Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
tivt lösa, så att spalten minskas för mycket under
svetsningen, blir det lätt en slaggrand under första
svetssträngen. Om man sedan svetsar från andra
sidan efter att endast hava rensat bort den slagg, som
runnit igenom, får nian säkerligen en lika stor
slagg-inneslutning även på den sidan. Det osvetsade
partiet kan i sådana fall uppgå till flera millimeter. (Det
är givet, att vad som nu sagts även i viss mån gäller
för V-fogar.)
För att lindvika rotfel vid X-fogar bör man först
och främst tillse, att öppningen i bottnen är avpassad
efter arbetsstyckets tjocklek och den elektrod, som
skall användas i bottensträngen. Vidare bör man
genom häftsvetsning eller lämpliga
uppspänningsanord-ningar sörja för att öppningen icke reduceras mer än
tillåtet under svetsningen. Vill man sedan vara säker
på att få fullständig genomsvetsning, då man svetsar
på andra sidan, bör man där med en spårmejsel
mejsla ned i bottnen, tills man kommer in i rent
svetsgods från första sidan (fig. 7). Denna mejsling
i fogens botten är svår att utföra och blir ofta icke,
som den bör vara. Förutom att det måste vara
tillräckligt djupt, bör det mejslade spåret göras så brett,
att man med lätthet kan komma ned i bottnen med
elektroden och åstadkomma fullständig
genomsvetsning.
De hittills behandlade fogarna, ofasade I-, V- och
X-fogar, äro alla stumfogar och nästan de enda enkla
stumfogar, som användas inom skeppsbyggeriet,
troell K-fogar användas också någon enstaka gång.
Bland andra enkla fogar, som användas inom
skeppsbyggeriet, förekommer hörnsvetsen i viss
utsträckning, men den har mindre betydelse ur ekonomisk
synpunkt, då fogvolymen är given och möjlighet att
minska denna ej finnes annat än genom god
passning. Den synnerligen viktiga frågan om passningen
återkommer jag till sedan.
Kälfogar användas i stor utsträckning vid
fartygsbyggnad. Den tendens till överdimensionering vid
a-måttet, som förefinnes, bör undvikas av
konstruktörerna. Beräkningar visa, att a-måttet från
hållfasthetssynpunkt ofta kan vara mycket litet. Ett
till-lägg till det teoretiska a-måttet måste eventuellt göras
med hänsyn till korrosionen. För övrigt finnes vid
detta slags fogar ringa möjlighet att förbättra
ekonomien, ty fogvolymen är ju given i och med att
a-måttet och den givna konturen hålles, något som
svetsarna måste lära sig.
Detta om de enkla fogarna. Inom skeppsbyggeriet
användas emellertid även kombinerade fogar, och
jag har redan visat en sådan (fig. 2), där en skarv i
däcksplåtar möter ett långskeppsskott. Ibland kan
man genom en kombinerad fog åstadkomma en skarv
1 en plåtyta, samtidigt som ett förstagande element
infästes (fig. 8). Vid dessa kombinerade fogar gäller
det givetvis att tillse, att kostnaden blir mindre, än
om förbandet utförts med flera enkla fogar.
En sak, som redan nämnts och som givetvis är en
synnerligen viktig förutsättning för fogens ekonomi,
är, att passningen är god. Som exempel kan jag
angiva, att när i ett visst fall 285 st. 5 mm elektroder
åtgingo för en fog, där spaltöppningen var 2 mm, så
skulle det genom en ökning av spaltöppningen från
2 till 5 mm hava medfört en ökning av
elektrod-åtgången på icke mindre än 89 st. elektroder, vilket
innebär en ökning på 32 % av elektrodkostnad, ar-
betskostnad och strömkostnad. Det är av oerhörd
vikt för en ekonomiskt lyckad svetsning, att
plåtslageriavdelningen verkligen sätter sig in i de krav
på passning, som ekonomisk svetsning kräver.
Vanligtvis har man inom skeppsbyggeriet arbetat med
betydligt större toleranser än som exempelvis har
varit tillåtet i annat grovplåtslageri. Erfarenheten
har visat, att det inom skeppsbyggeriet går att upp-
och våra inom svetsningen ledande varv här i landet
hava kommit synnerligen långt på detta område.
Svetsningen är alltså icke endast beroende på
konstruktörernas och svetsningsavdelningens förståelse
för svetsningen, utan alla yrkesgrupper inom varvet
måste samarbeta intimt för att nå det bästa möjliga
resultatet med svetsning.
2. Elektrodekonomi.
Självklart är, att de för ändamålet mest
ekonomiska elektroderna skola användas. Av stor vikt är
dessutom, att svetsarna för vanliga arbeten få vänja
sig vid en, högst två olika typer av elektroder.- Att
hoppa fram och tillbaka med olika elektroder endast
nedsätter svetsarnas prestationsförmåga och kan
dessutom orsaka klagomål i form av ackordstvister etc.
Detta bör givetvis icke hindra övergång till en
förbättrad typ av elektroder, men man bör vara fullt
övertygad om den nya elektrodens fördelar framför
den använda, innan övergång sker.
Elektroden bör ej endast bedömas efter sitt pris,
då många av elektrodernas, egenskaper inverka på
totalkostnaden för det svetsade arbetet. En genom
sitt pris skenbart billigare elektrod kan ofta göra
själva svetsarbetet dyrare än en elektrod, som i
inköp kostar något, ja kanske avsevärt mer.
De faktorer, som förutom inköpspris,
hållfasthets-och metallurgiska egenskaper böra vara
utslagsgivande vid val av elektrod, äro följande:
Hög nedsmältningshastighet, dvs. förmåga att tåla
hög ström, för minskning av erforderlig arbetstid.
Högt utbyte (hög nyttig volym) för minskning av
elektrodåtgång och erforderlig arbetstid. Utbytet kan
växla mellan 70 och 105 %.
Lätt slaggavlägsning för minskning av erforderlig
arbetstid och för förbilligande av efterarbeten, som
målning, galvanisering etc.
Möjlighet att lägga önskad kontur för minskning
av elektrodåtgång, erforderlig arbetstid och
strömkostnad.
19 okt. 1940
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
