Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 10 maj 1941 - Arbetsledareinstitutet — ett tioårsjubileum, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 19 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 10 MA]
ÅRG. 71 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 1
INNEHÅLL: Arbetsledareinstitutet — ett tioårsjubileum. — Om arbetsglädje. — E. Paul Wretlind †. —
Från Styrelsens bord. — Notiser. — Problemhörnan. — Sammanträden.
Arbetsledareinstitutet — ett tioårsjubileum.
Ett av de för svensk industri betydelsefulla initiativ,
som Sveriges industriförbund från början lämnat
sitt stöd, var upprättandet av ett centralt
arbetsledareinstitut i Stockholm. Styrelsen för
Industriförbundet beslöt i april 1930 upprättandet av detta institut,
som i år kan fira sitt tioårsjubileum. I samband med
detta jubileum förtjänar Arbetsledareinstitutet och
dess verksamhet ett allmännare beaktande icke minst
i ingenjörskretsar. I det följande lämnas därför några
data om institutets förhistoria, arbetsuppgifter och
utveckling.1
Institutets tillkomst och förberedande undersökningar.
Döt är på visst sätt betecknande att institutets
tillkomst kan föras tillbaka till initiativ och uttalanden
vid den arbetsfredskonferens, som kom till stånd i
Stockholm år 1928 på förslag av dåvarande
socialminister Sven Lubeck. Denna konferens hade ju som
speciell uppgift att ge representanter för arbetsgivare
och arbetare tillfälle till fri överläggning om huru
bättre samverkan skulle kunna ordnas dem emellan
i de skilda företagen. Socialministern fäste därvid
uppmärksamheten på, att en av de allra viktigaste
uppgifterna vore att söka klarlägga huru
mellanbe-fälet bäst måtte kunna sättas i stånd att fylla sin
nödvändiga och ytterst betydelsefulla andel i
samförståndssträvanden.
Diskussionen vid konferensen kom även att ganska
mycket behandla just mellanbefälet och dess ställning,
såväl som bristerna i dess kompetens och utbildning.
Det framhölls att detta befäl för att kunna fylla just
de viktiga uppgifterna att främja samförstånd och
samarbete behövde god utbildning i arbetets skilda
discipliner. Men något mera än enbart teknisk
kompetens och utbildning vore även nödvändigt, nämligen
kunskaper som kunde utveckla dem till arbetsledare.
Upplysning i vissa frågor av psykologisk och
ekonomisk art vore därför av stort värde.
Konferensen tillsatte en delegation för att komma
med postitiva förslag till åtgärder för främjande av
samarbetstanken. Frågan om arbetsbefälets
utbildning diskuterades där, och man var i allmänhet av
den åsikten att denna utbildning var en industriens
egen angelägenhet. Från visst arbetarehåll framhölls
dock att arbetareparten hade intresse av själva
be-fälsföringens förbättrande.
Sedan de allmänna synpunkterna på frågan dis-
1 I anledning av jubileet har en förnämlig minnesskrift
utgivits: Arbetets ledning i teori och praktik.
kuterats av den mycket representativa delegationen
överlämnades den för närmare saklig utredning till
en subkommitté, i vilken bl. a. även
Arbetsledareförbundet var representerat. Denna subkommitté
kom efter att ha rådgjort med Tekniska högskolan
och Skolöverstyrelsen till det resultatet i
huvudfrågan, att en lämplig lösning vore, att
Industriförbundet måtte anordna verklig utbildning för det
lägre arbetsbefälet. Den utbildning som detta hade
möjlighet att få vid andra utbildningsanstalter var
nämligen icke tillräcklig.
Den nyssnämnda delegationen riktade därefter en
skrivelse till Industriförbundet med anhållan, att
detta måtte undersöka möjligheterna att "som
komplement till redan existerande läroanstalter anordna
en central utbildningsanstalt för arbetsledare under
formen av ett arbetsledareinstitut, till vilket
arbetsgivare skulle kunna hänvisa till arbetsbefäl avsedda
eller redan befordrade personer för erhållande av
nödig utbildning". I första hand borde institutet
bereda utbildning för verkmästare och förmän under
formen av korta kurser. Undervisningen borde i
första hand inriktas på arbetsledningens praktiskt
ekonomiska, sociala, yrkeshygieniska och
arbets-psykologiska problem. I den mån behov därav
förefunnes borde undervisningen därjämte omfatta olika
för arbetsledareställningen erforderliga specialfack,
varvid samarbete kunde anordnas med andra
läroanstalter och högskolor.
Institutets tillkomst och ledning.
Sveriges industriförbund påtog sig uppgiften genom
beslut av sin styrelse och har till väsentlig del
själv sörjt för dess finansiering. Under åren 1930—
1940 har institutet dessutom haft statsanslag, vilket
synes väl motiverat med hänsyn till dess i högsta
grad allmännyttiga ändamål — och med hänsyn till,
att icke någon av de statliga utbildningsanstalterna
i övrigt sörjer för just denna för landets industri och
näringsliv så ytterst betydelsefulla uppgift. Med
största beklagande får man därför konstatera, att
detta anslag för läsåret 1940—41 indragits.
Ledningen av institutet uppdrogs åt en särskild
styrelse, vars medlemmar tillsättas av
Industriförbundet och Sveriges arbetsledareförbund. Som
ordförande i styrelsen har under hela denna tid fungerat
direktör Guninar Jacobsson vid Atlas Diesel, som
även var ordförande i den av Industriförbundet
tillsatta kommittén för att utreda möjligheterna att
anordna institutet. Styrelsen i övrigt har under hela
14 juni 1941
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
