Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kunna vara flera. Som exempel anfördes omkoppling
av elmätare med räkneverk för olika tariffer, in- och
urkoppling av olika belastningsobjekt, tandning och
släckning av gatubelysning, fjärrmanövrering av
akustiska signalsändare samt alarmering av
civilbefolkningen i bostäderna.
De system, som användas, äro baserade antingen på
en ändring av nätets spänning eller frekvens eller på
användning av en över nätspänningen lagrad
manöverspänning med en annan frekvens än nätets. Det
senare ger större möjligheter. Flera sådana system äro
provade, bl. a. Standard Electrics, som arbetar med
nollfrekvens, dvs. likström, det tyska Telenerg och det
franska Actadis, som båda arbeta med frekvenser
mellan 250 och 1 000 Hz. Likströmssystemets största
begränsning ligger i att signalerna endast nå sådana
delar av nätet som äro metalliskt hopkopplade. Vid
transformatorkopplade sektioner måste en
sändareapparat finnas för varje sektion och sändarna måste
vara gemensamt styrda. För växelströmssystemens
räckvidd utgöra transformatorerna intet principiellt
hinder, ehuru den praktiska räckvidden naturligtvis
är beroende av nätens koppling, belastningarnas
storlek och karaktär samt ledningarnas och
transformatorernas transmissionsegenskaper.
Sändaren kan arbeta med parallell- eller
seriesändning. Telenergsystemet använder parallellsändning
från en omformare i Leonardkoppling, och
manöverspänningen är 2—6 % av nätspänningen. Olika
manöverfrekvenser erhållas genom ändring av
induktan-serna i serieresonanskretsarna. Hos Actadis
användes seriesändning över stora luftisolerade
strömtransformatorer anslutna till de utgående
högspännings-kablarna. Tonfrekvensen alstras i enfasomformare
med en spänning av 1 000 V.
De mottagarereläer som användas ha vanligen
mekaniska resonatorer med hög resonansskärpa. I
praktiken kan man dock ej få exakt samma
resonansinställning på alla reläer, varför man låter
sändarfre-kvensen glida inom ett begränsat frekvensområde.
Till system med överlagrad manöverfrekvens kan
man även räkna Aseas Parasynkronsystem, som
arbetar med en modulering av nätspänningen i speciella
maskiner. Moduleringsfrekvenserna äro låga, 5—30
Hz och man erhåller sidofrekvenser i området under
100 Hz. Mottagarna innehålla även i detta fall
mekaniska resonansorgan.
Talaren övergick så att behandla ett
distributionsnäts egenskaper vid tonfrekvens och refererade
därvid de undersökningar han utfört med bidrag av
IVA och med bistånd av Ludvika kraftverk,
Stockholms elverk, Asea, L. M. Ericsson och Sieverts
kabelverk. En teoretisk beräkning av hela nätets
egenskaper är icke gärna möjlig. Man får undersöka vissa
karakteristiska delar och söka verifiera resultaten
med mätningar. Beräkningarna visa, att vid
luftledningsnät av normal utsträckning reflexionsfenomen
icke förorsaka några störande spänningssänkningar
vid tonfrekvens. Däremot kan detta bli fallet vid
kabelnät med större utsträckning. Vid kablar ökar
dämpningen något på grund av uppvärmningen vid
belastning med 50 Hz. Större inverkan har det magnetiska
flödets fördelning i kabelns armering. När en
transformator inkopplas i kabelledningen kan detta
element betraktas som ett bandpassfilter, vilket med
normalt förekommande data på kapaciteten och
induktansen får sin största transmissionsförmåga mellan 200
och 500 Hz.
På experimentell väg bestämdes en
krafttransformators egenskaper vid tonfrekvens, varvid en betydande
förenkling i mätmetoden kunde erhållas genom att
samtidigt mäta två kaskadkopplade, identiskt lika
transformatorer. Man fann, att läckningen ökar på
grund av det kraftiga 50 Hz magnetiseringsflödet, att
resistanserna öka 6—7 ggr, att
magnetiseringsimpe-dansen ökas kraftigt beroende på att den reversibla
permeabiliteten sjunker vid 50 Hz magnetisering och
att även järnförlusterna öka då båda frekvenserna
påtryckas transformatorn.
Direkt mätning av ett distributionsnäts
förutsättningar för fjärrkontroll med överlagrad tonfrekvens
stöter på betydande svårigheter. Har man ej
tillräcklig effekt på sändaremaskineriet och ej kan välja en
mätningspunkt, som är centralt belägen i nätet, bli
de uppmätta tonfrekvensspänningarna ute i
ändpunkterna av nätet mycket små. Man måste mäta
spänningar av storleksordningen 0,oi—1,3 V med en
noggrannhet av 5—10 ’%, medan nätspänningen vid 50 Hz
samtidigt är 110 eller 220 V och man dessutom har
övertonspänningar av varierande amplitud.
Preliminära mätningar gjordes i Stockholm 19 37
inom frekvensområdet 100—500 Hz med en 2,5 kVA
motorgenerator för 500 Hz som sändare och en
selektiv, avstämbar förstärkare kopplad till en
vibrations-galvanometer som mottagare. Mätningarna
verifierade det förut beräknade sambandet mellan
mottagar-spänning öch sändarespänning vid olika frekvenser
samt gåvo praktiska hållpunkter för kommande
mätningar.
Senare gjordes motsvarande mätningar inom
frekvensområdet 100—1 000 Hz vid Ludvika kraftverk.
Som sändare användes här en enfasgenerator för 750
Hz, 500 V, 20 A och som mottagare ett
specialkonstruerat filter samt en Cambridge
vibrationsgalvano-meter. Mätningar över olika delar av nätet kunde här
utföras med sändare och mottagare i samma rum,
vilket möjliggjorde samtidiga mätningar. Ehuru
mätresultaten influerats av de i ett industrinät
oundvikliga, snabba belastningsändringarna kunna värdefulla
slutsatser dragas ur mätserierna. överföringen
visade sig vara bäst mellan 250—500 Hz. För att
förhållandet mellan sändarespänning och
mottagarespänning i perifera punkter ej skall överstiga ca 10 måste
matningspunkten ligga centralt.
För att söka bedöma förhållandet vid ett
jordkabelnät med stora kortslutningseffekter gjordes slutligen
nya mätningar vid trefassändning i Stockholm. Som
selektiv voltmeter kunde här användas en
frekvensanalysator från General Radio Co. Instrumentet är
synnerligen bekvämt och kan t. e. mäta ned till 60
mV, 160 Hz även om tredje övertonen av 50 Hz
uppgår till 1 V och grundtonen till 220 V. Mätningarna
visade, att det med en utgående tonfrekvenseffekt av
endast 350 VA är möjligt att i stadens centrala delar
få en mottagarspänning av 0,15 V vid 185 Hz, om
sändaren placeras nära samlingsskenorna i
Tulesta-tionen. Förhållandet mellan sändare- och
mottagarespänning för frekvensområdet 100—200 Hz är av
storleksordningen 5—7 beroende på tidén under
dygnet och året.
Efter föredraget demonstrerade tal. den omnämnda
frekvensanalysatorn. Från elverkets Tulestation
sändes olika frekvenser efter ett visst tidsschema, vilket
åskådarna väl kunde följa på analysatorns
visarinstrument.
Härefter följde en livlig diskussion med inlägg av
herrar Lundholm, Rodhe, Dahlgren, Thorburn, Hecht,
ordföranden och föredragshållaren. Det framgick, att
många frågor ännu stodo öppna. Mätningar saknas
ännu på hur vissa andra belastningsobjekt i nätet
påverka mätresultaten, t. e. asynkronmotorer i större
antal.
Sammanträdet, som var mycket talrikt besökt,
slutade med ett animerat samkväm med fortsatt
diskussion på ett mera humoristiskt plan mellan
föredragshållaren och hans åhörare. Mm.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
