Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 19 juli 1941 - Cellullen — en revolutionerande textilråvara, av Thorsten Odhe - Elis Mossberg †, av Gustaf Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
inet ägnat sig åt tillverkning av det heldragna silket,
men har på den senaste tiden också väsentligen
utvidgat sin tillverkning av cellull. Sedan Kooperativa
förbundet mycket snart fått sin uppmärksamhet fäst
på den framåtgående cellulltillverkningen ute i
världen och beslutat introducera den här i landet, blev
ingenjör Jonsson ledare för dess fabrik (A.-B.
Nordisk Silkecellulosa) i Norrköping, där
cellullframställ-ningen kom i gång redan 1936.
Produktionen vid denna modernt utrustade
mönsterfabrik har den senaste tiden efter upprepade
utvidgningar och utbyggnader utgjort omkring 1 800
ton cellull per år. En utvidgning, som igångsattes
under 1940 och som för kort tid sedan förelåg färdig,
har i det allra närmaste tredubblat
produktionskapaciteten (till 5 200—5 400 ton cellull årligen).
Vid Svenska Textiltekniska Riksförbundets
sammanträde i Norrköping hösten 1940 meddelade
Kooperativa förbundet att det under förutsättning av
den svenska textilindustriens stöd skulle vara villigt
att anlägga ännu en fabrik med en kapacitet på 3 500
ton cellull, vilken skulle kunna vara färdig upptaga
driften inom ett år. De svenska textilfabrikerna
in-bjödos att gå in som medintressenter i ett nytt
gemensamt företag, som skulle samla cellullproduktionen
här i landet på en hand. Det är inte otänkbart, att
ett samarbete i en eller annan form mellan
textilfabrikerna skulle kunna ytterligare utbyggas, så att den
inhemska produktionen skulle kunna täcka en ännu
större del av råmaterialbehovet för fabrikerna, Detta
tillgodoses nu genom en samlad bomulls- och
ullimport på ungefär 61 000 ton per år, vartill komma ca
6 000 ton andra material. Det har beräknats, att vid
en utblandning av ull och bomull i lämpliga
proportioner med cellull — dvs. utan att någon egentlig
kvalitetsförsämring behövde inträda — en
sammanlagd produktion av 20 000—30 000 ton cellull per år
skulle erfordras. Därtill kommer emellertid det
heldragna konstsilket, som har sina speciella uppgifter
och med lätthet kan utvidga sina
användningsområden, även det. Nedanstående tabell (sammanställd
av ingenjör J. Jonsson) belyser den svenska
textilråvaruförbrukningen före kriget.
Importen minus exporten av textilråmaterial pius
egen produktion i Sverige år 1938.
Material Nettoimport Egen produk- Summa förbruk-
(ton) tion (ton) ning (ton)
Bomull ....... 52 000 52 000
Ull ........... 9 000 1 000 10 000
Lin .......... 3 500 45 3 545
Silke ......... 340 —. 340
Konstsilke och
cellull ....... 2 200 2 825 5 025
67 040 3 870 70 910
Under nuvarande förhållanden, då vi i stort sett äro
avspärrade från tillförsel av både ull och bomull,
ligger en sådan utvidgning av konstsilke- och
cellull-industrien nära till hands. En väsentlig utbyggnad
kan under alla förhållanden betraktas som nödvändig
för att förebygga annan ofrånkomlig arbetslöshet för
textilindustriens arbetare till följd av den råvarubrist,
vilken måste komma att inträda i den mån de
upplagrade beredskapsförråden förbrukas. Denna befarade
arbetslöshet har redan i betydande grad motverkats
genom den utvidgning av cellullfabriken i
Norrköping, som redan kommit till stånd. Redan genom de
utvidgningar som voro färdiga 1940, hade
sysselsättning beretts åt 3 000 arbetare inom textilindustrien,
vilka annars varit arbetslösa. Men en utvidgning av
tillverkningen av konstsilke och cellull medför också
avsevärda nationalekonomiska vinster, ty importen
av textila råmaterial under normala förhållanden
vilka man hoppas skola återinträda efter kriget,
kommer därigenom att minskas och därmed trycket på
handelsbalansen att avtaga. Under normala förhål
landen torde man få räkna med att cellullen kommer
att ställa sig ungefär lika billig som bomullen eller
något dyrare än denna och avsevärt billigare än ullen.
Vid sidan av rent textila material framställer
konstsilkeindustrien i alla världens länder också pro»
dukter med helt andra användningsområden. Ett
stort antal specialindustrier med silkecellulosa som
utgångsmaterial ha kommit till stånd i olika länder,
och många av dessa äro på väg att bli verkliga
storindustrier. Allmänt bekanta äro de genomskinliga
folierna för förpackningsändamål ("cellofan") samt
den eldsäkra filmen. Men också många andra
produkter härleda sig från den svenska grancellulosan
och äro mer eller mindre konstsilkets biprodukter:
lim, klister, färger, läcker, isoleringsmaterial,
artificiellt tagel, tapeter, ja, t. o. m. splitterfritt glas (en
kombination av vanligt glas och folier) samt
artificiella korvskinn. Kapital till många milliarders värde
äro nedlagda i hela världen i både den egentliga
konstsilkeindustrien och i specialindustrierna. En
avsevärd del av vår moderna materiella civilisation
vilar redan på det praktiska tillgodogörandet av den
enkla reflexion, som Robert Hooke en gång gjorde i
sitt laboratorium, nämligen att vad som är möjligt
för silkesmasken också bör vara möjligt för
människan och därtill i millionfaldigt förstorad skala.
Thorsten Odhe.
Elis Mossberg †.
Med Elis Mossbergs bortgång har svensk
gruv-hantering förlorat en av sina framgångsrikaste och
mest framstående representanter.
Infödd bergslagsbo från Persberg i Filipstads
bergslag, där fadern var disponent, genomgick
Mossberg-Tekniska högskolan och Bergsskolan och kom 1904
till Grängesberg, där han avancerade till andre
gruvingenjör. Grängesbergstiden betraktades helt säkert
av Mossberg själv som en förberedelsens tid för hans
blivande verksamhet. Ej nog med att han grundligt
satte sig in i svensk gruvhantering, han företog även
studieresor till Amerika och var bland annat
gruv-teknisk ledare för den första svenska
spetsbergsexpeditionen för undersökning av kolfyndigheterna där.
År 1912 lämnade han Grängesberg och startade egen
verksamhet som konsulterande gruvingenjör i
Ludvika. I denna egenskap åtnjöt han stort förtroende
såväl på skandinaviska halvön som i Finland.
Som konsulterande ingenjör nöjde han sig icke
med de begränsade arbetsuppgifter som enligt
dåtida svensk uppfattning tillkommo en konsult utan
var länge vår förste och ende konsulterande gruv-
26 juli 1941
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>