Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Fig’. 1. Pyrometerrör av
AI2O3. Längd 1,60 m.
Fig. 2. Månghålskapillär, 20
hål. 20 ggr förstorad.
korundkristaller, har en rad värdefulla egenskaper.
Av de ifrågavarande materialen har den den lägsta
smältpunkten, endast 2 050°C. Men detta material
måste dock betecknas som högeldfast till och med i
jämförelse med nyare produkter, såsom mullit,
hårdporslin osv. Den täta massan har ganska hög
värmeledningsförmåga, som ger den mycket god
motståndskraft även mot skarpa temperaturväxlingar.
Korund-kristallerna äro i hög grad motståndskraftiga mot
såväl sura som basiska substanser. Den kemiska
motståndsförmågan mot starkt reducerande ämnen är
avsevärd, till och med vid höga temperaturer. Medan
t. e. olika silikater och kiselsyra märkbart angripas
av väte redan vid 1 500 °C under avskiljande av kisel,
är den sintrade lerjorden beständig till ca 1 900 °C.
Föremålens utomordentliga hårdhet och härmed
förbundna höga förslitningshållfasthet är desto
värdefullare, som nämnda egenskaper äro förbundna med
hög kemisk beständighet och elektrisk
isoleringsförmåga.
Sinterspinell framställes syntetiskt av MgO och A1203
vid temperaturer om ca 1 800°C. Materialets
smältpunkt ligger vid 2 135 °C. Sinterspinell är
utomordentligt beständig mot syror och baser.
Anmärkningsvärd är sinterspinellens ringa
värmeledningsförmåga, varigenom den är mycket känsligare mot
temperaturväxling än sinterlerjorden. I koloxidhaltig
atmosfär, vid höga temperaturer, förhåller sig
sinterspinell på ett särskilt sätt. Spinellens
magnesium-oxidkomponent angripes nämligen och avdestillerar.
Väte synes däremot ej inverka. Spinell bibehåller dock
sin elektriska isoleringsförmåga intill de högsta i
praktiken brukliga temperaturerna.
’Sintrad l>erylliumoxid är även ett mycket intressant
material. Ren berylliumoxid har först för kort tid
sedan producerats i större skala för tekniskt behov.
Berylliumoxidens smältpunkt ligger över 2 500 °C,
alltså relativt högt. En säregen egenskap hos sintrad
berylliumoxid är dess utomordentligt höga
värmeledningsförmåga. Härigenom är detta ämne i stånd att
fördraga starka temperaturväxlingar utan att springa
sönder. Medan sintrad berylliumoxid är i hög grad
motståndskraftig mot basiska ämnen, lämpar den sig
däremot ej så bra för sura material. Dessutom har
den benägenhet att vid olika temperaturer bilda slagg
med diverse andra oxider. I kontakt med
zirkon-dioxid uppträder emellertid ingen stark växelverkan,
ej ens vid ca 1 900°C. Med kol reagerar BeO först
vid förhållandevis hög temperatur; mot väte synes
den också vara beständig även vid de högsta
temperaturer. Sintrad berylliumoxids eminenta hårdhet för-
tjänar också att framhållas; hårdheten når upp till
korunds. Isoleringsförmågan mot höga elektriska
spänningar är mycket god, till och med vid de högsta
temperaturerna.
En ännu högre smältpunkt än berylliumoxid har
zir-kondioxid, som blir flytande först vid 2 700 °C. Enligt
sin ställning i grupp IV i det periodiska systemet är
zirkondioxiden en syreanhydrid och som sådan
beständig i synnerhet mot syror. Sintrad zirkonjords
kemiska indifferens är likväl tillräcklig också
gentemot de basiskt verkande ämnena, såsom t. e. MgO.
Just denna värdefulla egenskap hos zirkondioxiden
— dess höga kemiska beständighet gentemot olika
ämnen — försvårar emellertid materialets
förarbetning till färdiga keramiska produkter.
Härtill kommer ännu en svårighet. Vid
temperaturområdet omkring 1 000°C undergår zirkondioxiden
en reversibel modifikationsförändring. De av
zirkon-dioxid formade föremålen visa därför tendens att åter
sönderfalla under bränningsprocessens förlopp, så
snart de underskridit 1 000 "-området, oberoende av
hur högt de varit brända. Det har emellertid visat
sig, att man kan bemästra denna benägenhet genom
lämpliga tillsatser och på så sätt göra materialet
form-beständigt. MgO och även BeO ha visat sig lämpliga
härför. I enlighet härmed bestå föremålen av sintrad
zirkonjord ej av ren Zr02 utan av en blandning med
några få procent MgO och andra högeldfasta tillsatser.
Produkter av sintrad zirkonjord kunna endast göras
gastäta genom ökad inblandning av andra ämnen.
Vanligen är produkten något porös. Den sintrade
zirkonjorden är förhållandevis känslig för tvära
temperaturförändringar, då den som förut nämnts har en
ganska hög värmeutvidgningskoefficient och därtill
endast obetydlig värmeledningsförmåga.
Sintrad zirkonjords isoleringsförmåga mot
elektriska fält är obetydlig, och vid höga temperaturer
leder zirkonoxiden strömmen förhållandevis bra.
Produkten i fråga har emellertid visat sig fylla sitt
ändamål vid smältning av olika metaller med hög
smältpunkt och även vid smältning av slagg och glas av
olika typer.
Magnesiumoxid har ännu högre smältpunkt än
zir-kondioxid, omkring 2 800°C. Trots sin ställning i
huvudgrupp II i det periodiska systemet är högbränd
eller — ännu bättre — smält magnesia i hög grad
luftbeständig i motsats till oxiderna av kalcium,
strontium och barium.
Den utbredda åsikten om magnesias flyktighet är
Luft
Fig. 3. Tvärsnitt av en Degussa-högtemperaturugn.
10 aug. 1940
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
