Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 1 a och b. Efter Zachariasen.
av a-kristobalit. Denna teori ha Yalenkof och
Poray-Koshitz3 ansett sig kunna ytterligare bekräfta, tack
vare en förfinad metodik. Den viktigaste
konsekvensen av denna teori är att begreppet avglasning ej
innebär en demolering av glastillståndet utan blott
tillväxt av de små kristallerna till synlig storlek.
I motsats till denna uppfattning står den av W. H.
Zachariasen4 utformade och av B. E. Warren5
experimentellt understödda nätverksteorien, enligt vilken
ett kiselglas liksom ett silikat har Si04-tetraedrar
som primära byggnadsstenar. Analogt är ett
borat-glas uppbyggt av B03-trianglar (enligt senare
undersökningar av Biscoe och Warren någon gång
B04-tetraedrar). Dessa atomgrupper äro sinsemellan
förenade till "a random network" enligt fig. 1 b, medan
fig. 1 a visar strukturen av motsvarande
kristalliserande silikat. Med hjälp av denna teori anger
Zachariasen även vilka oxider som a priori kunna
väntas vara glasbildande. En oxid Am On måste
uppfylla följande villkor:
1. En syreatom är bunden till högst två A-atomer.
2. Antalet syreatomer kring en A-atom måste vara
litet.
3. En syrepolyeder skall blott ha sina hörn — och
därvid minst tre — gemensamma med andra.
Dessa fordringar uppfyllas ej av oxider av typen
A20 eller AO, däremot uppfyllas villkoren 1 och 3
av oxiden A203 med syretrianglar som
grundformation, av A02 och A205 med syretetraedrar, av A03,
A207 och A04 med oktaedrar eller av A04 även med
kuber som primära byggnadsstenar.
Punkt 2 är svårare att kontrollera, men villkoret
torde enligt förf. ej uppfyllas av oxider med mera
syre än A205.
Resultatet blir, att följande oxider böra kunna
existera såsom glas:
Typ A203: A = B, P, As, Sb.
Typ A02: A = Si, Ge.
Typ A205: A — P, As, Sb, V, Nb, Ta.
Av dessa ha de kursiverade oxiderna erhållits som
glas, vilket onekligen utgör ett starkt stöd för teorien.
På samma grund antager Zachariasen, att BeF2 är
den enda såsom glas existerande fluoriden, även detta
överensstämmande med fakta.
I glas med ytterligare en metall är dennas atomer
inlagrade i nätverkets maskor, vilket förutsätter stor
atomvolym och liten laddning. Detta är just- fallet
med metalljonerna Na+, K+, Ca++, Ba++, Pb++.
Strukturen hos dylika binära glas har närmare
studerats av E. Kördes6, som utgår från W. Biltz’
undersökningar över molekularrefraktionen hos glas, vilken
är en additiv storhet, förutsatt att man enligt Kördes
skiljer mellan tre olika slag av syreatomer:
1. Syreatomer förenade med två kiselatomer (resp.
B-atomer osv.).
2. Syreatomer förenade med en kiselatom och en
metallatom.
3. Syreatomer förenade med två metallatomer
(endast hos ultrabasiska glas).
Till nätverksteorien ansluta sig även Tomaschek
och Deutschbein7, vilka ha upptagit
flourescens-spektra av europiumhaltiga glas, varigenom de sluta
sig till en aperiodisk struktur hos glaset. Intressant
är deras åsikt att glastillståndet ej bör betraktas som
ett led mellan det fasta och flytande
aggregationstillståndet, utan snarare befinner sig utanför dessa i
ordningen fast—flytande—hyalin.
Sammanfattningsvis kan alltså blott konstateras att
någon allmänt erkänd teori om glasets verkliga natur
ännu ej framställts, ehuru flertalet forskare ansluta
sig till nätverksteorien, men kanske skall ett nytt
verksamhetsfält ge det definitiva svaret, nämligen
undersökningarna över de organiska glasen, vilka på
senare tid varit föremål för intensiva studier.
Litteratur:
1. W. Ganzenmüller, Glastechn. Ber. 16 (1938), 358—367,
392—398.
2. Randall, Rooksby och Cooper, J. Soe. Glass Techn. lJt
(1930), 219—229.
3. Valenkof och Poray-Koshitz, Zschr. f. Krist. 95 (1936),
195—229.
4. W. H. Zachariasen, J. Am. Chem. Soc. 51, (1932), 3841
—3851.
5. B. E. Warren, J. Appl. Phys. 8 (1937), 645—654.
6. E. Kördes, Glastechn. Ber. 11 (1939), 65—76.
7. Tomaschek och Deutschbein, Glastechn. Ber. 16 X1938),
155—161.
72
14 sept. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
