- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Kemi /
66

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Slag i slag syntetiserades därefter det ena
organiska ämnet efter det andra, och nya i djur- och
växt-organismen ej befintliga föreningar framställdes, så
att man f. n. känner ej mindre än omkring 300 000
olika organiska ämnen eller, som de nu kallas,
kolföreningar.

Visserligen finns det ännu ett och annat i naturen
förekommande organiskt ämne, vars sammansättning
man ej känner. Men ingen tror väl numera, att dessa
föreningar skulle göra något undantag, och att för
deras bildande någon speciell livskraft skulle vara
behövlig. Det är framför allt en del ämnen av mycket
sammansatt natur eller sådana, som förekomma i
ytterst minimala mängder, som ännu gäcka
kemisternas bemödanden. På de senare åren har man dock
tack vare alla de moderna och förfinade
analysmetoder, som numera stå kemien till hjälp, kommit
mycket långt. Man känner t. e. formlerna för de
viktigaste vitaminerna och ett flertal hormoner. Djur och
växtfärgämnen såväl som olika slags sekret kunna nu
även i stor utsträckning syntetiseras. Av stor
betydelse är även, att forskningen fått hjälp av den
kemiska storindustrien, varigenom möjligheter vunnits
att kunna bearbeta stora mängder utgångsmaterial.
Som exempel på vilka kvantiteter, som ofta
erfordras för utforskandet av något ämne, kan nämnas, att
man för att erhålla 15 mg av en omvandlingsprodukt
av det manliga könshormonet testosteron måst
bearbeta ej mindre än 25 000 liter människourin. För
hormonets slutliga konstitutionsbestämning åtgick
1 000-tals kg testiklar från oxar.

I och med framställandet av det första syntetiska
organiska ämnet har människan också vunnit sin
första seger över växtriket. Människan är nämligen
för uppehållandet av sitt liv fullständigt beroende
av växterna. Vore dessa tänkande och handlande
varelser, skulle de kunna diktera oss vilka villkor de
ville, och vi vore tvungna att lyda dem. I annat fall
ginge vi vår säkra undergång till mötes. Lika litet
som man på laboratoriet förr kunde göra organiska
ämnen, lika litet kan djurorganismen själv av
oorganiskt material göra organiskt. Det är endast
växterna förunnat att av naturens oorganiska material
alstra de organiska ämnen, som behövas för livets
uppehälle.

År 1828 kan utan överdrift sägas vara ett av den
mänskliga kulturhistoriens viktigaste årtal. Det
året grundlades den organiska kemien, då raserades
det första skiljemärket mellan levande och död
materia, och då vunno människorna sin första stora
seger i striden mot växterna om oberoendet på jorden.
Och trots allt detta är årtalet så föga beaktat. Man
letar förgäves efter det i flertalet historiska
läroböcker, där likväl massor av årtal av oerhört
mindre betydelse stå nämnda. Vad betyder i jämförelse
med 1828 årtalet för t. e. freden i Brömsebro? I förra
fallet en hela mänsklighetens seger, vars frukter alla
människor i sinom tid komma att få glädje av, i
senare. fallet ett mellanhavande mellan två små länder,
där båda hade samma rätt att leva, och som
resulterade — icke i något nytt utan blott i en
förflyttning av gränserna mellan två länder. Ville man
jämföra 1828 med året för någon geografisk upptäckt,
skulle man kunna jämföra det med året för
Kolumbus’ upptäckt av Amerika. Då upptäckte
européerna nya länder med nya utvecklingsmöjligheter, år

1828 upptäcktes möjligheten att på egen hand utan
växternas hjälp kunna framställa de för livet så
oumbärliga organiska ämnena.

Den kemiska "livskraften".

Livets gåta är dock ej löst med att man kan
framställa alla de ämnen, varav organismerna äro
uppbyggda. Livet utmärkes nämligen genom en aldrig
avstannande ström av de mest olikartade kemiska
reaktioner, som på olika sätt gripa in i varandra och
avlösa varandra. Dessa reaktioner kan man ej få
i gång genom att blott rada upp de olika organiska
ämnena, som skola reagera, bredvid varandra. Det
behövs tydligen något mer för att få det hela att
funktionera. I detta något, trodde man då, måste
det för livet utmärkande ligga. Och så definierade
man "livskraften" som den mystiska kraft, som i de
levande organismerna sätta i gång och reglera alla
deras mångskiftande processer. Det visade sig
likväl snart, att ej heller denna kraft hade något med
livets innersta väsen att göra, utan att även den
kunde förklaras med kemiska företeelser, som även
försiggå i den döda världen. Den förste, som
gjorde detta, var Berzelius. Redan 1842 framförde han
den förmodan, att jäsningen möjligen berodde på
liknande krafter som de, som åstadkommo platinans
sönderdelande av vätesuperoxid eller dess förmåga
att tända en vätgaslåga. Fullt klart uttalade
Berzelius detta dock först i den årsberättelse, han utgav
år 1835 över framstegen inom fysiken och kemien
under år 1834. I denna berättelse inleder han
kapitlet "Växtkemi" med en märklig uppsats, som han
kalladei "Några idéer över en vid bildande av
organiska föreningar i den levande naturen verksam men
hittills ej uppmärksammad kraft". Denna kraft
kallade Berzelius den katalytiska kraften, och den
"synes egentligen bestå däri, att vissa ämnen, de s. k.
katalysatorerna genom sin blotta närvaro och icke
genom sin frändskap förmå uppväcka reaktioner,
som vid denna temperatur slumra". Men, betonar
vidare Berzelius, denna kraft förekommer ej blott i
den organiska världen, den finnes redan i den
oorganiska världen och är således ej någon speciell
livskraft. Vi ha "grundad anledning att antaga, att i de
levande växterna och djuren tusentals katalytiska
processer försiggå..." Som vi veta, vann Berzelius’
teori till en början ej någon anklang i den
vetenskapliga världen. Så skrev t. e. Liebig i ett brev till
Wöhler synnerligen nedsättande om den katalytiska
kraften, vilken han betecknade som alltigenom falsk,
ehuru visserligen bekväm för den låte. Men
Berzelius var mera sannspådd än man då anade. De
katalytiska företeelserna ha visat sig vara av
utomordentlig betydelse och de äro f. n. föremål för ett
intensivt forskningsarbete. Den moderna storindustrien
har mer och mer börjat taga dem i sin tjänst och nya
för människorna viktiga processer ha tack vare dem
kunnat sättas i gång. På biokatalysens område lia
även stora upptäckter gjorts. Enzymer, vitaminer
och hormoner hålla som bäst på att utforskas. En av
Tysklands främste forskare på det
katalytiskt-tekni-ska området, A. Mittasch, yttrade helt nyligen på tal
om Berzelius, att denna helt säkert skulle känna sig
tillfreds, om han kunde se, vad kemister och
fysiologer under den senaste tiden gjort på katalysens
område.

66

14 sept. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:38:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940k/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free