Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig-, 15.
Flankdiametrarnas kontin-nuerliga följd vid
konisk gänga.
Denna gängas
flankdiameter d ligger
på avståndet a
från utgångsytan.
Den mot avståndet
b svarande
flankdiametern ligger
— enligt den här
som oeftergivlig
angivna
definitionen — icke i
figurplanet.
- - 6ärrg fri ånge I
Fig. 16. Flankdiametern vid en
två-gängig gänga. Denna gängas
flankdiameter är — vid följdriktig användning
av de här angivna
begreppsförklaringarna — måttet d% Måttet di är
medelvärdet av kärn- och ytterdiameter.
utan följa på varandra enligt en
skruvlinje, så att alltså först två
på en stignings avstånd från
varandra befintliga diametrar åter ligga i samma plan.
Denna uppfattning av flankdiametrarnas
kontinuerliga följd är särskilt viktig vid studiet av koniska
gängor vid vilka flankdiametern kontinuerligt
till-eller avtager allt efter matställets läge. Yid koniska
gängor måste därför uppgiften om flankdiameterns
storlek kompletteras genom en motsvarande uppgift
om mätställets läge och detta lämpligen genom
angivande av mätställets parallellt med axeln
uppmätta avstånd från en utgångsyta, mestadels
änd-ytan på den gängade kroppen, jfr fig. 15. Den
hittills vanligen använda definitionen på flankdiametern
("det vinkelrätt mot axeln uppmätta avståndet
mellan två motstående parallella gängflanker")
nödvändiggjorde vid noggranna mätningar alltid en
dubbelmätning med medelvärdesberäkning av ett till
vänster och ett till höger riktat flankpar, emedan den
uppställda fordran "vinkelrätt mot axeln" icke skulle
kunna praktiskt genomföras vid mätning på ett enda
flankpar. Mätningen på två flanker med beräkning
och angivande av medelvärdet ger emellertid till
resultat ett flankdiametervärde, som enligt den ovan
utvecklade uppfattningen icke alls ligger i mätplanet
utan vinkelrätt däremot. Beräkningen av avståndet
i axiell riktning från en på detta sätt bestämd
flankdiameter till utgångsytan vid en konisk gänga har
angivits av Berndt,3 men är dock onödig, då det
räcker med att genomföra en enda mätning i
överensstämmelse med den här påyrkade definitionen av
flankdiametern.
Avsnittet beträffande flankdiametern skall avslutas
med ett kort studium av förhållandena vid flergängiga
skruvar. Här härskar ofta en virrig uppfattning
beträffande flankdiametern, vilket beror på, att man
icke gör riktigt klart för sig hur t. e. en tvågängig
gänga uppkommer. Den tvågängiga gängan kan
tänkas uppstå genom att ett gängstål skär en andra
gänga i den i fig. 16 visade engängiga gängan. Det
framgår utan vidare av denna framställning, att den
på detta sätt erhållna tvågängiga gängan har en
flankdiameter d2, som är lika stor som ytterdiametern på
den skarpt utskurna tänkta gängan. Att angiva
, måttet d1 som flankdiameter är icke följdriktigt; d2 är
ju också just det värde, som man erhåller vid
praktiska mätningar, som vi vidare skola se nedan.
Mätmetod "spår och spets".
Sedan vi angivit kännetecknen för en gängad bit,
vilja vi nu låta detta följas av ett kritiskt studium
av några för närvarande vanliga metoder och
apparater för uppmätningen. Den verkstadsmässiga
uppmätningen av flankdiametern sker mycket ofta med den
s. k. gängmikrometern. Mätningen ger icke den rena
flank diametern utan det mått, som en ideell mutter
bör ha, om den skall passa på den uppmätta och mer
eller mindre med fel behäftade bulten. Mätningen av
flankdiametern med spår och spets påverkas
visserligen icke av ett eventuellt förhandenvarande,
fortlöpande stigningsfel men däremot av ett periodiskt
dylikt. Det senare kan dock bringas att icke
inverka på mätningarna genom att provföremålet
vrides till den ställning i vilken det periodiska
stigningsfelet blir noll, jfr även fig. 3. Man kan således vid
användning av denna metod i praktiken icke avgöra,
om provföremålet är orunt eller behäftat med ett
periodiskt stigningsfel. Vid mätning av flankdiametern
med gängmikrometer ger sig emellertid ett
eventuellt förhandenvarande flankvinkel- eller
profilläge-fel tillkänna på det mest obehagliga sätt, jfr fig. 17,
18 och 19. De ha till följd att flankmåttet alltid
uppmätes för stort. Det kan naturligtvis också
hända, att flankmåttet skenbart uppvisar riktigt
värde, men på grund av ett flankvinkelfel, om vilket
man svävar i okunnighet, i verkligheten är för litet.
Härav framgår utan vidare nödvändigheten av en
samtidig flankvinkelbestämning, vilken givetvis bäst
utföres på det verktyg med vilket gängan skall
skäras.
Fig. 20 och 21 visar den rätta användningen av
"spår och spets" vid tvågängiga ytter- och
inner-gängor och lämnar i överensstämmelse med
beskrivningen till fig. 16 måttet d2.
Påpekas bör vidare, att uppmätning av flankdia-
v
r
V3».—I
Fig. 17—19. Mätning av flankdiametern medelst "spår och
spets". Fig. 17 (till vänster). Normalt fall. Fig. 18 (i
mitten). För stor flankvinkel. Fig. 19 (till höger). Skevt
skuren flankvinkel.
metern med spår och spets icke kommer ifråga för
koniska gängor. Vid dessa gängor äro två
motstå,-ende profiler alltid förskjutna ett visst stycke i
sidled, fig. 22. Lika oanvändbar är gängmikrometern
för mätning av osymmetriska profiler (engelska
koniska gängor, sågtandade gängor).
Mätning med tre trådar.
I dessa fall kan med fördel den bekanta
tretråds-mätmetoden användas, vilken dessutom är väsentligt
okänsligare gentemot flankvinkelfel, framförallt vid
användning av de lämpligaste trådarna, dvs. sådana
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
