av S — vida
överträffa de bästa Mn-malmerna i naturen. Utbytet
av Mn från spegeljärnet till denna slagg är 96 à 99 %.
Metoden arbetar snabbt, eftersom reaktionerna förlöpa
på 10 à 12 minuter. Till jämförelse kan nämnas, att
vid Bureau of Mines ovan nämnda försök en
reaktionstid av 5 à 6 timmar användes.
Metoden fordrar endast vanliga metallurgiska
ugnar. Den har med framgång tillämpats vid utländska
stålverk och torde säkerligen få betydelse även för
vårt land.
Föredraget kommer senare att i sin helhet
publiceras i Jernkontorets annaler.
I efterföljande diskussion framhöll bergsingenjör
B. Orton speciellt betydelsen av att svensk magnetkis
skulle kunna användas vid ingenjör Löfquists nya
metod. Vidare meddelade föredragshållaren med
anledning av en fråga, framställd av bergsingenjör P. Palén,
att nickelhaltig skärsten kan användas vid smältningen
istället för magnetkis. Ordföranden framförde
slutligen avdelningens tack till föredragshållaren för det
intressanta och detaljrika föredraget samt framhöll det
stora intresse den nya metoden har just i dessa dagar
för vårt land.
Efter sammanträdet följde en enkel supé, i vilken
ett tiotal medlemmar deltogo. 8. P.
Metallnoteringar
Ferrolegeringar etc. Cif-noteringar äro utan tull.
† Ferrokrom 1 % Cd/d ................£ 60
2 % Cd/d ................£ 58
2/4 % Cd/d ................£ —
4/6 % Cd/d ................£ 38
6/10 % Cd/d ................£ 36/10/-
Ferromangan export fob ....................nom.
(hemma) ......................£ 17/11/- £ 18/1/-
* Ferromolybden 70/75 % Mo, C fri [-6/-Ferrofosfor-] {+6/-
Ferrofosfor+} 20/25 % d/d .... £ 25 nom.
‡ Ferrokisel basis 45 % cif ................£ 18
„ 75 % cif ................£ 28
* Ferrokoltitan 15/18 % Ti ................6% d.
Ferrotitan 20/25 % ..............................£ 93 £ 94
* Ferrovolfram 80/85 % ........................5/1
* Ferrovanadin 35/60 % ......................15/6
i Kiselmangan 65/75 % cif................£ 26
Spegeljärn 18/20 % d/d ....................£ 10
* Volframpulver 98/99 % ......................5/2% nom.
† Parti om 3 ton och däröver, under 2 ton £ 2 1/4 extra.
* Per Ib. Alla övriga per ton. ‡ Parti om 10 ton och
däröver. § Med 15 s. avdrag.
The Metal Bulletin den 5 april 1940.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
