Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Om gengasförgiftning och dess behandling, av Nils H. Ygberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
driva propaganda för att gällande
säkerhetsföreskrifter följas.
När man handskas med farliga saker, så måste man
veta och äga noggrann kunskap om, varför och hur
olyckor kunna uppstå. Vet man det, kan man så
gott som alltid skydda sig själv och andra.
Därför är upplysning och kunskap de första
utvägarna att hindra gengasolyckorna.
Hur skall man då skydda sig för gengasförgiftning?
Man måste lära sig förstå gengasaggregatets
konstruktion och verkningssätt och ej genom okunnighet
härom utsätta sig själv eller andra för att andas in
den farliga gengasen.
Tänk alltid på att gengasen innehåller ca 30 %
koloxid och därför är ytterst giftig. Koloxid, jag
upprepar det ännu en gång, saknar lukt och smak,
och närvaro av denna kan ej med lukten
konstateras.
Generator får därför ej tändas i garage eller
verkstadslokal, som ej är speciellt utrustad med effektiv
utsugning.
Vid användning av startfläkten får föraren aldrig
uppehålla sig i förarhytten eller passagerarutrymme.
Vid minsta misstanke om koloxidförgiftning bör
blodprov tagas för bestämning av blodets
koloxidhalt, naturligtvis en dag, då vederbörande varit
utsatt för gengas i sitt arbete.
Anvisningar och råd härför ha utsänts till alla
tjänsteläkare, sjukhus och sjukstugor i landet.
Proven insändas och undersökas kostnadsfritt vid
Me-dicinsk-tekniska avdelningen, Statens
bränslekommission, Stockholm 3.
Genom initiativ i början av dec. 1940 från Sveriges
läkares automobilklubb organiserade
bränslekommissionen sin nu fungerande medicinsk-tekniska nämnd.
Det är ju ganska lätt att tänka sig, att både
ingenjörer och läkare måste samtidigt och gemensamt
arbeta: ingenjören för att pröva luftens koloxidhalt och
orsaken till den, läkaren för att pröva blodets
koloxidhalt och hur människan reagerar för den.
Därför föreslogs att ett intimt samarbete mellan läkare,
teknici och myndigheter borde åstadkommas i en
nämnd, som skulle få till uppgift att studera och
motverka gengasförgiftningarna genom att anlita
erforderlig expertis. Som medicinsk överledare
förvärvades docenten E. Salén, vilken redan sommaren 1940
planlade och startade en vetenskaplig undersökning
om den akuta och kroniska gengasförgiftningens
förekomst bland garage- och verkstadspersonal samt
chaufförer.
Vad beträffar behandlingen av
gengasförgiftningarna handlas efter följande regler, utfärdade av
gengasbyråns medicinsk-tekniska nämnd.
1. För den förgiftade skyndsamt ut i friska luften
eller till lokal med frisk luft och god ventilation.
2. Är den förgiftade medvetslös, är varje sekund
dyrbar. Lös upp åtsittande klädesplagg kring lials
och överkropp. Tag ur främmande föremål ur
munnen (löständer etc.) och ge honom omedelbart
konstgjord andning. Ge honom snarast möjligt inandning
av Karbogen.
Utförlig beskrivning medföljer varje apparat.
Tillse alltid att apparatens gummiblåsa innehåller gas.
Blir den tom, kan den förgiftade kvävas. Finnes ej
Karbogen att tillgå, ges i nödfall inhalation av
vanlig syrgas. Upphör ej med den konstgjorda andning-
20 -fO éO SO /OO ÆØ /4a srvn.
’■ Inandning av luft.
—— — - Inandning av syrgas.
—–-— Inandning av luft + 7 % koldioxid.
— Inandning av syrgas-f 7 % koldioxid.
Fig. 1. Avgasning av blodet hos koloxidförgiftade.
en förrän läkare givit anvisning härom. Vaka över
den förgiftade de närmaste timmarna.
3. Tillse att den förgiftade ej utsättes för risken
att bli avkyld.
4. Tillkalla alltid läkare. En injektion helst direkt
i blodbanan av stimulerande medel, såsom lobelin,
kan ha livsräddande effekt.
o. Även vid lindrigare koloxidförgiftningar utan
medvetslöshet bör den förgiftade om möjligt
behandlas med Karbogen eller, oin dylikt ej finnes att
tillgå, syrgas.
Blodet hos koloxidförgiftade.
Om ej speciella åtgärder vidtagas, försvinner
koloxiden först långsamt ur blodet. Detta åskådliggöres
av figuren.
Vid inandning av enbart frisk luft sker
avgasningen ganska långsamt. Ännu efter 140 min. håller
blodet koloxid.
Vid inhalation av ren syrgas går avgasningen
snabbare, men ännu efter 80 min. är den alltjämt
ofullständig.
Något snabbare sker den genom inandning av luft
blandad med kolsyra.
Får den förgiftade andas ren syrgas blandad med
ca 7 % kolsyra, är avgasningen i det närmaste
fullständig redan efter 20—25 minuter.
På grund härav bör varje ort, varje verkstad,
garage etc., där förgiftningsfara kan uppstå, disponera
över en lämplig inhalationsapparat: tub med
syrgas-kolsyreblandning, försedd med passande
inhalations-aggregat, AGA:s Karbogen (syrgas och 6,5 %
kolsyra) samt ett från samma verk förfärdigt
inhala-tionsaggregat är att rekommendera och kan
rekvireras genom bränslekommissionen.
För att apparaten utan tidsförlust skall kunna
disponeras föreslås att brand- och ainbulansbilar
utrustas med densamma. Apparaten kan med fördel
användas för behandling av även andra förgiftningar
och sjukdomstillstånd än gengasförgiftning. Ex.:
rökförgiftning vid eldsvådor, som intet annat är än
koloxidförgiftning, sömnmedelsförgiftningar etc.
29 mars 1941
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
