Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Förväntningar av gengasdriftens utveckling, av K. A. Wessblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
dikterats av den bristande tillgången på material än
på erfarenheten om att det nu tillåtna materialet
verkligen i längden håller. Det är tillåtet att i
förbränningshärdarna ha 4 % nickel och krom i icke
föreskriven mängd, så länge det finns, och det tycks
finnas ganska goda förråd av den varan. I andra
konstruktionsdelar får man använda upp till 2 %
nickel, men erfarenheterna utomlands synas, såvitt
man av litteraturen kan döma, peka hän på att det
är för litet med 4 % nickel. Erfarenheterna härifrån
Sverige äro ännu så pass unga, att man kanske inte
har fått ett utslagsgivande resultat, men hittills ser
det ut att klara sig någorlunda även med endast
2 % nickel i dylika härdar.
Gå vi över till kolgasgeneratorerna, veta vi, att
dessa äro infodrade med eldfasta massor av
tegel-natur, och på denna vara ha vi icke någon brist i
landet, utan man bör kunna förse sig med bästa
möjliga material av detta slag även i fortsättningen.
Huruvida man skall kunna lösa härdfrågan även i
vedgasgeneratorerna med sådana keramiska material
är en fråga, som är föremål för mycket experiment
på olika håll. Man hyser emellertid den farhågan,
att de olika fuktighetsförhållanden, under vilka dessa
härdar komma att arbeta i vedgasgeneratorer,
möjligen skulle medföra en avskiljning av stoftartade
partiklar från ytan på härdarna och att dessa skulle
kunna passera alla filter och så småningom som
slipmedel komma in i motorn och där ha ödesdigra
verkningar. I känsla av att man framförallt måste spara
motorerna är det ytterst viktigt, att man kommer
underfund med vidden av denna fara, innan man ger
sig in på att acceptera lösningen med keramiska
material i vedgasgeneratorerna. Jag påpekar, att det
ännu inte finns några positiva erfarenheter av att
keramiska material i vedgasgeneratorer ha ruinerat
motorn, men man torde för säkerhets skull dock böra
säga, att det är för tidigt att redan nu acceptera
dylikt material. Beträffande själva arbetets
utförande i generatorerna är det redan känt och erkänt,
att svetsningens utförande är av en utomordentlig
betydelse, som på många håll beklagligtvis är
alldeles underskattad. Vi ha onekligen i vårt land en
utomordentligt kunnig arbetarstam, och det finns
också ett mycket stort antal svetsningskunniga
arbetare, men det finns också ett synnerligen stort antal
av dessa senare, som tro, att de kunna vida mer
än de i verkligheten kunna. Även hos relativt
kunniga arbetare hittar man ofta på fall, när de äro
mycket okunniga om själva materialets egenskaper.
Det förhåller sig ju så, att när man skall svetsa ett
legerat stål till ett olegerat stål eller vanligt järn,
så måste man iakttaga alldeles bestämda regler för
arbetets utförande och man måste använda särskilt
svetsmaterial. När det gäller exempelvis svetsning
av dessa höglegerade gjutna konor, får man vara
mycket försiktig, så att man inte får en för starkt
koncentrerad värme på vissa delar av härdarna, då
man i sådant fall lätt får grovkristalliniska
strukturer i götet med åtföljande brott, osynliga sprickor
kanske till att börja med, vilka emellertid snart leda
till brott i närheten av svetsfogen. Det är bland
annat därför som den elektriska svetsningen på vissa
ställen är föreskriven men även på grund av faran
för rent kemisk inverkan vid svetsningen, om den
utföres mindre sakkunnigt. Det kan inte tillräckligt
poängteras, hur viktigt det är för en generators
bestånd, att den är sakkunnigt svetsad och svetsad
med riktigt material. I sådant hänseende äro ju våra
stora verkstäder och bruk, som leverera
svetsmaterial, mycket väl informerade och erfarna, varför det
är att tillråda, att dessa få vara avgörande vid valet
av svetsmaterial och svetsmetoder. På detta område
kan en utveckling ske i det hänseendet, att man
väljer riktiga materialkombinationer eller ännu rättare
sagt oömmare materialkombinationer än de som för
närvarande existera, och att man förlägger
svets-skarvar på sådana ställen i generatorn, att inverkan
från förbränningen inte vållar eller åtminstone inte
för lätt vållar materialåverkan.
Även ifråga om driftföreskrifterna råder det
fortfarande en våldsam okunnighet bland många, som
trots allt äro framgångsrika gengasförare. Både i
kolgas- och vedgasgeneratorer förekommer
nedbrän-ning av munstycken; på kolgasgeneratorer är det
vanligen nedbränning av munstycken och i
vedgasgeneratorer nedbränning av förbränningshärdarna.
Det råder också mycken okunnighet om vad det
egentligen är för temperaturer man rör sig med i
dessa härdar. Tämligen allmänt har man den
populära uppfattningen, att om man har eldhärdigt
material, så gör det ingenting hur varmt det blir; det är
bara bra, att det blir hög värme. Det är dock så,
att även det eldhärdiga materialet har sin
smältpunkt, och denna smältpunkt kan man lätt komma
över i en kolgasgenerator och under vissa
förhållanden komma ganska nära i en vedgasgenerator. Det
händer ganska ofta, att en förare efter en snabb
körning, när han har utmärkt fyr i kolgas- eller
vedgasgeneratorn, helt enkelt omedelbart stannar motorn,
när han har nått sitt mål. Han är led på att hålla
på och plocka med generatorn längre, han stannar
helt enkelt och avstänger därigenom hela
kyllufttill-förseln — priinärlufttillförseln — och då kan det
vara lätt hänt, att man smälter ner luftmunstyckena
eller deformerar sina förbränningshärdar. Detta är
en sak, som är alldeles obeaktad på oerhört många
håll bland för övrigt mycket framgångsrika förare,
och det är dock säkerligen en av de allra främsta
orsakerna till de svårigheter de ha att dragas med.
Sättet att undvika dessa konsekvenser är att man
kör på tomgång en stund efter sedan man har
stannat bilen efter en sådan där intensiv färd och
därigenom bibehåller kylningen en stund, tills fyren
minskat.
Vad så beträffar de kemiska förloppen i generatorn,
vilka vid vedgasgeneratorer bl. a. yppa sig i att man
understundom kan få väl stark förorening av
tjär-ångor ända fram till motorn, är detta resultatet av
att man har varit tvungen att dimensionera
generatorn fast för ett visst slags genomsnittskörning,
medan man i själva verket antingen kör den för
långsamt eller har den för rikligt dimensionerad, så att
man inte får den krackning av diverse av träet
alstrade syror och tjära, som man önskar. Här är
det alltså dimensioneringsproblem det gäller och
dimensioneringsproblem, som inte äro entydigt lösliga
utan som måste lösas kompromissvägen; man väljer
alltså den för den mest frekventa körningen bäst
lämpade dimensionen, vilket, om man inte väljer väl
eller om vederbörande inte kör som han uppger sig
köra, kan resultera i obehagligheter. På detta om-
29 mars 1941
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
