Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Genom det senaste årets undersökningar på
Cellulosaindustriens Centrallaboratorium har det slutgiltigt
bevisats, att den allt annat överskyggande orsaken
till tallkärnvedens ouppslutbarhet enligt den
normala sulfitmetoden är dess halt av de bägge
nyssnämnda fenolerna, pinosylvinet och dess
monometyl-eter.
Det är givetvis av lika stor betydelse att veta, huru
och på vilka vedbeståndsdelar fenolerna inverka
under kokningen, som att känna deras struktur. Det
har vid undersökningar rörande dessa frågor visat
sig, att pinosylvinet kondenseras med ligninet vid
upphettning med sulfitkoksyra av normal
sammansättning. Såsom bevis härför kan anföras, att många
olika fenoler åstadkomma samma effekt. Hämningen
av uppslutningen går parallellt med respektive
fenolers reaktionsbenägenhet. Så hämmar fenol svagt,
res-orcin starkt och floroglucin mycket starkt. Ved som
kokats i närvaro av starkt reaktionsbenägna fenoler,
t. e. resorcin, ger vid ligninbestämning ett skenbart
tilltagande av ligninhalten. "Ligninutbytet" kan bli
mycket högre än 100 %. De tillsatta fenolerna
försvinna ur koksyran och kunna påvisas i veden genom
behandling med diazoterade aminer. Kokar man i
närvaro av bromfenoler, erhåller man bromhaltiga
massor, och använder man till hämningsförsöken
fenoler, som ha sådan struktur, att de genom oxidation
överföras till lättisolerbara syror (t. e. ß-naftol, som
med kaliumpermangat ger ftalsyra), så kan man ur
produkterna av massans oxidation isolera dessa syror.
Detta är fallet med pinosylvinet självt. Sulfitkokt
tall-kärnved, som grundligt extraherats med aceton, ger
vid oxidation med kaliumpermanganat benzoesyra,. en
nedbrytningsprodukt av pinosylvin. Extraherar man
däremot kärnveden med aceton före kokningen,
erhålles ingen benzoesyra varken vid oxidation av
veden direkt eller av den därur erhållna massan.
I överensstämmelse med de erfarenheter man äger
angående fenolers kondensationsrèaktioner, hämmas
sulfitkokningen starkare, ju surare kokvätskan är.
Det rör sig tydligen om en konkurrens mellan
fenolens kondensation med ligninet i veden och ligninets
sulfitering. Kokar man ved i närvaro av fenoler med
natriumbisulfitlösning, som är endast svagt sur,
inträder huvudsakligen sulfitering. Slutföres koket med
vanlig, starkt sur sulfitkoksyra, utlöses
lignosulfon-syran och normal massa erhålles. Detta är
förklaringen till Grahams tvåstegsmetod.
Sulfiterar man olika långt med
natriumbisulfitlösning och tillsätter en lämplig fenol vid slutkokningen
med sulfitkoksyra, erhåller man massor, som bliva allt
Fig. 1. Tvärsnitt genom stammen av "stavagran" (ca 80 år
gammal).
sämre, ju ofullständigare veden sulfiterats vid
natrium-bisulfitkokningen.
Sannolikt kommer man att genom hämningsförsök
med fenoler och andra kondensationsbenägna
substanser, t. e. anilin och dess derivat, kunna intränga
djupare i sulfitkokningens kemi. Vissa atomgrupper i
ligninet synas endast med svårighet reagera med
fenoler, under det att de lätt reagera med sulfit.
Den väsentliga orsaken till tallkärnvedens
ouppslutbarhet är, att pinosylvin-lignin-sulfonsyran icke
normalt utlöses i senare delen av sulfitkokningen.
Detta kan direkt visas genom att man sulfiterar
granved dels utan tillsats av fenoler (t. e. resorcin), dels i
närvaro av stigande mängder därav. Kalcium jonerna
i "massorna" utväxlas därefter mot vätejoner och
produkten kokas med destillerat vatten enligt
Kullgren. Det visar sig, att ju mer resorcin som varit
närvarande vid sulfiteringen, desto mindre
lignosul-fonsyra utlöses. På fullständigt samma sätt förhåller
sig tallkärnved.
Sedan nu orsakerna till tallkärnvedens
ouppslutbarhet utretts, kan man precisera, vad som måste
iakttagas för att man skall kunna koka sulfitmassa av
tallkärnved.
1) Antingen måste man före kokningen förstöra
eller utlösa pinosylvinet eller
2) måste man hindra det från att reagera med ligninet.
Alla förslag till kokning av tallkärnved, som hittills
framkommit, synas gå tillbaka på det senare
alternativet.
Exempel äro Grahams tvåstegsmetod, E. Schmidts
Fig. 2. Sned- och tvärsnitt genom "stavagran".
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
