- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Allmänna avdelningen /
116

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Om gengasförgiftning och dess behandling, av Nils H. Ygberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ca 3/t timme hade han begivit sig för att hämta en
planka och då varseblivit en vid vägens sida stående
lastbil. Bägge dörrarna stängda, fläkten igång. Han
hade öppnat dörren och sökt ruska liv i mannen men
ej lyckats. Någon konstgjord andning hade icke
företagits med mannen, enär icke någon av de
närvarande kunnat utföra detta.

3. 43-årig chaufför, B—e.

Patienten hade under en längre tid klagat över
huvudvärk, särskilt de dagar han haft mer körning
med bilen. Sista veckan före insjuknandet mera
skjutsar än vanligt. Den 20/8 1940 skjutsar hela
dagen till 11 på kvällen. Antagligen suttit i bilen
hela tiden på grund av regn. Klagade över svår
huvudvärk på kvällen. På morgonen den 21/8 1940
en del småskjutsar. Efter klockan 12,30 tydligen
långskjuts, varvid bilen antagligen krånglat. Kom
hem klockan 21. Vid hemkomsten tagit pulver och
sedan omedelbart lagt sig med kläderna på. Såg
dålig ut, varför fru N. klädde av honom och då
fäste sig vid, att han verkade slö och slapp. Var
orolig och kastade sig i sängen. Klockan 2 på
natten började han kräkas, blev allt slöare, kunde
slutligen ej väckas. Intogs på lasarettet i B—e. Sov
på samma sätt till söndagsmorgonen den 25 augusti,
då han dog. Fru N. hade sett efter i garaget, hur
han kört in bilen på kvällen, då han kom från J—e,
och funnit att han redan då måste varit ganska oklar
i huvudet, ty han, som annars brukade köra in bilen
ordentligt, hade denna gång tagit en del av dörren
med sig och kört sönder fotsteget på bilen. Bilen:
Avgasningsröret var hopbucklat mellan
ljuddämparen och motorn. Dessutom hål på röret, varför gasen
lätt kunnat tränga in i förarhytten. För att avleda
den gas, som trängde upp från motorn, hade N. satt
en cykelslang på locket till oljepåfyllningsröret, men
detta hade ej blivit tätt, varför gas ändå trängt ut
i motorhuven och sedan till förarsätet.

4. 48-årig chaufför.

Hade fört ut bilen så att endast generatorn stod
utanför garaget. Ena dörren till garaget öppen.
Fläkten igång. Motorhuven öppnad. Anträffades
liggande på rygg över en mindre hög med kol i
säckar i garaget omedelbart innanför den öppna
garagedörren. Bars ut, fick konstgjord andning, vid
framkomsten till F—s lasarett redan död.

5. 26-årig chaufför.

Haft gengasbil i 14 dagar. Svårstartad. Anträffad
klockan 21,45 livlös i förarhytten, fläkten igång.
Bildörren på glänt, en fot stack fram ur förarhytten.

6. 25-årig chaufför.

Funnen död i garaget, alla dörrar till detsamma
stängda på grund av kylan —27°. Fläkten i gång,
aggregatet tänt. Julen 1940 utsatt för olyckstillbud.
Stod då i garaget böjd över bilen, som hade fläkten
i gång, nära att svimma.

7. 31-årig chaufför.

Gick på morgonen ut för att elda upp bilen. Då
hans fru tyckte han dröjde ovanligt länge, sökte hon

honom och fann honom dä sittande död i bilen med
motorn i gång. Garagedörren hade troligen slagit
igen av blåsten.

Vid Häggska anstalten i Stockholm för avlivning
av mindre djur användes en gas med 14 %
koloxidhalt, och då djuren införas i det med koloxid fyllda
rummet, inträffar döden smärtfritt och absolut
ögonblickligt.

I detta sammanhang kan förtjäna påpekas att mot
koloxidförgiftningar i bostäder, vilket i dagligt tal
kallas kolosförgiftning, har samhället sökt skydda
sina medlemmar genom att kontrollera, att
rökkanaler äro felfria, eldstäder skötas ordentligt etc., men
härvid måste ihågkommas faran av att stänga
spjällen alltför tidigt i dessa. Uppeldning av källare med
fri eld har på senaste tiden förorsakat dödsfall genom
kolosförgiftning.

Man frågar sig: Yarför använda vi oss då av en
så farlig gas som koloxiden till gengas? Jo, det är
för att vi måste omvandla det fasta inhemska bränsle,
som står att få — träkol och ved — till ett
gasformigt bränsle, som går att använda i
förbränningsmotorer. Yi ha med andra ord tagit och tämjt vår
fiende koloxiden att driva våra fordon med. Men
en farlig fiende kräver respekt och så även
koloxiden, då den användes som drivmedel av motorer.
Myndigheterna ha därför utfärdat
säkerhetsföreskrifter, som ovillkorligen böra följas, för att vi skola
slippa s. k. olyckshändelser, vilka i de flesta fall bero
på brott mot enkla och klara regler.

Hur uppstå då gengasförgiftningarna?

Det är framförallt vid tändningen av aggregatet
och vid själva starten som faran föreligger, men
naturligtvis kan även fara hota, om det uppstår en
läcka på gasledningen.

Vid granskning av rapporter över inträffade
olycksfall finner man som orsak ibland, att det blivit
fel på gasledningen men ofta nog uppenbara brott
mot de enklaste försiktighetsföreskrifterna.

Sker förgiftningen mer långsamt, uppträda en del
symtom, som nämnts ovan. Vederbörande börjar
känna sig matt, yr, får en våldsam huvudvärk, mår
illa, kräkningar. Det gäller då att i tid
uppmärksamma faran och avlägsna sig ur den farliga zonen.

Vid lättare grader av koloxidförgiftningar hos
människor äro symtomen mycket diffusa och ge sig bl. a.
tillkänna genom huvudvärk och illamående, vilket
emellertid är en högst allvarlig sak ur
trafiksäkerhetssynpunkt. En chaufför, som lider av en tillfällig
(lättare) koloxidförgiftning, har nämligen svårt att
köra sin vagn med tillbörlig omsorg. Det finns
undersökningar, som stödja det antagandet att vissa av
s. k. oförklarliga manöverfel ifrån föraren kunna bero
på kolosförgiftning, och i gengasbyråns rapporter
finnes även ett sådant exempel.

Slutligen må framhållas att en längre tids
inandning av smärre koloxidmängder, som i och för sig
ej orsaka akuta förgiftningssymtom, synes kunna
framkalla en kronisk förgiftning. Abnorm trötthet,
huvudvärk, slöhet, nervositet, dålig matlust etc.
kunna vara symtom härav.

Man måste föra kampen mot gengasförgiftningarna
på tvenne fronter, dels dra lärdom av inrapporterade
fel och svagheter i gasledningarnas konstruktion och
utförande, vilket Bränslekommissionens gengasbyrå
med all kraft gör, dels ock med alla lämpliga medel

116

24 mars 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:27:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941a/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free