Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
REDAKTÖR. FRITHIOF H. STENHAGEN
HÄFTE 9 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 14 SEPT. 1940
INNEHÅLL: Biologiska synteser och deras tekniska efterbildningar, av Iwan Bolin. — Nyare åsikter om
glasets natur, av fil. kand. Stig Lindroth.
Biologiska synteser och deras tekniska
efterbildningar.
Av IWAN BOLIN.1
Finns det någon skillnad mellan levande och död
materia?" är en fråga, som sedan århundraden
intresserat naturforskaren, utan att han dock kunnat
ge något svar på den. Livets gåta är alltjämt lika
olöst. En bit på vägen har man dock kommit i att
avlocka naturen dess hemligheter. Man har lyckats
göra efter de flesta ämnen, som uppbygga de
levande varelserna, och man har t. o. m. börjat få en
inblick i, hur naturen bär sig åt vid tillverkningen av
alla dessa ämnen och hur reaktionerna förlöpa i den
levande cellen. ,
Även om en och annan forskare förr i tiden trodde
på möjligheten av en uralstring av levande varelser
ur död materia, höllo de flesta dock före, att det
mellan levande och död materia fanns en vittgående
väsensskillnad. Man uppställde också en hel del
särmärken, som man trodde skulle vara utmärkande för
livet. Den moderna naturvetenskapen har undan
för undan visat felaktigheterna i de gjorda
antagandena, och för närvarande kan man ej peka på någon
särskild egenskap, som skulle känneteckna den
levande materian till skillnad från den döda. I stället
för att komma närmare lösningen av livets gåta,
synes den oss nu strängt taget vara mera olöslig än
någonsin.
Organiska ämnen syntetiseras på laboratoriet.
Ännu i början av 1800-talet var man fullt
övertygad om, att organiska ämnen endast kunde alstras i
djur- eller växtkroppen, och att det behövdes en
särskild "livskraft" för att dessa ämnen skulle kunna
bildas. "Det som bildas i de organiska kropparnas
celler, det kan ingen kemist göra efter i sina kolvar
eller smältdeglar", skrev den framstående tyske
kemisten Gren 1797, och 1817 påstod den kände
handboksförfattaren Gmelin, att "organiska (kroppar)
föreningar äro produkter av den av livskraften
reglerade affiniteten". Även den store filosofen
Schopen-hauer sysslade med dylika funderingar och ansåg
bl. 3» 2 clttj "den som förnekar livskraften, han
förnekar i grund och botten sin egen tillvaro och kan så-
i Föredrag- vid avd :s tör Kemi och bergsvetenskap
vårmöte den 7 juni 1940. ,
ledes berömma sig av att ha nått absurditetens
högsta topp".
Det dröjde dock ej längre än till 1828 förrän
Wöhler kom alla dessa funderingar på skam genom
sin berömda urinämnessyntes. Wöhler insåg ej
genast själv det märkliga i sin upptäckt. Ehuru han
redan 1824 lyckats med sin syntes, var han dock så
osäker på riktigheten härav, att han dröjde ända till
1828, innan han publicerade sin upptäckt. Wöhler
erhöll urinämne genom inverkan av cyansilver på en
lösning av ammoniumklorid. Han hade väntat att
få cyanammonium, men fick i stället vackra, långa
kristaller av urinämne. Dessa jämförde han med
urinämne, framställt ur urin, och fann båda
föreningarna i minsta detalj lika varandra. I ett brev av
den 22 februari 1828 skriver Wöhler till Berzelius,
att "han lyckats göra urinämne, utan att därtill
njurar, ja över huvud taget något djur, det må vara en
människa eller en hund, voro behövliga". Att han
trots allt ännu icke var riktigt säker på, att
organiska ämnen kunde bildas utan hjälp av någon
livskraft, visar fortsättningen av brevet. Han skriver:
"Kan man anse framställningen av urinämne som ett
exempel på, att organiska ämnen kunna framställas
av oorganiska? Både cyanvätesyran och
ammoniaken erhållas ju ur organiska ämnen. En naturfilosof
skulle kanske påstå, att det organiska ännu ej
försvunnit ur dessa ämnen, och att de därför äro i stånd
att åter frambringa organiskt material." Hans
farhågor voro dock ogrundade, och året därpå skrev
Berzelius i den årsberättelse, han varje år avlämnade till
Svenska Vetenskapsakademien över framstegen i
fysik och kemi, följande: "En av de mest oväntade och
dessutom intressantaste upptäckter på djurkemiens
område är utan tvivel den syntetiska framställningen
av urinämne."
Urinämne är likväl ej det allra första med konst
framställda organiska ämnet. Redan 1824 hade
Wöhler, framställt oxalsyra ur cyan och år 1825 hade
Gmelin framställt den organiska krotonsyran ur
kolmonoxid och kalium. Först i och med
publicerandet av urinämnessyntesen blev saken dock mera
allmänt känd och fullt fastslagen. År 1828 har därför
nämnts som den organiska kemiens födelseår.
14 sept. 1940
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
