Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
endast delvis riktig, anser förf. MgO är nämligen
flyktig endast i närvaro av starkt reducerande ämnen,
såsom kol och dess föreningar, vid högre temperaturer
men icke i neutral eller oxiderande atmosfär. Här
förhåller sig MgO analogt med Zr02 och till en viss
grad även med BeO.
Alltefter råmaterialets behandling kan man av
sintrad magnesia åstadkomma såväl täta som porösa
produkter. Naturligtvis är materialet mycket
motståndskraftigt mot basiska substanser, medan däremot
sura ämnen inverka på detsamma. Materialet i fråga
nyttjas i ganska stor omfattning för
högtemperatur-ugnar, i vilka svårsmälta metaller skola behandlas.
Med avseende på eldfasthet står torium dioxiden med
en smältpunkt av ca 3 000 °C i slutet av raden av
högeldfasta oxider. Sintrad torit ger genom bränning
vid omkring 2 000 °C en fullkomligt tät produkt.
Användningen av det rätt så dyrbara materialet
inskränker sig till sådana fall, där extremt höga
påkänningar göra sig gällande, och arbetstemperaturen
närmar sig 2 700 °C. Materialet har en mycket hög
specifik vikt. Utvidgningskoefficienten är hög,
värmeledningsförmågan däremot endast obetydlig, varför
toriumdioxiden är förhållandevis känslig för
temperaturväxlingar. De kemiska egenskaperna likna dem
hos Zr02, men den allmänna karaktären är förskjuten
åt den basiska sidan, detta i överensstämmelse med
ställningen i det periodiska systemet.
Av förestående kortfattade översikt av
egenskaperna hos nämnda material framgår, att de med
framgång kunna användas där hittills gängse material ej
visat sig fullt tillfredsställande eller över huvud taget
ej alls kunnat nyttjas.
Medan de hittills brukliga s. k. högeldfasta
materialen på basis av lera-kiseljord i allmänhet äro
användbara till högst omkring 1 600 °C, och under
belastning endast till omkring 1 300—1 400 °C, går
användbarhetsgränsen för de nya materialen i vissa fall
upp till över 2 000 "C.
Isolering av höga spänningar vid höga temperaturer
har hittills i stort sett ej varit möjligt, då även det
bästa elektroporslin är förhållandevis god ledare vid
hög temperatur. Korrosionshållfasthet mot basiska
angrepp t. e. har hittills varit ett önskemål som
emellertid först nu blivit verklighet genom
införandet av de nya oxidmaterialen.
Förf. ger även en översikt över de tekniska
områden, inom vilka den nya keramiken redan vunnit
insteg. En av de första användningarna var för
högspänningsisolatorer, vilka Siemens & Halske tillverka
och föra i marknaden. Dessa isolatorer hava flera
fördelar framför hittills använda typer framställda på
silikatbasis. Framför allt är den högsintrade, rena
korundens isoleringsförmåga vid höga temperaturer
avsevärt större än hittillsvarande keramiska massor.
Materialets höga värmeledningsförmåga möjliggör god
värmeavgång från elektroderna, varigenom
självtänd-ning förebygges.
Rör och stavar av sintrad bauxit ha visat sig mycket
lämpliga som högisolerande katodbärare för
elektronrör. De smäckra stavarna med en diameter av 1 mm
måste äga en måttprecision intill omkring 0,oi mm,
vilket även ernås. Isolerbärarna användas vid
temperaturer upp till 1 500 °C och däröver. Vid en
godstjocklek av endast en bråkdel av en millimeter måste
de uppvisa ett isoleringsvärde av flera milj. ohm.
Sådana utomordentliga påkänningar äro endast vissa av
de nya keramiska materialen vuxna, i detta fall
sintrad bauxit, delvis också ren magnesia. Förutom hög
isoleringsförmåga äger det keramiska ämnet också
hög beständighet mot reduktionsverkan genom metall.
Till följd härav äro dylika rör utmärkta bärare för
lindningar i elektriska motståndsugnar. Härvid kan
man skydda tråden, t. e. av Mo eller W, i H2-haltig
atmosfär mot oxidation. Detta kan ske utan fara för,
att skyddsgasen reducerar den keramiska bäraren,
såsom fallet är vid silikatmassor. Då rören äro
fullkomligt gastäta, är det möjligt att arbeta i önskad
atmosfär eller högvakuum vid temperaturer, som ligga
långt över kvartsens och platinans smältpunkt. På
detta sätt kan man, som nyligen har visats med Mn,
destillera till och med tunga metaller till högsta
renhet.
De nya keramiska materialen av rena oxider ägna
sig emellertid ej endast för fall, vid vilka den höga
temperaturen spelar en utslagsgivande roll, utan också
i många fall av stark påkänning vid vanlig temperatur.
Det har t. e. konstaterats, att dragmunstycken av
sintrad bauxit med fördel kunna nyttjas för många
svårarbetade ämnen, t. e. sådana som verka slipande.
De nya produkterna ha hävdat sig mycket bra som
trådförare för viskossilke, i synnerhet om de fyllas
med t. e. TiOo. Jämförda med hårdporslin eller
hårdglas ha de nya keramiska trådförarna 100 gånger
större livslängd. På allra senaste tiden har en ny
viktig användning tillkommit, nämligen för
spån-avtagande verktyg, i synnerhet sådana för bearbetning
av de numera så aktuella konstämnena. Man kan
arbeta med mycket höga omloppshastigheter, varvid
den ringa uppvärmningen av det keramiska
verktygets egg ej har något inflytande på skärförmågan.
Man kan fräsa ganska grov spån utan nämnvärd
nötning på eggen.
Erik Hallström.
Föreningsmeddelanden
Svenska teknologföreningens avdelning för Kemi
och bergsvetenskap höll fredagen den 7 juni 1940
ordinarie vårmöte i Tekniska museet, Stockholm. Sedan
deltagarna kl. 16 samlats i museets föreläsningssal
öppnades sammanträdet av avdelningens v. ordförande
prof. Lennart Forsén, som hälsade de närvarande
välkomna och riktade ett tack till museiintendenten
Althin för att avdelningen beretts tillfälle att
sammanträda i Tekniska museet. Till justeringsmän jämte
ordföranden för protokollet utsågos civilingenjörerna
O. Laquist och H. Sjöström. I avdelningen inträdde
genom anmälan civilingenjören N. O. Bergquist och
genom inval ingenjören B. Dillner och professorn, fil.
dr E. H. Riesenfeld.
Ordet överlämnades härefter till dr Iwan Bohlin,
som föreläste om "Biologiska synteser och deras
tekniska efterbildningar". Föredraget som utgjorde en
översikt över vitaminer, hormoner, färgämnen och
jättemolekylära kondensationsprodukter, belystes bl. a.
med ett antal intressanta prov på syntetiska
produkter, särskilt konsthartser av skilda slag och
egenskaper. Föredraget kommer att inflyta i Teknisk
tidskrift, kemi. Efter dr Bolins föredrag förklarades
sammanträdet avslutat, varefter deltagarna under
intendenten Althins ledning enligt programmet fingo
göra ett besök "Bakom Tekniska museets kulisser",
varest bl. a. museiverkstäderna och pågående arbeten
för iordningställande av en ny visningsavdelning
demonstrerades. Efter besöket i Tekniska museet
vidtog middag på Djurgårdsbrunns värdshus, vari
närmare 50 ledamöter deltogo.
F. H. 8.
64
10 aug. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
