Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 17 maj 1941 - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
med olika fabrikat stannade man vid firman
Kolben-Daneks konstruktion med ett kontakttryck av endast
9 kg efter insättande av kolinlägg i släpskon, med
vilken man driftsäkert kan uppnå en hastighet av
50 km/h på rak sträcka. Försök med stålinlägg ha
visat en livslängd av 2 000 km vid fjäderstål, 4 000
km vid manganstål, 8 000 km vid Böhlerstål och
10 000 km vid Elmetstål. Stålinlägg erfordrar
smörjning av kontaktledningen, efter det tråden passerats
10 000 gånger. Talg eller grafitblandningar
användas. Kolinläggen ha en livslängd av 1 500 km trots
4 minuters trafik och hög strömförbrukning (stigning
upp till 90 °/00). Nötningen av kontaktledningen är
med kolinlägg utomordentligt ringa.
Kontaktledningen bör dock smörjas ungefär tre gånger om året. Vid
rimfrost äro även de bästa stålinlägg slut efter 20 à
30 km körning. Långvarigt regn medför större
förslitning av kolinlägget, enär det våta kolet då
förlorar sin eljest spegelblanka yta. (Verkehrstechnik,
h. 3, s. 35.)
I sju ryska städer har man nu infört trådbussar till
ett sammanlagt antal av 775 st., alla tillverkade inom
landet. Vissa bussar ha fyra körlägen och 7
motståndslägen på kontrollera, och bromsning sker med
återarbetning på nätet, varvid upp till 5 % av
energien återvinnes. Energiåtgången är i medeltal ca
100 Wh/tkm. Tvåvåningsbussen anses fördelaktigare,
då energiåtgången per platskilometer är 13 % lägre.
De nya bussarna utrustas med luftberedning under
användning av energi från startmotstånden.
(Elektrizi-tätswirtschaft, h. 2, s. 23.)
Siemens tillverkar en kontaktomformare för
omvandling av växelström till likström genom
mekanisk koppling. Man använder silverbelagda
tryckkontakter av koppar, som drivas synkront på ungefär
samma sätt som ventilerna till en förbränningsmotor.
Huvudsvårigheten, gnistbildningen vid
omkopplingen, som ju skall utföras många mill. gånger om
dagen, har överkommits genom inkoppling av en
dämpspole med järnkärna av speciellt material som
normalt är mättad, men som vid strömvändningen
under sin ommagnetisering då strömmen ett
ögonblick hålles vid värdet 0, är kopplad till kontakternas
tilledning. Brytningsögonblicket för kontakten är
inställt på denna strömlösa tidpunkt. Kontakterna
bryta sålunda i strömlöst tillstånd som en avskiljare.
Då kontakterna ha stor ledningsförmåga äro
förlusterna små. En dylik omformare för 300 V och
5 000 A har en verkningsgrad = 99 % vid full last
som stiger ned till halv last. Vikten är endast 10 %
av vikten hos en enankaromformare för Samma effekt.
Kontaktomformare ha nu utförts i storlekar upp till
1 000 kW och för spänningar mellan 30 och 600 V.
Kontakterna drivas av en excenteraxel som ger dem
en "slaglängd" av blott några millimeter.
(Rundschau Deutscher Technik, h. 2, s. 3.)
I Berlin upptinades under den stränga vintern 1940
ej mindre än 6 200 vattenledningsrör. Detta skedde
medelst 31 transformatorer och en omformare för
detta ändamål. Effekten var 6 kVA och den
sekundära strömstyrkan ca 300 A vid 10 à 20 V. I
medeltal utfördes en sådan upptining på en rörlängd av
ca 20 m inom ungefär en timme.
Energiförbrukningen var i medeltal 6 kWh för varje sådan procedur.
Endast i 2 % av alla fall misslyckades arbetet. Det
gällde då vanligen rör tätade med gummi i skarven
eller asbestcementrör som saknade metallisk
förbindelse. (Elektrizitätswirtschaft, h. 1, s. 7.)
Kemi och svetsning.
I Frankfurt a. M. få numera alla spädbarn mjölk
som bestrålats med ultraviolett ljus, detta som
profylax mot rachitis. Fyra anläggningar vardera med
en kapacitet av 4 000 1/h ha utförts i olika delar av
staden. Man använder ett horisontalt lagrat
cylinderformat kärl slutet med ett lock som har en
kvartslampa i längdaxeln och som tändes automatiskt då
locket påsättes. Mjölken tillföres cylindern så att
den bildar en 0,2—0,5 mm tjock film på cylinderns
innervägg och denna bestrålas under ungefär 0,5 s,
vilket visat sig vara tillräckligt för att ernå avsedd
verkan. Nio till tolv dylika apparater äro
sammanförda till ett aggregat som då får en kapacitet upp
till 6 000 1/h. För 1 000 1/h åtgår 3,5 kW. Genom
insugning av luft i cylindern kyles mjölken samtidigt
med att den skadligt verkande ozonen avlägsnas.
Denna luftmängd måste noggrant inställas och
regleras för att ej mjölken skall oxideras. Mjölken har en
temperatur av 3—4° då den införes i cylindern. (Die
Umschau in Wissenschaften und Technik, h. 3, s. 38.)
Flodslam utgöres av en lera, aluminsilikat starkt
uppblandad med kalkhaltiga ämnen, sand och
glimmer. Man har nu i ultramikroskopet påvisat en
värdefull egenskap hos denna lera. Den består nämligen
av fina småblad i parallella lager som svälla vid
tillförsel av vatten. Utrörd med vatten avskiljer sig
kolloidala småpartiklar som kunna utsepareras i en
centrifug och då bilda ett ämne med speciella
egenskaper. Det är en elastisk mjuk massa som i viss
mån påminner om vaselin som kan strykas ut till en
tunn hinna, i torkat tillstånd en genomskinlig film,
som visserligen upplöser sig i vatten men som är
motståndskraftig mot syror, oljor och fett. Om den
utsättes för tryck får den andra fördelaktiga
egenskaper. Den blir nämligen då även motståndskraftig
mot vatten, ser ut som glimmer och blir isolerande.
Samma egenskaper kunna även ernås genom
upphettning till 4- à 500°C eller på kemisk väg. Denna massa,
kallad alsifilm, har införts i industrien t. e. för
isolation av elektriska kablar, vilket fördelaktigast sker
genom att utsätta filmen för metallångor som avsätta
ett ytterligt tunt lager av metall på filmen. I
textil-och pappersindustrien kan den ersätta cellulosan,
vilket anses bli av stor betydelse då ju dylikt siam
förekommer mycket rikligt i naturen. Tillsvidare
uppblandas den med pappersmassa och ger då ett
material bättre än det bästa pergament. (Teknisk
Ukeblad, h. 9, s. 101.)
Bågsvetsning under vatten har nu utvecklats
därhän att dykare med framgång utföra en mångfald
svetsningsarbeten. Härför användes normala
svets-omformare men effekten är ca 25 % högre än vid
vanlig svetsning. Elektrodhållaren måste vara
isolerad till förhindrande av sönderfrätning på grund
av strömläckförluster. Ögonskydd erfordras ej enär
såväl de ultraröda som de ultravioletta strålarna
liksom de bländande ljusstrålarna till stor del
absorberas av vattnet. Endast tjockbelagda elektroder äro
användbara, varvid beläggningen måste vara särskilt
motståndskraftig mot frätning. Detta sker genom ett
överdrag av lack. För att ernå, en snabb
återupptagning av spänningen efter kortslutningar måste kraf-
17 maj 1941
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
