Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
Halten av nitrat är hög, ett förhållande, som
stundom återkommer hos grundvatten. Nitrathalten är i
förevarande fall på intet vis ogynnsam för vattnets
kvalitet.
Karbonathårdheten eller den temporära hårdheten
uppgår till ca 8 tyska grader. Den permanenta
hårdheten varierar mellan 2 och 3, och den totala
hårdheten ligger därför mellan 10 och 11 tyska grader.
Vattnet är således medelhårt.
Syreförbrukningen varierar mellan 0,5 och 2 mg
per 1 vatten. Syreåtgången är ett ungefärligt mått på
halten av organiska ämnen. I detta fallet är den
mycket liten, ett ytterligare bevis för obetydlig mängd
organisk substans i vattnet.
Halten av i vattnet lösta salter ligger mellan 220
och 240 mg/1. Som jämförelse kan nämnas, att
vätter-vattnet håller en salthalt av endast 50 mg/1.
Järnhalten har varierat mellan 0,05 och 0,16 mg/1
och bör därför knappast komma att utöva någon
skadlig inverkan på rörledningsnätet. Manganhalten
är ingen eller försvinnande liten, vilket också är en
stor fördel. Svavelväte har icke kunnat konstateras.
Halten av aggressiv kolsyra slutligen är så ringa,
att vattnets därav förorsakade angreppsförmåga
praktiskt taget är ingen.
övriga analyser.
Vattnet i provhålen n:ris 5 och 8 intill de nya
brunnarna har också varit föremål för analyser. Då
någon ordentlig renpumpning dessförinnan icke
företagits, hava proven blivit i viss mån missvisande. Så är
halten av järn och organiska ämnen bl. a. ogynnsam.
Detta beror med största sannolikhet på att vattnet i
provhålen blivit stillastående och uppblandats med
mindre gott vatten från de intilliggande lösa
jordlagren.
Ett gott stöd för denna åsikt är det förhållandet,
att vattnet från brunnen vid försöksvattenverket
visade ungefär samma egenskaper, innan renpumpning
företagits.
• Analyser av vatten i sandstenen i Jönköping hava
givit samma resultat som analyserna av grundvattnet
i Huskvarna. Allt tyder på att vattnet i sandstenen
kring södra Vättern överallt i stort sett har samma
egenskaper.
Det finns därför ingen anledning förmoda, att
vattnet från de nya brunnarna till sina egenskaper skall
avvika från vattnet i den befintliga brunnen.
Slutsats.
Grundvattnet i sandstenen i Huskvarna är ett i alla
avseenden fullgott dricksvatten utan
anmärkningsvärd hårdhet och utan benägenhet att angripa
vattenledningar.
Infiltration av vättervatten.
Av fig. 12 framgår, att grundvattnets egenskaper
icke förändrats under den gångna tiden. Detta
förhållande tyder på att infiltration av vättervatten är
ringa eller ingen.
Före försöksvattenverkets start låg
grundvattennivån vid stranden ca 2,5 m över Vätterns
medel-vattenstånd + 88,SO. Med hänsyn härtill är det
troligt, att grundvattnet kommunicerar med Vättern ett
gott stycke från stranden. Grundvattenlinjen synes
därför ha en kulminationspunkt mellan brunnen och
grundvattnets utlopp. Infiltration av vättervatten
kan sålunda, om detta antagande är riktigt, icke
väntas förekomma, förrän sänkningstratten blir så djup,
att kulminationspunkten sammanfaller med sjöns
vattenyta omedelbart över utloppet.
Om infiltration av vättervatten trots allt
förekommer, kan man påräkna att vättervattnet under
passagen genom sandstenen till brunnen undergår en
väsentlig förändring och förbättring ifråga om sin
sammansättning.
Grundvattnets förhållande vid variationer i
grundvattenståndet.
Det har på flera håll konstaterats, att grundvattnet
ogynnsamt påverkats av stora variationer i
grundvattenståndet genom ställvis forcerad uppfordring.
Framför allt synes manganhalten kunna stiga till
värden, som nödvändiggöra dyrbara reningsförfaranden.
I grunden befintliga olösliga manganföreningar ha
efter sänkning av vattenståndet omvandlats i lösliga
sådana, vilka absorberats av vattnet, när detta åter
stigit.
Det är därför av stor betydelse, att pumpningen
anordnas så över grundvattenområdet, att detta blir så
jämnt och kontinuerligt belastat som möjligt. Med
hänsyn härtill har pumparnas kapacitet fastställts till
högst 50 m3/tim.
Sammanfattning.
Av de utförda undersökningarna och utredningarna
beträffande grundvattentillgången i sandstensområdet
i Huskvarna framgår,
att den nyttiga infiltrerade regnvattenmängden i
sandstensområdets infiltrationsområde är tillfyllest
för stadens vattenförsörjning inom överskådlig tid,
att sandstenen är rikligt vattenförande och
hydro-logiskt sett har de egenskaper, som krävas för ett
effektivt och ekonomiskt utnyttjande av den
infiltrerade vattenmängden, och
att grundvattnet är ett i alla avseenden fullgott
dricks- och bruksvatten, som kan tillgodogöras utan
någon som helst rening.
Grundvattentäktens utnyttjande.
Det förslag till utnyttjande av grundvattentäkten i
sandstensområdet i Huskvarna, som upprättats,
framgår i plan av fig. 2.
De synnerligen oregelbundna geologiska och
hydrologiska förhållandena framtvinga en avsevärd
spridning av grundvattenbrunnarna och omöjliggöra en
centralisering av pumpmaskineriet. På de tre
brunnar, som ingå i det första utbyggnadsstadiet,
anordnas underjordiska pumpstationer med var sin
transformator i direkt förbindelse med någon av elverkets
transformatorstationer. Vattenuppfordringen
ombesörjes av turbinpumpar av fabrikat Deming, en i varje
pumpstation. Pumparna äro utförda för en kapacitet
av 50 m3/tim. och en effektiv manometrisk
uppfordringshöjd av 180 m. Denna uppfordring i ett enda
steg innebär en avsevärd förenkling av
pumpnings-problemet.
Pumparna arbeta direkt på vattenledningsnätet,
då rening av vattnet är obehövlig. Ledningsnätet
utgöres av en huvudledning, till vilken
pumpstationerna anslutas,, och tvenne gördelledningar, den ena
omfattande norra, den andra södra stadsdelen. Hu-
13 juli 1940
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
