Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Förväntningar av gengasdriftens utveckling, av K. A. Wessblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som visat sig gå mycket bra. Föreskrifterna från vår
gengasnämnd förbjuda numera användande av
gummiförbindningar, för så vitt de inte sitta i rak
rörledning och äro kortare än en tredjedel av
rördia-metern, såvitt jag minnes rätt. Detta är givetvis en
ganska besvärlig inskränkning, ty litet var tycka vi
nog, att dessa gummirör ha visat sig bra. Men jag
måste ge mig på den punkten, att de inte äro alldeles
pålitliga i längden utan fordra verklig tillsyn för att
man skall vara säker på att de äro funktionsdugliga
och goda. Även i det hänseendet ha vi för kort
erfarenhet för att man skall kunna göra några
bestämda uttalanden. Det är sannolikt, att den som börjar
att tillhandahålla en flexibel stålskarv, som ser ut
ungéfär som en bälg, bör kunna göra en god affär
därpå. Varför man inte får använda
fabrikstillver-kade rörkrökar av gummi är en sak, som jag inte
begriper. Därför skall jag inte kritisera den
föreskriften. Varför man vidare nödvändigtvis skall
behöva lia en vulst på röret vid förbindning mellan
stålrör med gummirör, begriper jag inte heller, då
det finns utomordentligt tillförlitliga sätt att fästa
dessa gummirör på, sätt som göra, att gummirören
mycket förr gå sönder än de hoppa av sina respektive
rör.
Så ha vi då kommit så långt som fram till motorn.
Här träffa vi först på blandningsröret eller
förgasaren, som man med tanke på gångna lyckliga tider
kallar den. Det finns ett sådant otal utföringsformer
av sådana blandningsrör, dvs. rör, där
sekundärluften blandas med gasen, att det är mycket svårt
att avgöra, vilka konstruktioner som äro avgjort
bättre än andra. Man har en viss benägenhet att
säga, att det enklaste är det bästa. Men det är
möjligt, att man i vissa fall vinner på att göra det litet
mera komplicerat — det gäller ju att få en intim
blandning mellan gas och luft, och det gäller också
att få ett lätt reglerbart och känsligt spjäll för
sekundärluften, ett spjäll, som under alla förhållanden
fungerar, inte sätter sig fast och som gör minsta
möjliga motstånd. Men det finns också en faktor,
som kanske har varit litet förbisedd och som har en
alldeles speciell betydelse för blandningsrörets
funktion och för dess utformning. Då sekundärluften
blandas med gengasen, kan nämligen under vissa
förhållanden en utkondensering av vattenånga inträffa.
Detta gäller särskilt vid vedgasaggregat, där man kan
förutsätta, att gasen är mättad med fuktighet vid sitt
möte med sekundärluften. Förloppet åskådliggöres
bäst av fig. 1, där kurvan representerar fuktighets-
Fig. 1. Relativa fuktigheten hos luft vid olika temperaturer.
Vec/qas
Fig. 2. "Blandningsfilter."
halten hos gasen vid olika temperaturer; om vi nu
lia en gas av 40° temperatur, som är fuktighetsmättad,
oöh en luft, som är av ytter temperatur, och vi antaga,
att yttertemperaturen, vilket i regel är förhållandet, är
betydligt kallare än 40°, säg 20°, så kommer vid
blandningen av luften och gasen en partiell kondensation av
vattenångan i gasen att ske, så länge ytterluftens
relativa fuktighet är över 62 %. Denna kondensation sker
då gärna på de mikroskopiska sotpartiklar, som
finnas kvar i gasen trots all rening, och den sker just i
blandningsröret, där även tryckfallet medverkar därtill.
Man får i blandningsröret ovillkorligen en avsättning
av fint sot, blandat med vatten. Vid
vedgasgeneratorer ger sig detta till känna ganska snart i fuktig
väderlek. Fuktighetshalten hös gasen är där också som regel
mycket större än som är fallet hos kolgasgeneratorn.
Eftersom man inte kan undgå att få litet fenoler
med i vedgasen, tro nog i regel förarna, att detta är
tjära, emedan det luktar tjäraktigt. Spår av tjära
kan det också vara, på grund av att man under
startperioden, innan man har fått generatorn i rätt
temperatur, onekligen får med även tjärångor. I
egentlig mening kan man dock icke säga, att detta är
tjära, utan det är en sotemulsion i vatten. Jag brukar
kalla det för sotmajonnäs. Den kan särskiljas från
tjära därigenom att den vanligen löser sig ganska
lätt i vatten. Tar man litet grand därav på fingret
och tvättar av det, går det tämligen enkelt att
avgöra detta. Hur skall man då undvika denna
kondensation? Det finns den möjligheten, att man höjer
sekundärluftens temperatur till gasens eller nära
gasens; då får man visserligen olägenheten av en ökad
volym på den och slipper kondensation, men man har
inte kommit ifrån att dessa fina sotpartiklar komma
in i motorn. Men det finns ett annat sätt: man kan
helt enkelt laga så, att man alltid får denna
kondensation att äga rum på ett sådant ställe, där man
gärna vill ha den och där man kan avlägsna
resultatet av den. Man kan exempelvis åstadkomma
detta med en anordning, som framgår av fig. 2.
Denna figur föreställer schematiskt ett
blandningsfilter. Det består av en cylindrisk behållare med tre
rörinlopp samt en filterinsats, i vilket ett fibröst
material, t. e. vanlig träull, inlägges. Denna träull
Sek. luft -trottel
Säkerhets
-filter
29 mars 1941
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
